Tack Torgny Klasson (L) för din artikel idag om ”När feghet får avgöra regeringsbeslut”, om ukrainska kvinnan Iryna Zamanova, som ska utvisas tillsammans med sin dotter. Iryna förlorade ett ben i terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm 2017. Hennes situation är unik och hon har bett om nåd. En extrem händelse, en extremistisk terrorist som kör över och ihjäl intet ont anande människor. Iryna är en av dem som drabbas fysiskt och hårt. Jag tycker vi ska fundera på Klassons kritiska funderingar kring ”juridifieringen” av migrationspolitiken. Har den lett till en bekväm ansvarsflykt för politiken? Smålandsposten idag 24/7, smp.se.

Nu har det blivit en nyhet i flera media om hur dåligt skyddat Sverige är mot skatteplanering och skatteflykt. Sverige pekas ut som ett av de EU-länder som är sämst skyddade enligt ESMA (Europeiska värdepappers och marknadsmyndigheten). Tyskland är ett exempel på länder som ändrat lagstiftningen efter avslöjanden om de så kallade cum-ex-filerna. Det har inte Sverige gjort. Finner det märkligt att Sverige inte går i bräschen, eftersom här fortfarande finns vissa politiska visioner om att vård, utbildning och omsorg ska ha gott om resurser. Det ena hänger ju ihop med det andra.

I lördags, 20/7, hade två skribenter en mycket intressant artikel , också i Smp, om ljudmiljön i skolorna, problem och möjliga förbättringar. Jag måste erkänna min förvåning att det är lagstadgat att mäta luftkvalitén i skolorna men att obligatoriskt kontrollsystem för ljudmiljön saknas. Men nog har Växjö kommun undersökt ljudmiljön, akustik etc?  Eller är det en villfarelse? Kanske bara när någon slår larm? Men en behöver inte hämta barn eller barnbarn på skolan särskilt många gånger för att inse att det ofta är en jobbig ljudmiljö för alla berörda. Ska ta upp detta. Kanske en interpellation.

Varmt idag. Började med en simtur efter några dagars uppehåll, då varken väder eller humör gått min väg. Idag en rivstart med en tur till stan med olika ärenden, COOP, kyrkogården med jord till gravblommorna, Länsförsäkringar, torghandeln (jordgubbar, blåbär, bollkryss), partiexpen, MIO… Fina jordgubbar för 20 kr. Blåbären ska frysas in för att ha till youghurt i vinter.  När jag växte upp så bodde familjen mitt i blåbärsskogen. – Gå ut och plocka en liter bär! sa mamma till oss syskon och så blev det blåbär med mjölk. Trivdes rätt bra med skogen men inte alltid med att plocka och slåss med myggen. Ännu tråkigare var det att rensa dem. Fint att kunna köpa dem, plockade och rensade för en (allt)för billig penning.

Ikväll blir det en tur till Elin Wägners Lilla Björka i Berg. Där är Kristoffer Leandoer, författare och i Nobelkommittén. Ska bli intressant. Han ska tala om sin nya bok, som handlar om hur barn används i litteraturen. Och så om sitt arbete i kommittén. Kl 18.00, Lilla Björka i Berg.

Carin Högstedt

20190724

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Dagarna går mot sensommar. Lite deppigt men jag njuter för fulla muggar (vilket uttryck!). Ibland varmt, ibland kallt, regn och torrt, stilla och blåsigt. Simturer i Toftasjön alltid härliga. Gått ner i varv rejält. Bakat rågbullar denna lördagseftermiddag. Träffat barnbarnen också.

Filmen Lejonkungen var jättebra, tyckte vi alla, barnbarnen, deras mamma och jag. Förra sommaren var het, jag var distriktsordförande med mera och valet stundade. Fullt upp med valprogramskrivande. Nu lugnt och bättre arbetsväder om en vill göra något. Jag har gjort en del, både ute och inne och politiskt. Men som alltid skjutit upp också. Behöver känna tidspress för att riktigt komma loss. Men nu är det ju semester och jag är fri!

Vännen och barnbarnens farmor Monica och jag ska boka friluftsteatern Söderkåkar som ska äga rum på Villa Vik. Inte var dag det är gångavstånd till en teaterföreställning. Känns rätt att stödja Villa Viks evenemang. Vilken framgångssaga Toftastrand och Villa Vik är! Minns att jag tänkte när familjen etablerade sig och startade att det här kommer aldrig att gå. Så himla urbota fel jag hade! Sådan tillgång att Villa Viks herrgård och park blivit tillgänglig för vem som. Maken L hade älskat att se just Söderkåkar. Vi missade för övrigt inte någon sommarförställning på Villa Vik såvitt jag minns.

Förts en igelkott som kom varje dag, sedan en till och igår kväll ca 22.00 ytterligare en. Gullungar, matfriska, törstiga. Besöker grannarna också. Ska äntligen läsa på vad de har för matvanor. Verkar bottenlösa. Vad äter de om inte människor matar dem? Kan de få för mycket mat? Tror faktiskt att de kan bo i mitt ”hie” till rabatt med en vilt växande vinstock som dessutom har massor av vindruvor i år. Eller i ”syrenbersån” som är helt ogenomtränglig.

Underbar kväll igen. Ska sitta och läsa här ute så länge jag kan. Eventuellt en längre utflykt i morgon. Får se.

Carin Högstedt

20190720

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Sommarspaningen i Smålandsposten tisdag 16/7 är naturligtvis en slump – men precis det Maria Riis skriver om ska jag ägna dagen åt tillsammans med dotter: Släktforskning i geografi och historia. Leta hus, byar, gårdar, ruiner… Ha en riktigt spännande utflykt. Sommarspaningen är välskriven, trevlig, intresseväckande. Nu är vi vänner på facebook, skribenten och jag.

Vi börjadegårdagen  med att äntligen uppsöka pestkyrkogården i Gilbonderyd, Älghults socken. När vi väl hittat skylten så var det en kort vandring bland blåklockor. Ett litet område är inhägnat med en kedja och i mitten står en sten som rests till minne av offren för pesten som härjade i byn 1710-11. Har inga belägg för att släktingar i Gilbonderyd dog just av pesten de åren. Minnesstenen är upprest under 1900-talet. I september 1806 dör minst sju personer, flertal barn, av en annan pest, ”rödsot” (dysenteri).

Målet för dagen är min morfars fars och hans anors bosättningar i Fliseryds, Döderhults och  Högsby socknar. Vi kör lite galet och hamnar på en väg mellan Gadderås och Skogsby, liten väg som jag troligen aldrig åkt innan. Det intressanta här är vägkantens enorma rikedom av fingerborgsblommor i alla kulörer. Aldrig sett något liknande!

En hel del av våra nerslag har vi gjort tidigare, en del är nytt. Jag försöker se framför mig hur flytten gick mellan gårdar och byar. Morfars farfar tog sig från Älghults socken över gränsen till Kalmar län 1835 och hamnade i Kvillegärde i Fliseryd först. Han var som så många andra dräng på olika gårdar. I Fliseryd tjänade många i släkten på Ramshults gård. Den är jättefin kan vi konstatera.  De bodde på torpet Målen och sedan på Målegatan som gamla och uttjänta. Flyttarna i senare led gick norrut: Örliden m fl ställen tills de kom till Veningehult nr 2 i Döderhults socken och bland annat det torp, ägt av staten, där min morfars far, min morfar och så min mamma och pappa arrenderade till in på 1960-talet.

Ibland blir vi nerslagna av tillståndet på landsbygden. Som i Sibbetorp och Mjölerum. Nergånget, mycket tomma hus. För det mesta glatt överraskade av att byar och gårdar finns kvar och är väl omhändertagna. Goda exempel är Hyltan, övre och nedre. Också Stensryd och Brusemåla vid gammal väg som är körbar men inte mer. Över huvud taget blev det många grusvägar med gräs i mitten, otvivelaktigt en viss tjusning med det trots oron för att fastna med bilen. Nåväl. Lyckad utflykt som ger mersmak, Finns alltid mer att upptäcka.

Ser i media att försäljningen av villatomter går trögt i kommunen. I årsredovisningen för 2018 läser jag att det har planerats och sålts tomter utanför Växjö stad. Det hela avslutas med mantrat ”Tillgången på villatomter utanför Växjö är god och vid årsskiftet fanns 34 tomter till försäljning”. Allt utanför staden behandlas i ett svep. Men tänk om alla 34 tomter ligger i Dädesjö! Eller om hälften av tomterna i realiteten inte är det minsta attraktiva på grund av sitt läge? Åtminstone alla sex kommundelscentra ska redovisas var för sig, med antal tomter, avsaknad av, attraktivitet, behov av detaljplaner, behov av köp av mark… anser jag. Har blivit lite bättre efter åratals tjat och motioner om tillgång på bostäder och tomter utanför Växjö, men det går inte på räls.

Idag premiär på ”Lejonkungen” och barnbarnen, deras mamma och jag ska på bio.  Passar bra i kylan. Idag plus 13 grader vid kl 7. Förra året samma dag och tid plus 26.

Carin Högstedt

20190717

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Igår en magisk morgon. Steg upp vid sexsnåret. Kompakt dimma. Såg inte sjön, såg knappt huset 30 m bort. Varmt. Stilla. Inte en själ ute denna söndagsmorgon. Sitter med frukosten ett par timmar och upplever hur dimman sakta, sakta viker undan. Sjön är spegelblank. Fåglarna dyker upp. Nötväckan – den som föredrar att äta upp och ner – är en trevlig och flitig jäst. Skator kivas. Kan inte avstå en simtur. Perfekt morgon.

”Sköldpaddor dör och Sverige vill förbjuda sugrör”. SvD igår 14/7, informativ artikel om plastbantning. Världen använder mer plast för varje år. I Sverige använder varje invånare 130 kilo plast per år (källa Naturvårdsverket).  Siffran växer årligen. Av 448 milj ton plast som tillverkas i världen varje år hamnar ungefär 8 milj ton i haven.  Det säger sig självt att förbud för sugrör och plastmuggar väger lätt i denna mängd. Inte fel att förbjuda, skadar inte alls, men det räddar inte djuren. Enligt forskare i artikeln är det återvinningsbar plast som är ett svar. Ett annat är att använda biobränslen vid framställning av plast. Ett annat är att ha en fungerande sophantering. Plasten i haven kommer ofta från osorterade soptippar, där plasten blåser iväg. På besök i Kosovo såg jag djur gå och beta på ängar där det var fullt med plastpåsar o dy. ”I Sverige blir knappt 10% av plastavfallet nya plastförpackningar.” Det är nytt för mig. Så lite av allt som sorteras av omtänksamma medborgare. Vad händer med de 90 procenten? Cirkulär ekonomi ska råda. Plast är ett bra material till mycket, men kan göras på bättre sätt och återvinningsbart. Växjö kommun skulle kunna bidra till plastbantning genom innovativa upphandlingar. Det går att ställa krav på det som inte finns i en upphandling. T ex går det att efterfråga engångsmuggar för mediciner i vården, som är av annat material än plast. Om det inte finns något sådant, så kan industrin forska fram en sådan produkt. Bara som exempel. Kanske finns?

På min favoritö Sardinien har en kaskelot, 8 m lång, avlidit. I magen har hon 20 kilo plast och en baby. FRUKTANSVÄRT. Så människor beter sig och så förb-t onödigt. En fråga att ta upp är också hur mycket mikroplaster det finns i insjöarna? Kontroll av Växjösjön häromsistens var nedslående.

Läser in (en gång till) Växjö kommuns årsredovisning för 2018. Det är intressant. Kanske mer för det som inte står än det som är med. Noterar att utbildningsförvaltningen ökade med 120 medarbetare. Det låter rimligt i en ständigt växande kommun. Det har kommit till nya enheter och stärkt den befintliga utbildningsverksamheten, står det. Bra. Jag vet att elevhälsan har förstärkts t ex. Men omsorgsförvaltningen då? Här har personalen minskat med 35 personer, ”vilket delvis beror på en brist på utbildade undersköterskor”. Sjukfrånvaron har ökat – dock inte den längre än 60 dagar. Omsorgsnämnden hade 2018 ett underskott med 47 milj kr. Då har direktiven varit att hålla igen på utgifterna och det som kostar är personal. Minskad bemanning trots större behov än budgeten medger leder till stress som leder till sjukskrivning som leder till mer stress och… Ond cirkel. Inte bra för någon eller någonting. (V) hade i budget för omsorgen 2019 50 milj kr mer än majoriteten. Helt rätt prioritering. För 2020 hade S+V knappt 50 milj kr nya pengar, med hjälp av skattehöjning.  Men de pengarna såväl som ambitionerna är bortröstade.

Det blir nya val. Betänk vilken valsedel du tar – du som upprörs över vårdföretaget i Tingsryds kommun som delar ut över 40 milj kr till aktieägarna och erbjuder en miserabel omvårdnad av allt att döma!

Ulrika Schön, tack för din insändare i Smålandsposten idag: ”Vart tog alla människors lika värde vägen?” Vi behöver läsa och höra om detta varje dag. Ett bra exempel i samma tidning är artikeln om Bilal Safi, som räknar dagarna – inte till semester eller skolstart, utan till utvisning efter 3,5 år i Sverige, jobb och språkkunskaper. Ge dem amnesti! När ni ändå läser Smp – ta gärna del av min artikel om äldreomsorgen och LOV, (lagen om valfrihet). Den lagen kostar mer än den smakar, trots det tjusiga namnet.

Igår bad- och fikaträff på altanen med bl a barnbarnen. Ja, vi badade förstås i sjön. Hyfsad temperatur. Speciellt dotterdotter är helt otrolig i vattnet, forsar fram som en tävlingssimmerska. Tack VÖSS för er simskola under flera år som gav barnen en rejäl grund för att ha roligt i vattnet. Ett par partier boccia också. Idag ska jag förbereda en släktforskningsexkursion. Jag kör, mellandottern kartläsare.

Sorgligt beslut att inte skriva under FNs konvention om förbud mot kärnvapen!

Carin Högstedt

20190715

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Hissnande läsning i SvDs näringslivsbilaga om knarkhandel och produktion i Sverige. Jag skrev om skattesmitarna som använder paradisöar som bankomater häromdagen. Nu en serie om narkotika. I måndags (8/7) om svensk betongfabrik som importerat 300 kilo kokain och maskerat det som betong. Värde en kvarts miljard. I tisdags om hur Stureplan som epicentrum för kokainet och hur lägenheter i Stockholm omvandlas till reningslaboratorier. De som åker fast är ofta hantlangare som gör skitjobbet (t ex fraktar sväljkapslar i magen). De som styr det hela går oftast fria. I gårdagens tidning ges klassperspektiv på användningen av narkotika bland ungdomar. I dagens tidning om hur vinsterna från narkotikaförsäljning döljs i lyxklockor, fastigheter, bilar… Jag förstår – om än motvilligt – att kriminaliteten i de TV-serier och deckare jag ser och läser är en mild västanfläkt mot verkligheten i Sverige idag. Bra artiklar.

Hemma efter två dagar med alla tre döttrarna på Öland. Vi åkte norrut från bron på tisdagen. Besökte Sandvik, där vi två gånger hyrde en stuga när barnen var små. Tittade på badplatsen, hamnen, besökte en loppis/antikaffär. Sandvik har utvecklats sedan då på 1970-talet. Lilla huset vi hyrde nu en villa. Så började vi leta efter en annan stuga som vi också hyrde ett par gånger någon sommarvecka. I närheten av Källa, det visste vi. Stannade vid Källa ödekyrka, en plats som aldrig går att få nog av. Äldsta gravstenen från 1100-talet. Senaste 1800-talet. Kör lite på måfå men orten Kvarnstad, en bit från Källa, ringer i huvudet. Och visst! Stugan på 20 kvm finns kvar kompletterad med ett bostadshus och omändrad till någon form av gäststuga. Fint ställe. Badplatsen vi gick till varje dag verkar inte användas längre. Lyckosamt att hitta rätt efter ca 45 år!

Vi bor på Mormors pensionat Strandhagen utanför Rälla. Påminner mig om den sommar jag som 16-åring sommarjobbade på Pensionat Sjöstugan i Byxelkrok (norra Öland). Skalade potatis och diskade. Onsdagen på Himmelsberga friluftsmuseum, lite djur av utrotningshotade raser, fina byggnader från gångna tider, konstutställningar. Tittade också på Ismanstorps borg. Och båda dagarna totalt kanske 15 loppisar. Lite fågelskådning hanns med också. Plus besök i Naturbokhandeln i Stenåsa. Förstår inte själv hur vi hann med så mycket som vi gjorde. Och då har jag inte nämnt OLYCKAN. En katt hoppar ut från en buxbomshäck, rakt framför bilen. Inte en chans att klara den. Tragik. Katten död direkt. Vi pratar med boende i villorna runt om. Ingen känns vid katten. Får ett telnummer till en djurklinik för att kunna få hjälp med att identifiera katten. Den har en märkning i örat. Det lyckas. Lurvas, som den heter, har en matte med flera katter. Vi får telefonnummer till matte, men hon svarar inte. Vi ringer djurkliniken igen som gärna tar emot oss och katten för vidare befordran till matte. Hon ringer senare och tackar för att vi hörde av oss och inte bara lämnade Lurvas, som var 13 år och – trodde matte – kanske börjat höra dåligt. Han var en bra bit hemifrån. Jobbigt och sorgligt men det kunde varit ännu värre, om han inte dött direkt utan blivit illa skadad.

Vi avslutade besöket på Öland med ett besök i favoritantikbutiken i Stora Rör. Snyggt och prydligt. Mycket rimliga priser. Alla hittade något att ta med sig. Hemfärden tog tid. Bilolyckor och köbildning utanför Kalmar.

Ida Andersens bok I oxögat har jag nu läst ut. Bra, ett nöje att ta del av Sissel och Eskils liv och den tid de finns i, 1740-talet i Ekeberga socken. Det handlar om bygget och uppväxten av Kosta glasbruk, om kampen mellan industrialismen och bondesamhället. Fattiga människor som Eskil skulle göra dagsverken åt bönderna, inte bygga glasbruk. Men Eskil och Sissel vill inte vara livegna, de vill vara fria människor. Jag har för mig att jag sett att det ska komma en fortsättning. Ser fram mot den. Men jag kan ha fel.

Igelkotten här och kräver mat. Kommer varje dag, ibland flera gånger. Igår kväll var de två och de är inte goda vänner.

Carin Högstedt

20190711

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se