Så hördes storlommen igår kväll! Äntligen något som är som vanligt. 11 april. Lite sent. Eventuellt hörde jag dem (brukar vara ett par som får en eller två ungar) 28 mars, men jag är osäker på grund av ljudstörningar. Lite humlesurr, med betong på lite, men jordsnylthumlor har jag identifierat.  Båda olivträden har stått ute hela vintern och lever. Citronträdet – som förresten producerar gott om små limefrukter – har stått inne och mått bra, När det du kommit ut protesterar det mot kylan, men det ordnar sig nog. Fikonträdet har stått ute  inlindat i bubbelplast. Inget liv ännu men brukar vakna sent. Ser fram mot att få planera i krukorna, men det kan dröja om karantänen fortsätter. Blir less på det hela från och till, men har det synnerligen bra ordnat jämfört med många andra.

Sitter och äter frukost, läser båda de stora rikstidningarna, P1 på. Mycket diskussion i tidningarna om varför Sverige har fler coronafall på äldreboenden än t ex Finland och Norge. Socialministern svarar på frågor i DN (12/4). Brist på legitimerad personal med rätt kunskaper, timanställningar, delade turer, brist på skyddsutrustning nämns som negativa faktorer. Baudin, Kommunals ordförande, vill ha fler fastanställda i äldrevården. Ja, det här är vardagsfrågor i kvinnodominerade yrken och branscher och i politiken, i vart fall i de progressiva partierna och de fackliga organisationerna. Ett arbetsliv som inte sliter ut sina medarbetare långt innan pensionen, som värderar efter insatser och det faktum att här i vården handlar det om liv och död, varje dag, året om, pandemier eller ej.

Så hör jag på radion, Dagens Eko, nu kommer direktiv från Socialstyrelsen att äldrevården ska arbeta med dedikerad – avdelad – personal. Det betyder att personalen delas in i lag som arbetar antingen med sjuka eller friska, enkelt uttryckt. Precis det som jag har funderat mycket på och tog upp på omsorgsnämndens arbetsutskott i den gångna veckan. Jag kan inte sluta oroas av att mängden personal i hemvården/tjänsten som besöker varje vårdtagare borde minskas ner betydligt och att inte alla besöker alla. Nu är det en rekommendation, inte skall-krav ännu, om jag förstår rätt. I någon form ska jag ta upp denna viktiga fråga på onsdag, när nämnden sammanträder. Hoppas få höra mer om just detta på radion under dagen. Målet inom Växjö kommuns omsorgsverksamhet är att öka kontinuiteten så att färre olika  personal besöker och vårdar omsorgstagare. Men målet högst 11 i snitt på 14 dagar bland de som har minst två besök i veckan nås inte. Snittet är 14. Snittet.

Ser i kalendern att omsorgsnämnden har ett sammanträde nästa vecka, sedan ett 20/5 och sedan 23/9. Fyra månaders uppehåll i en nämnd som har mycket stort ansvar i rådande situation! Så är det planerat under just 2020, för att spara pengar. Det måste ändras.

Det skrivs mycket om hur så kallade utsatta områden i Sverige har högre dödstal i corona än andra. Ja, vad skulle kunna förväntas? Detta vet vi, om vi vill, genom gedigen forskning under decennier. Det kan skilja flera år i medellivslängd mellan två bostadsområden, grannar med varandra, beroende på den socioekonomiska sammansättningen av de boende i respektive område.  Vi vet detta. Skillnader i tillgång till utbildning, arbete, goda bostäder, ekonomi spelar roll för hälsa och livslängd. Politiken har möjligheter att förändra. Det krävs bara vilja och resurser.

I förra bloggen skrev jag om gymnasielagen, de ensamkommandes ännu dystrare, omöjliga, situation och att lösningen är amnesti nu. Lördagens (11/4) DN.s ledare har rubriken: ”Ensamkommande behöver få amnesti”, lite vag skrivning men i alla fall. Mycket om (formellt berättigad) kritik av gymnasielagen, men nu är det den vi har och som ledaren slutar: Sverige har satt dessa ensamkommande i limbo. Det är Sveriges ansvar att ta dem därifrån. – Precis.

Jätteintressant också om distansarbete och ”Nu avslöjar coronakrisen hur lite vi egentligen arbetar”. Bl a sociologen Roland Paulsen, Lunds universitet, uttalar sig (DN 12/4). Ligger mycket i tänkandet: ”Jag är på jobbet, alltså arbetar jag.” Men vad gör jag hemma? Har jag en inre disciplin? Kanske får jag arbetet klart snabbare än på jobbet? Kanske gör jag allt annat och skjuter upp jobbet? Känner igen. Fast arbetsplats i kommunhuset i många år. Tryggt. Fullt upp. Så betydligt färre uppdrag och ”arbete” hemifrån. Jag har en inre disciplin men är ständigt orolig för att missa något eller gå vilse  i detta hav av fri tid som öppnat sig under karantänen.

En fikapaus på en äng på landet med de närmaste. Nyss nerblåst körsbärsträd, rejält sådant, bildade sittplatser, avsågade pallar och stock, och på behörigt avstånd satt vi i solen en stund och pratade. Det var i fredags. Nu inget inbokat direkt förrän det blir sol och varmt. Tar inte in besök i lägenheten, men kan träffa någon ute. Hör på radion att intresset för att skaffa hund, katt, kanin har ökat mycket. Förståeligt. Min katt är guld värd som sällskap. Och ju mer vi är tillsammans tidsmässigt, desto bättre förstår vi varandra språkligt. Dock inte alltid överens om sakernas tillstånd, t ex vilka som ska jagas bort från altanen/reviret.

God fortsättning på påskhelgen!

Carin Högstedt

20200412

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Så hördes storlommen igår kväll! Äntligen något som är som vanligt. 11 april. Lite sent. Eventuellt hörde jag dem (brukar vara ett par som får en eller två ungar) 28 mars, men jag är osäker på grund av ljudstörningar. Lite humlesurr, med betong på lite, men jordsnylthumlor har jag identifierat.  Båda olivträden har stått ute hela vintern och lever. Citronträdet – som förresten producerar gott om små limefrukter – har stått inne och mått bra, När det du kommit ut protesterar det mot kylan, men det ordnar sig nog. Fikonträdet har stått ute  inlindat i bubbelplast. Inget liv ännu men brukar vakna sent. Ser fram mot att få planera i krukorna, men det kan dröja om karantänen fortsätter. Blir less på det hela från och till, men har det synnerligen bra ordnat jämfört med många andra.

Sitter och äter frukost, läser båda de stora rikstidningarna, P1 på. Mycket diskussion i tidningarna om varför Sverige har fler coronafall på äldreboenden än t ex Finland och Norge. Socialministern svarar på frågor i DN (12/4). Brist på legitimerad personal med rätt kunskaper, timanställningar, delade turer, brist på skyddsutrustning nämns som negativa faktorer. Baudin, Kommunals ordförande, vill ha fler fastanställda i äldrevården. Ja, det här är vardagsfrågor i kvinnodominerade yrken och branscher och i politiken, i vart fall i de progressiva partierna och de fackliga organisationerna. Ett arbetsliv som inte sliter ut sina medarbetare långt innan pensionen, som värderar efter insatser och det faktum att här i vården handlar det om liv och död, varje dag, året om, pandemier eller ej.

Så hör jag på radion, Dagens Eko, nu kommer direktiv från Socialstyrelsen att äldrevården ska arbeta med dedikerad – avdelad – personal. Det betyder att personalen delas in i lag som arbetar antingen med sjuka eller friska, enkelt uttryckt. Precis det som jag har funderat mycket på och tog upp på omsorgsnämndens arbetsutskott i den gångna veckan. Jag kan inte sluta oroas av att mängden personal i hemvården/tjänsten som besöker varje vårdtagare borde minskas ner betydligt och att inte alla besöker alla. Nu är det en rekommendation, inte skall-krav ännu, om jag förstår rätt. I någon form ska jag ta upp denna viktiga fråga på onsdag, när nämnden sammanträder. Hoppas få höra mer om just detta på radion under dagen. Målet inom Växjö kommuns omsorgsverksamhet är att öka kontinuiteten så att färre olika  personal besöker och vårdar omsorgstagare. Men målet högst 11 i snitt på 14 dagar bland de som har minst två besök i veckan nås inte. Snittet är 14. Snittet.

Ser i kalendern att omsorgsnämnden har ett sammanträde nästa vecka, sedan ett 20/5 och sedan 23/9. Fyra månaders uppehåll i en nämnd som har mycket stort ansvar i rådande situation! Så är det planerat under just 2020, för att spara pengar. Det måste ändras.

Det skrivs mycket om hur så kallade utsatta områden i Sverige har högre dödstal i corona än andra. Ja, vad skulle kunna förväntas? Detta vet vi, om vi vill, genom gedigen forskning under decennier. Det kan skilja flera år i medellivslängd mellan två bostadsområden, grannar med varandra, beroende på den socioekonomiska sammansättningen av de boende i respektive område.  Vi vet detta. Skillnader i tillgång till utbildning, arbete, goda bostäder, ekonomi spelar roll för hälsa och livslängd. Politiken har möjligheter att förändra. Det krävs bara vilja och resurser.

I förra bloggen skrev jag om gymnasielagen, de ensamkommandes ännu dystrare, omöjliga, situation och att lösningen är amnesti nu. Lördagens (11/4) DN.s ledare har rubriken: ”Ensamkommande behöver få amnesti”, lite vag skrivning men i alla fall. Mycket om (formellt berättigad) kritik av gymnasielagen, men nu är det den vi har och som ledaren slutar: Sverige har satt dessa ensamkommande i limbo. Det är Sveriges ansvar att ta dem därifrån. – Precis.

Jätteintressant också om distansarbete och ”Nu avslöjar coronakrisen hur lite vi egentligen arbetar”. Bl a sociologen Roland Paulsen, Lunds universitet, uttalar sig (DN 12/4). Ligger mycket i tänkandet: ”Jag är på jobbet, alltså arbetar jag.” Men vad gör jag hemma? Har jag en inre disciplin? Kanske får jag arbetet klart snabbare än på jobbet? Kanske gör jag allt annat och skjuter upp jobbet? Känner igen. Fast arbetsplats i kommunhuset i många år. Tryggt. Fullt upp. Så betydligt färre uppdrag och ”arbete” hemifrån. Jag har en inre disciplin men är ständigt orolig för att missa något eller gå vilse  i detta hav av fri tid som öppnat sig under karantänen.

En fikapaus på en äng på landet med de närmaste. Nyss nerblåst körsbärsträd, rejält sådant, bildade sittplatser, avsågade pallar och stock, och på behörigt avstånd satt vi i solen en stund och pratade. Det var i fredags. Nu inget inbokat direkt förrän det blir sol och varmt. Tar inte in besök i lägenheten, men kan träffa någon ute. Hör på radion att intresset för att skaffa hund, katt, kanin har ökat mycket. Förståeligt. Min katt är guld värd som sällskap. Och ju mer vi är tillsammans tidsmässigt, desto bättre förstår vi varandra språkligt. Dock inte alltid överens om sakernas tillstånd, t ex vilka som ska jagas bort från altanen/reviret.

God fortsättning på påskhelgen!

Carin Högstedt

20200412

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Fullmånen som speglar sig i sjön – en så fin kväll igår. När det fjärde digitala mötet på två dagar var slut, sådär runt kl 20.00, så satte jag mig ute och bara tittade i en timme. Skymningen, solcellslamporna tänds en efter en och så månen över Toftasjön som speglar sig i vattnet, bildar en matta av guld. Skönt.

Idag ytterligare ett digitalt möte, omsorgsnämndens arbetsutskott. Funkade men svårt att uppfatta vissa delar av samtalen. Hoppas det blir bättre nästa vecka när hela nämnden ska sammanträda på detta vis. Mycket information om corona förstås. Få ärenden. De kommer upp på nästa veckas nämndmöte och då kan jag agera. Idag ej tjänstgörande ersättare. Hade skickat in en skriftlig fråga om kontinuiteten i hemtjänsten, där – och nu har jag rätt siffror – varje omsorgsmottagare i hemtjänsten i snitt träffar 14 olika personal per två veckor och då är alla med minst två besök per vecka med i siffrorna. Fick medhåll att bristen på kontinuitet är ett problem och att förvaltningen jobbar med att öka den. Jo, alltid, Målet är ju att få ner antalet till 11. Men går det att göra något mer drastiskt? Får googla på andra kommuner där jag vet att det förs en diskussion i alla fall om så kallad dedikering, att avdela hemtjänstpersonalen så att inte alla gör allt. Hittar direkt nu Södertälje som har infört särskilda team som går hem till de som är smittade eller misstänks vara det.

”Som ett jävla sommarlov utan slut”. Bra skrivet, corona i klassperspektiv, klass i båda betydelserna, av Elisabeth Anderberg i krönika i Magazinet, lokal gratis annonstidning, idag. Skolan är tillflykten för vissa unga. Hemma är det bråkigt och ibland finns inte pengar till mat. Skolan garanterar mat i magen och för det mesta trygghet från våld och elakheter. Sommarlovet är en mara och nu kan det bli extra långt, kanske redan börjat och det är inte den blomstertid som kommer utan något mycket hotfullt. Så beskrivs livet av unga människor.

En annan grupp som har skäl att oroa sig är de ensamkommande ungdomarna som går på gymnasiet och behöver examen plus skaffa ett arbete inom viss tid för att inte bli utvisade till ett av världens farligaste länder, Afghanistan. Vilken fruktansvärd situation! Finns det möjlighet att ändra gymnasielagen på grund av force majeure? Är corona en force majeure? Svaret måste vara ja, eftersom den gett upphov till tillfällig lagändring så att regeringen har mer manöverutrymme. Eller? Tack och lov så ändrades lagförslaget så att riksdagens makt är kvar, om än något i efterhand. Obegripligt att det behövdes kraftfull opposition för att inse vidden i det fatala förslaget. Alla måste väl ha följt det som hänt och händer i Ungern och Polen? Men till slut var alla partier nöjda. Bra agerat M och V!

Tre fall av corona inom hem-vård/tjänst konstaterade i Växjö kommun och ett fall på korttidsboende Evelid. Det är oroväckande, verkligen. Personalen sliter, men viruset kan ha tagit fart innan dessa fall upptäckts, om jag fattat rätt. Lyssnar inte på allt som sägs hela tiden, tittar inte på presskonferenserna mer än sporadiskt. Är glad för att våren är så fantastisk, att jag kan gå ut och hittills den här veckan har jag haft möten som tagit en hel del tid. Nu är det påsk. Om det sköna vädret består, så kan jag träffade de närmaste och andra en och en på altanen, i friska luften. I morgon prat- och kaffestund med vännen Eva-Britt Svensson.

Glad påsk!

Carin Högstedt

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Hörde från och till igår på radion om att regeringen behöver en ”nödlag”, att det finns ett förslag som partierna fått se, att Ulf Kristersson (M) är starkt kritisk till förslaget som kommer att ”runda riksdagen”. Varje gång jag hör något om denna lag, så tänker jag: Ulf Kristersson har ju rätt! Visst, kan finnas behov för en regering att ta snabba beslut i den situation som Sverige befinner sig i, men det gäller att vara synnerligen noggrann med att inte låta demokratin stryka med i samma veva. Ser och hör idag att även Vänstern och Liberalerna reagerat och är överens med Kristersson. Förslaget har ändrats och innebär nu att snabba regeringsbeslut ska godkännas av riksdagen, om än i efterhand. Hela förslaget är på lagrådsremiss och ej antaget ännu.

Läser med intresse denna söndag en debattartikel i SvD om något annat än corona: ”P-böterna är ett hot mot rättssamhället”. Professor i handelsrätt Boel Flodgren och Niklas Arvidsson, docent i civilrätt, båda Lunds universitet, skriver om hur P-avgifterna ger enorma inkomster till kommuner och privata parkeringsbolag samtidigt som den enskilde ofta är helt maktlös. Redan 2004 tillsattes en statlig utredning med uppgift att komma med förslag till ny reglering av parkeringsområdet. Utredning klar 2006. Sedan har inget hänt. Svenska regler är från tiden innan betalkort, appar osv. Grannländerna har moderniserat sin lagstiftning. Mycket läsvärt! Ibland betalar vi men något går fel eller ens registreringsnummer är inte svenskt. Inget hjälper och för det mesta orkar inte vi inte bråka. Tre fall ligger nu i Högsta domstolen. Det är utländska besökare som har betalt, men inte fått rätt. Det handlar om den enskildes rättssäkerhet.

Minns när jag fick en P-bot i P-garaget Växjö sjukhus.  Jag var där med maken L, som gick på behandling. Gjorde helt rätt enligt egen mening men reagerade instinktivt: Betala och glöm det! Men något – och maken L.s stöd - fick mig att spara och läsa den långa boten/räkningen. Det var bara alltför absurt att betala för något jag inte kunnat råda över. Läste med förstoringsglas vad där stod. Skrev till en adress i en helt annan del av Sverige. Efter viss kommunikation, så rev de boten efter ett par månader. Så mycket byråkrati för så lite som 400 kr. Men någon gör pengar på enskildas maktlöshet och insikten att det tar för mycket kraft att ”bråka”.

Igår skrev Hörselskadades distrikt Kronoberg i Smålandsposten om den stora höjningen av avgifter för utprovning av hörapparater som Region Kronobergs blågröna majoritet beslutat och som nu trätt i kraft. Höjning med 272 % enligt skribenterna. Olönsamt, säger de med all rätt: Att höra är en bra förutsättning för studier, jobb, delaktighet i samhället. Precis. S+V ställde inte upp på chockhöjningen ska sägas. Det är skillnad på partierna.

-          Det saknas fortfarande minst 20 miljarder om man tar hänsyn till det skattebortfall som krisen orsakar, säger Ulla Andersson (V) i en kommentar (Dagens ETC 3 april) till de 15 miljarder som regeringen lagt fram i ett krispaket. Hon menar att det är för lite för att hejda nerskärningar när krisen är över. -Ja, 15 miljarder är en obegripligt stor summa, men när den fördelats på regioner/kommuner med anorektiska budgetar redan innan krisen, så inser man att det är inte så mycket som det låter. Bra, Ulla Andersson!

I samma tidning har Johan Ehrenberg en tänkvärd ledare om hur varje kris blivit en hävstång för ökad ojämlikhet. Bidragen från stater går till 90 % till stora företag, finansmarknad och köp av statsobligationer. Småsmulor går till mat på bordet för de fattiga. Ehrenberg beskriver, som så ofta, hur det enda som hjälper är organisering underifrån, progressiva rörelser. ”Rent ekonomiskt skulle det vara enormt mycket billigare för staten att helt enkelt ta över bankerna innan de kraschar, men det finns inte på kartan så länge vi inte ritar en helt annan karta”.

Omsorgsnämndens arbetsutskott i veckan. Ett fåtal ärenden, men förutsätter mycket information om läget inom äldreomsorgen, hemtjänsten etc. Mötet ska vara på distans, liksom V Växjös styrelsemöte, fullmäktigegruppen och kommunala gruppen kommande vecka. Sedan är det påsk med många långa dagar, inte bara fredagen. Fint väder verkar det bli i alla fall. Jag är lyckligt lottad med möjlighet att gå ut utan risk för smitta.

Återigen ett kollektivt tack till er som grattade mig på födelsedagen!

Slut för idag. Ut i solen.

Carin Högstedt

20200305

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

 Så blev det en födelsedag att komma ihåg den här också. Har många sådana. Under flera år brukade maken L och jag ta en vecka ledigt på våren, ofta i samband med påsk. Har tillbringat födelsedagen på Malta, i Viana i norra Portugal, Nice, Gran Canaria… Väldigt mycket vandringar var vi än var. Från Viana gick vi in i Spanien – färja sista biten. Norra Portugal fantastiskt vackert och vänligt.

Igår gjorde jag en vandring, inspirerad av Jan Bärtås´ förtjänstfulla reportage i Smålandsposten 28/3, ”Notterydsrundan – en av Växjös bästa vandringar”. Fast jag bott i närheten sedan början på 70-talet har jag inte gått hela denna runda. Däremot upplevt delar genom strandhugg med båten och tält, Fornborgen har vi haft utflykter till. Nu skulle jag våga mig på 7 km skogsvandring, ensam. Började gå utmed Toftasjön över stock och sten, bokstavligen. Klippblock, nerramlade träd, spänger över vattensamlingar. Passerar Koön i Toftasjön, underbart ställe där det finns plats för ett litet tält, där jag och maken L sovit många nätter. Går flera km i vilda skogen och det går bra. Min stav är väldigt bra att ha till hands. Ser en del stenblock som jag tror härrör från ett stenhuggeri som låg här en gång för länge sedan. Måste ta reda på mer om det. Så småningom blir terrängen mer tillgänglig och lätt att gå. Jag genar lite och missar då fornborgen, men den har jag som sagt besökt tidigare. Det blir 7 km på hälsoappen och bortåt 12 000 steg. Jag går försiktigt med små steg, där det inte är plattmark. En möjlig orre flög upp. Mötte två människor på hela tiden. Coronafri, frisk luft. Stensjön passerades. Där var jag och maken L några gånger. Han fiskade. Fick en jättebraxen minns jag. Så tack Jan Bärtås för tipset om vandringar i närområdet! Det gav min födelsedag en ny upplevelse (utan att resa någonstans) och en känsla av att jag trots ålder och artros orkar en hel del plus att karantänen inte är lika med husarrest. Om en inte bor mitt i Stockholm. Som Agneta Klingspor, författare. Hon skrev igår i Dagens ETC en slags betraktelse över att vara i riskgrupp och inte kunna gå utomhus utan risk för att hamna i folksamlingar eller tätt intill folk. Läsvärt om att vara i coronans våld. (Dagens ETC ¼).

Det har något uppmärksammats nu, men som vanligt lämnas den ideella sektorn, de sociala företagen, kooperativen etc utanför bidragssystemet som byggs upp för näringslivet. De företag/föreningar som är nonprofit, som förbanne mig alltid, året runt, besöker gamla och ensamma, ger sysselsättning åt de som ingen annan arbetsgivare anställer, privata eller offentliga, dessa har glömts bort. Räknar med en skärpning från regeringens sida.  Tänker på Erikshjälpen, Röda Korset och många andra. Erikshjälpen i Växjö har fått sin försäljning halverad, bara som exempel.

Det är svårt att hitta saker att skratta åt när en lodar omkring ensam, ute eller inne. Tack och lov går det att prata med katten.  Men tack Göran Greider för din ledare igår i Dagen ETC. Slutklämmen fick mig att skratta högt. Du citerar en tweet av Po Tidholm: ”Kan vi inte höja lönerna för sjuksköterskor och undersköterskor under krisen? Och sedan när det är över så sänker vi dem inte”. Enkel humor, satir på hög nivå, helt enligt min smak.

TACK alla vänner och följare för gratulationer igår, för samtal och blommor på nätet – och fysiska från mina tre bröder med respektive – för hjälp med att handla, för bok som ännu inte anlänt och grattiskort på posten. Stort tack och ha det bra!

Känner nu oro för hur viruset finns på äldreboenden i landet och i hemtjänst/hemvård. Tre fall i hemtjänsten i Växjö kommun hittills. Uppenbarligen har inte restriktionerna stoppat denna utbredning.

Carin Högstedt

20200402

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

OBS: Postnumret numera 65272.