Satt och tittade i några av de kanske 30 album som finns här hemma igår kväll. Hittade lösningen på ett frågetecken jag burit på länge. Har ett foto från 1998 på en man i Skinshult, Småland, Kalmar län, Kristdala socken, som håller ett diplom. Det handlar om att hans gård är en släktgård. Har förgäves suttit med förstoringsglas för att se vad det står på diplomet. Jag var då 1998 med mina syskon för första gången i Skinshult för att se en by, där vår farmor hade djupa rötter. Vi gick runt och den här mannen kom ut och pratade. Byn ligger så till att det är inte något ställe man kommer till naturligt och att någon dyker upp oförmodat är en händelse som väcker nyfikenhet. Detta var alldeles i början på mitt intresse för forna tider och jag visste inte då att jag skulle hitta rötter så långt tillbaka som början på 1600-talet i just Skinshult. Igår i ett album hittar jag ett foto på bara diplomet! Fullt läsbart. Det var Jordbrukare-Ungdomens-Förbund som 1930 delat ut ett diplom för släktgård. Namnen på ägarna från 1697 är uppräknade. Stämmer med mina resultat, fast jag kommit längre bakåt. Skinshult 1:3 och jag minns vilket hus det är. Ska dit och se om mannen och diplomet finns kvar. Ja, vilka nöjen jag ägnar mig åt!

Idag på DHRs årsmöte på Vallhagen, Teleborg. Trevligt att bli vald till ordförande och leda mötet genom verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse fram mot planer för framtiden, glädjeämnen och vissa svårigheter.

Började dagen med att dela (V)äxjös Kommunnytt i ett par områden i stan. Skönt att komma ut och röra på sig. Kallt men stilla. Fortsatte av bara farten med att röja lite i trädgården. Var ute i Gasslanda och fikade med barn och barnbarn. Så hem och började på med att boka resa i slutet på april till Cagnes sur mer, Frankrike. Hittade hotell men inget bra flyg till rimligt pris. Börjar om imorgon.

Earth week i Växjö kommun är igång. Imorgon förmiddag seminarium. Mycket imponerande program hela veckan! Imorgon eftermiddag Samverkansrådsmöte med handikapporganisationerna - då får vi, Eva och jag,  rapportera från Kosovo bl a. På kvällen möte med föräldraföreningen i Tävelsås. Fullödig dag alltså.

Carin Högstedt

150322, dagen då det kunde varit nyval!

Började dagen igår med avslutande möte på hotellet i Vushtrri, Kosovo. Vad hade vi för reflektioner? efter veckan och vilka nya projektidéer hade vi eventuellt? Sammantaget kom vi fram till åtta nya idéer plus förlängning av detta projekt som handlar om tillgänglighet. Utbytet kommer att fortsätta; det är jag säker på och det kommer att ha positiv betydelse för inte minst Vushtrri kommun men även Växjö. I början på veckan uppstod en del missförstånd. Våra politiska organisationer är olika. I Vushtrri har man politiskt tillsatta tjänstemän. Det systemet är en främmande fågel för oss i Sverige och ordet "politiker" har olika betydelse. Politiskt vald resp  politiskt tillsatt inte samma sak. Men det redde ut sig. Nästa vecka är en ny växjögrupp i Vushtrri och nu handlar det om avfallshantering. Måtte det projektet leda till stopp för  plasten i naturen!

Så åkte vi till flygplatsen via en jättemarknad, som mest var en grossistmarknad. Det gick att köpa en jacka, men affärerna gick ut på att sälja 100 likadana jackor till någon som i sin tur skulle sälja på någon marknad. Flög till Wien och sedan Köpenhamn. Allt gick i rätt tid och även tåget hem till Växjö. Strax efter 23.00 kom jag in och ute regnade det. Nu lördag eftermiddag iskallt och snö från och till. Vi borde ut och dela (V)äxjös kommunnytt, men det är verkligen inte väder för det. Avvaktar bättre tider.

Den som följer min blogg vet att jag köpt Yvonne Hirdmans Medan jag var ung, att jag tappat bort den på resan till Kosovo. Men - så hittade jag den i ett vad jag vill kalla lönnfack i ryggsäcken! Kändes pinsamt, men så är det. Jag har nästan läst ut den. Läste hela vägen hem, oavbrutet, och var inte alls sällskaplig. Den handlar ju om mitt liv - också! Yvonne Hirdman och jag har olika klassbakgrunder, men bildningsresan har vi gemensam. Jag vaknade också av Eva Mobergs Kvinnans villkorliga frigivning! Jag läste också Kristina Ahlmark-Michaneks Jungfrutro och dubelmoral. Jag såg också Barnvagnen och Kvarteret Korpen med stor behållning, Tystnaden likaså. Och i bokhyllan finns Christiane Rocheforts Krigarens vila. Gupp 8, likhetsfeminismen, särartsfeminismen, klass och kön, genus och jämställdhet - allt har vi diskuterat och analyserat.  Vi fick båda barn tidigt i livet. Och i maj 1976 är Yvonne med sin två barn på Korfu och i maj 1976 är jag med två av mina barn på Rhodos. De åren familjen Hirdman bor och verkar i Oskarshamn, där jag går i läroverket, är dimmiga för Yvonne, visar det sig. Oskarshamn gjorde inga intryck på henne. Läs boken! speciellt ni som är ungefär i samma ålder och som varit intresserade av jämställdhet, feminism. Ni kommer att känna igen frågeställningar och minnas kampen, mötena, demonstrationerna, underläget i politiska sammanhang - vi var ju inte så många även om vi hördes. boken är en självbiografi men också en historiebok från 50-talet och framåt.

Imorgon till DHR.s årsmöte, ombedd att vara ordförande. Med mera.

Carin Högstedt

150321

Yrkesskolan i Vushtrri har tusen elever och de är jämnt fördelade på pojkar och flickor. Programen är många; bland andra jordbruk, kemi, kommunikation, teknik, textil. Jordbruk är det område som har lättast att ge jobb åt studenterna. De odlingar som hör till skolan är ekologiska. 92% av gymnasieelever i Vushtrri blir godkända. -Ger yrkesskolan behörighet till universitet/högskola? Trodde svaret skulle bli nej, men jag bedrog mig. Jo, det gör yrkesskolan- precis som alla andra gymnasieprogram - så klarar man nationella proven så kan man gå vidare till universitetet utan kompletteringar. Vi var inne i många klassrum och såg mycket intresse från elevernas sida och stolthet från lärarnas.  Vi frågade om kontakter med näringslivet, för elevernas praktikplatser finns i privata sektorn. -Var inte lätt för några år sedan, men allteftersom skolan fått gott rykte och många sökanden har det blivit bra kontakt och samarbete. Något för Växjö kommun att lära av. Inte ett sommarjobb 2014 utanför offentliga sektorn.

Kallt idag. Småfrusit både ute och inne. El är dyrt och lokalerna ofta ouppvärmda. Spenderat tid i diskussioner om hur projektet ska löpa vidare. Känns nu att det blir ett mångfaldsprogram för Vushtrri kommun. En tids- och arbetsplan sjösatt idag, arbetsgrupp med mandat att ta fram programmet utsedd. Det sker samtidigt som Växjö kommun ska revidera/skapa nytt mångfaldsprogram- Spännande. Båda ska vara klara september i år.

Ikväll middag på hotellet och imorgon diskussioner och utvärderingar tills vi vid lunchtid börjar resan tillbaka till Sverige och Växjö. Ska också diskutera andra angelägna och tänkbara projekt. Ett är beslutat och har startat. Det handlar om avfallshantering. Känns oerhört angeläget. Såg idag hästar beta på ängar fulla av plastpåsar. Som på många håll i världen är terrängen full med plastskräp. Haven fylls. Djur äter och dör plågsamt. Det måste få ett slut.

Följer nyheterna hemma via internet. Svarar på mail, men kortfattat. Skönt att inte ha allt sådant i knät, när man kommer hem.

Carin Högstedt

150319, Vushtrri, Kosovo

Besökte en skola i Vushtrri, där även särskola är inrymd. Fantastisk entusiasm från barnen i särskolan. De hade haft ett projekt med Borås kommun och gjort stora förändringar, berättade rektor. Det var stor glädje i detta besök, som barnen förberett mycket väl och länge med poesi, akvarellmålning, svenska flaggor och sång. Där såg vi vilken betydelse i praktiken ett utbyte mellan två kommuner kan ha. Det är skillnad på ett land som inte haft krig på över 200 år och ett som nyss kommit ur ett krig, det är ju ett förhållande som är ett faktum. Vi är ojämlika storheter.

Vi var också på ett gruppboende för psykiskt funktionsnedsatta personer, vuxna. Föreståndaren verkade vara rätt man på rätt plats och ha stor empati med de boende. De hade tidigare varit på ett jättestort hem för dessa svaga, men hade nu en närhet och storlek som var hanterlig. De hade utvecklats mycket sa han. De bor två och två. I samlingsrummet låg cigarettröken tät. Förståndaren sa att fem av de ca 15 rökte mycket och att han försökt få dem att sluta, men att det inte gick bra. Det är deras glädje, menade han. Jag, som varit storrökare, fick gå ut. Statliga pengar finansierar.

Kvällen var fri och vi åkte till huvudstaden Pristina. Gick i centrum. Fina gågator nu. Det hotell jag bodde på för tio år sedan - som inte hade någon stjärna - nu köpt av någon schweizare och renoverat till bästa hotellet i stan. Kände igen delar av centrum men mycket är förändrat. Gick i olika köpcentra. Fick en grandios lunch tidigare idag och flera av oss hoppade över möjligheten att äta middag ikväll. Lunchen serverades av och var lagad av en förening av änkor till döda män i kriget, som har barn och försörjer sig på att laga traditionell mat till en skola och på beställning. Ett socialt företag kan man säga. De växer som företag.

Carin Högstedt, från Vushtrri i Kosovo

150318

Vi började dagen i Vushtrri i Kosovo med att besöka socialkontoret. Där arbetar 13 personer, 12 albaner, 1 serb, sex kvinnor, sju män. Vi fick höra om deras uppgifter, vilken hjälp folk kan få. Det är t ex 100 euro per månad till förälder till ett barn som är 100% rörelsehindrad, under 80% ingen hjälp alls. -Men vad gör man då? Vårafrågor var många. Och alla svar utmynnar i att familjen,är den instans som ska ta det stora ansvaret. Staten betalar till kommunen för socialtjänstens kostnader. Staten är också inne på en decentraliseringsprocess. Kommunerna får mer uppgifter, men resurserna ökar inte i motsvarande grad. Känns igen! Men stora skillnaden är en svensk kommuns beskattningsrätt. Här blir det ett moment 22. - Förekommer det någon diskussion på någon nivå om att förbättra, ändra, regelsystemet, så att alla barn med funktionsnedsättningar kan komma ut i ljuset och familjerna få drägliga förhållanden? -Nej. Tjänstemän vittnar också om att de försökt få till ett arbete mot barns arbete men att rösterna inte blir hörda av politiken.

Varje region (här är det Vushtrri plus tre kommuner) har en kvinnojour, där en flyende med barn kan vistas i sex månader. Problemet är att om inget löst sig efter sex månader flyttas hon till en annan regions kvinnojour och barnens skolgång blir lidande. Inte lättlöst i Växjö kommuns kvinnojour heller.

Vi träffar Handikos. De gör som ideell förening det som en kommunal enhet inom omsorgen gör i en svensk kommun. De inventerar, planerar, rehabiliterar och hjälper människor till ett självständigt liv. De lever på bidrag från utländska donatorer - många är exilalbaner - som skickar pengar, plus 10 000 euro per år från kommunen. Ger ett mycket proffsigt intryck Bildades 1993. Vill gärna inlemmas i den kommunala organisationen och bli en del av offentlig sektor.

Här hos Handikos kommer dagens överraskning. Vi möter i annan lokal men samma hus nybildade Synskadades förening, Vårt ljus. De har samlat ihop ca 60 medlemmar i föreningen i alla åldrar. Deras företrädare är fulla av kamplusta, talar om mänskliga rättigheter och undrar om Växjö kommun kan bistå med en ögon- läkare under en period för att prova ut glsögon på barnen. Nu är vi mycket berörda. Det visar sig att ingen skolhälsovård har skett sedan kriget. Det är helt och hållet föräldrarnas ansvar att kolla synen på barnen, att betala glasögon etc. Och vi har en arbetslöshet på 40-50%. Lärare kan slå larm, men hur långt har det gått innan man förstått att det är synen och inte läsförmågan det är fel på? De applåderar oss för att vi visar oss hos dem, för att vi besöker dem! De sätter lit till oss. Ja, käre tid. -Jag säger att deras förening visar sig vara en kamporganisation, som har klart för sig att deras kamp handlar om mänskliga rättigheter och att med den geist de har kommer att lyckas.

Men inom mig tvivlar jag på politikens förmåga att lyssna, prioritera de som mest behöver hjälp och sätta mänskliga rättigheter överst på dagordningen, här som där. Många intryck och däremellan intensiva frågestunder och diskussioner. Hur ska projektet gå vidare? Vad kan Växjö göra för Vushtrri och tvärtom?

Nu middag och sedan en natts sömn och ny dag med fler studiebesök och säkert fler intryck, som sitter och gnager.

Carin Högstedt

150317