Igår var det dags; julmarknaden i Älghult. Maken L och jag var där strax före öppnandet kl tre. Lång kö till huset Muséet, där av bygdens folk egentillverkade produkter säljs. Det är lammskinn, ljus, knäckebröd, Älghultskrönika 2015, Kalender och annat. Men kön förklaras av en produkt: Hemosten, den runda julosten. Det är trångt kan jag lova. Någon konstaterar att detta är värre än mellandagsrean. Jag föses närmare och närmare disken. Men väl framme är ostarna slut. Vi är många som blir utan. Måtte vara något särskilt med dessa hemostar. Inhandlar ostkaka och knäckebröd istället. Utanför finns stånd med korvar från Gullaskruv. De tycker vi om och på några minuter har vi en kasse med julmat, senap, kryddsalt för lamm. Och för några minuter glömde vi den vegetariska linjen, erkännes. När jag var sådär sex-sju år och mamma och mormor ystade, så fick jag göra en liten ost själv. När jag väl skulle skära i den och smaka på underverket, så slant jag med kniven. Det blev ett djupt hack i pekfingret. Ärret syns fortfarande.

Årskrönikan omfattar 320 sidor. Det är nr 72. Vilken prestation! Krönikorna innehåller alltid ett kapitel om Vad hände i Älghult för 100 år sedan? Denna gång har Charlott Åberg skrivit utförligt o intressant om vad som hände 1915. Bland annat var det även då julmarknad. Inom politiken diskuterades utbyggnad av järnvägen. 1923 kom första tåget till Älghult och städerna Oskarshamn och Växjö kunde nås per järnväg från Älghult. I räkenskapsböckerna framgår vilka djur och fåglar som ansågs skadliga och som gav skottpengar vid dödande. 189 kråkor hade redovisats och för dem fick en 25 öre styck. Känner igen det från min pappas ekonomiska redovisning, kassabok, som han höll på med från tio års ålder. Han sköt kråkor och ekorrar, rävar bl a och fick betalt, en icke oviktig inkomst för en ung människa på 1920-talet och landsbygden.

Vi träffade bekanta i vimlet på marknaden. –Men har ni åkt till Älghult? Förvånade. -Ja. Det finns skäl att göra det. Från stan till det genuina som Hembygdsföreningen håller liv i med den äran. Ska läsa hela krönikan i julhelgen.

Det blev mycket kultur igår. Besökte galleri med Ida Adlers konst, som hon visar under samlingsnamnet Evolution. Intressanta målningar. Var också inne på Växjö Auktionskammare och tittade på utbudet av saker, som säljs på nätet. Alltid roligt att titta på gamla saker, men det är så gott som köpstopp från vår sida. Så bara titta.

Klimatmötet i Paris närmar sig. Klimatet och flyktingsituationen hör ihop. I tidskriften Sveriges Natur nr 5 i år sägs att om Paris är sista chansen för planeten jorden, så kan det vara för sent för öar i Stilla Havet. På Kiribati förbereds evakuering. Krig och elände i norra Afrika har delvis orsak i torkan, som också är en konsekvens av klimatförändringar.  Så vart tycker vi i det relativt opåverkade Sverige att klimatflyktingar ska ta vägen?

Äntligen vettig information om kossornas påverkan på utsläpp: Johan Ehrenberg, Skyll inte på Mamma Mu, Dagens ETC i torsdags 26/11. ”Om kossans gödsel återanvänds i odling blir den klimatneutral. Om den ligger på gödselhögar och ersätts med konstgödsel ökar utsläppen. Även om vi gör biogas av gödseln är det bara en förbättring om vi inte samtidigt minskar mängden fossil energi.” ”Skyll inte på korna. Skyll på diesel i din bil”. Det gäller att hänga med i svängarna, när klimatfrågor diskuteras. Det är inte enkelt. Det är i hög grad en fördelningsfråga. Citat Göran Greider Dagens ETC 25/11: ”Den rika världen bär alltsedan den industriella revolutionen den historiska skulden till åtminstone 80 procent av de koldioxidutsläpp som nu hotar att förändra klimatet”. Och i DN idag 29/11 skriver tre företrädare för tankesmedjan Katalys: ”Det finns inte några stora makroekonomiska skäl mot en generell arbetstidsförkortning. I grund och botten är det en billig reform som för med sig många fördelar både för individ och samhällsekonomi. Den skulle bidra till att minska arbetslösheten och miljöförstöringen”. Nytt citat, kan inte låta bli, det är så bra: ”En arbetstidsförkortning ska ses som en maktreform: att ge den enskilde mer makt över sitt liv. Det är också en välfärds- och jämställdhetsreform eftersom den möjliggör både mer fritid och ett jämställdare familjeliv”. Precis. (V)-motion om att åtminstone testa på några arbetsplatser, som behandlades av Växjö fullmäktige nyligen, mötte oförståelse för sådana argument. Däremot kan (KD) och (SD) försvara vårdnadsbidraget för familjens skull! (V) på nationell nivå hoppas jag kommer att driva just kortare arbetsdag som den stora reformen för social hållbarhet, jämnare fördelning av betalt arbete och obetalt, tillgång till fritid och barnens uppväxt och som klimatåtgärd. Men det kräver att några fler partier och fackliga organisationer tar ett omtag för jämställdhet, jämlikhet och social hållbarhet såväl som ekonomisk och ekologisk. För att gå från ord till handling. Så stort hopp att detta ska hända kan jag ärligt talat inte se just nu, men som vanligt så gäller det att inte ge upp.

Så till slut kulturchef Björn Wiman i DN idag 29/11. ”Äntligen? Åt dagens verklighet kan bara den hjärtlöse jubla”. Det handlar om Syrien och Samar Yazbeks skildring av kriget i ”Resa in i tomheten” och hur döda barn och vuxna dras fram från nerrasade hus efter varje bombexplosion. Den syriska regeringen fäller oupphörligen bensinbomber över civilbefolkningen. Den fråga vi kan ställa oss är inte varför människor flyr från Syrien utan varför någon stannar? som någon sagt.  Läs Björn Wiman. Läs Samar Yazbeks skildring av Syrien, alldeles speciellt om du tänkt eller sagt: Äntligen! när regeringen slog till med begränsningar i Sveriges mottagning och asylrätten. Skulle människor sova på gatan i vårt kalla land? har varit ett argument. –Ja, jämfört med att vara i Syrien så är det klart bättre, men inte nödvändigt. Det hade gått att ordna sovmöjligheter med hjälp av privatpersoner. Här finns för övrigt i vårt Sverige en rätt stor grupp människor, EU-migranter, som sover ute varje natt. I bilar, kartonger, husvagn i bästa fall. De nekas plats att ställa upp sina fordon. De lever i hög grad av frivilligas hjälp, kläder, filtar, mat. Men de lever inte bra. Barnen får inte gå i skolan, trots alla konventioner som säger det. Tak över huvudet nekas. Undantag finns. Vissa kommuner klarar mänskliga rättigheter åt denna grupp, någotsånär i all fall.

Arbetsdag idag. Förbereda veckan som kommer. Det är en så kallad företagsvecka i Växjö kommun. Det betyder besök hos ett 30-tal företag av tjänstemän och kommunstyrelseledamöter.

Carin Högstedt, 151129

Fler deltidstjänster. Halvfabrikat fortsätter. Risk för ökat matsvinn. Transporter ökar. Måltids- och visst köksarbete får utföras av annan än måltidspersonal. Det är några av konsekvenserna av den nya måltidsorganisationen som kommunchefen ser. Så ”sparas” 20 miljoner kr på måltiderna. Någon annan personal ska göra jobbet. Lärare? Undersköterskor?

Signaturen ”förskolläraren” hade för ca en vecka sedan en alldeles utmärkt insändare i Smp med rubriken Toppstyrning i skolköken. Hen beskriver hur kockarna inte längre är betrodda att sätta ihop en matsedel. Alla grundskoleelever ska ha samma mat, alla förskolebarn ska ha samma matsedel, alla gymnasieskolor likaså och inom äldreomsorgen finns den fjärde matsedeln. Dessa matsedlar bestäms centralt. Det finns inget utrymme för planering utifrån barngruppernas sammansättning, kockarnas kompetens, erfarenheter, fantasi.

Jag är ibland på Sandsbro skola som rastfadder. En sådan är på skolgården under ett par timmar runt lunchtid. Som tack får en äta lunch på skolan. Det är en riktig höjdare på den här skolan! Ingalill i köket har fantasi, ekologiskt och ekonomiskt sinne, använder rester, rör ihop spännande rätter, mycket vegetariskt och det är gott! Jag trodde knappt att det var sant, när hon sa att matsedeln nu bestäms någon annan stans. En centralisering och toppstyrning som strider mot alla vackra ord om medinflytande och intressanta arbeten i Växjö kommun. Hur kommer någon på en så korkad idé? Signaturen ”förskolläraren” beskriver situationen målande ur ett demokratiskt perspektiv. Vem vill vara kock och inte vara betrodd att sätta samman matsedlar? Var kommer de som maten är till för in i sammanhanget? De som ska äta? Totalt utan inflytande.

Den blågröna fempartimajoriteten måste förklara sig. Vilka ska göra det jobb med matlagning och servering som kommunstyrelsens matorganisation ”sparar” 20 miljoner på? Vad är poängen med centraliseringen? Är enfalden helt plötsligt effektivare än mångfalden?

Carin Högstedt

151127

Lyssnade igår kväll på Ulrika Olson om ”Sex som självskadebeteende”. Kvinnojouren Blenda i Växjö bjöd in till en föreläsning x 2, som lockade många åhörare, socialarbetare och enskilda. På den senare föreläsningen var det 3 män och kanske 50-60 kvinnor. Ulrika, som också skrivit ett par böcker, berättade om sitt liv (hon är nu 42), sina drogproblem, ätstörningar, äktenskap, tre barn, alkoholmissbruk och det stora hålet i sig själv som hon försökt fylla med innehåll. Hon pratade mycket om medberoende, hur hennes barn och män blev medberoende, hur de blev offer precis som hon var ett offer för övergrepp i barndomen. Hon talade också om livet nu, utan droger, hur hon kämpar varje dag och hur det är att ta igen tonårstiden och alla stadier och äntligen bli vuxen. Mentalt var hon 12 år, när hon en dag för några år sedan satte stopp för eländet. Tack för insikterna Kvinnojouren Blenda! Speciellt hennes beskrivning av medberoende var mycket intressant.

Ikväll på möte med Region Kronobergs trafiknämnd och Sandsbros invånare om busslinjedragningen med åtföljande buller- och trafikproblem på Fyllerydsvägen och framförallt vid Sandsbro skola. Det är ett ständigt diskuterat ämne och medborgarna här har inte gett upp; de vill ha en linjedragning som varit allmänt accepterad, gett Hagaviksborna hållplats och som skulle minska trafikkaos vid skolan. Detta har den borgerliga majoriteten i kommunen sagt nej till. Nu är frågan sedan 1 januari i år Region Kronobergs. Därav detta möte, eftersom mängden frågor om detta på kommunens dialogmöte häromsistens inte kunde besvaras. Regionen har full bestämmanderätt numera. Regionens tjänstemän medgav bullerproblem med bussarna. De arbetar med den frågan för att om möjligt hitta en lösning. I övrigt var det som vanligt: - ”Vi hör vad ni säger och tar med oss frågan.” Nästan två timmar höll det på. Eftersom jag inte tror att folk går på möte efter möte och jävlas med politiker och tjänstemän eller ljuger om hur de har det med buller eller om hur det är med trafiken utanför skolan, så hittar jag ingen anledning att inte göra som folk tycker: Ändra linjedragningen! Testa åtminstone under ett år. Det är inte farligt. Sandsbroborna kanske skulle åka mer buss. Det är inte trångt det kan jag säga. När en åker ensam i dubbelbuss från Sandsbro till stan fem över åtta på morgonen, då är det inte trångt. Det var bra att jag gick dit, som sandsbrobo utan bullerproblem (bor inte vid Fyllerydsvägen) och som kommunpolitiker.

Lyssnade på Region Kronobergs fullmäktige igår, när jag var hemma och städade. Rätt givet från början att sverigedemokraterna skulle rösta med de borgerligas budgetförslag. Enda chansen för dessa att få någon som helst uppmärksamhet. Så nu sitter S+V+MP med borgarnas budget och majoritet S+V+MP  i nämnder och styrelser men inte i fullmäktige. Hur agera nu? Lämna walkover till de borgerliga att styra med SD.s eminenta stöd? Nyval? Sitta kvar? Inget svar är självklart. De borgerliga hoppas nog på att slippa styra och få vara kvar i en oppositionsroll, som är rätt bekväm. Tragiskt att SD.s bifall till oppositionens budget applåderades av de borgerliga – kanske inte alla men väldigt tydligt. Men det är väl logiskt i dessa dagar, då så många utfästelser och tal om skiljelinjer mellan övriga partier och detta SD suddas ut. Deras politik är ju anammad till stora delar.

Läser med intresse om flyktingkrisen i SvD idag om hur ”smugglarna täljer guld via facebook”. En flykting som tagit sig till Samos i en smuggelbåt har en fråga: ”Varför tvingar de oss att ta vägen över vattnet? Du vet bilden på Alan Kurdi? Hans pappa förlorade hela sin familj. Det finns en massa människor som har lika tragiska öden. Det finns en massa Alan Kurdis”. Ja, det var inte länge sedan vi gick hen ur huse för att säga Refugees welcome. Det tog slut abrupt. Finns det något positivt överhuvudtaget bland nyheterna?  -Ja, på nästa sida i SvD står att omskärelse av flickor stoppas i Gambia. Nu krävs det lagstiftning från de som arbetat för att stoppa en sedvänja som tre fjärdedelar av Gambias kvinnor utsatts för. Välmatat nummer av Dagens ETC idag. Ska läsa om köttkonsumtionens påverkan på klimatet innan jag somnar. Går aldrig in och läser kommentarer på Dagens ETC.s facebooksida. Finns en del i papperstidningen. Skönt att läsa kommentarer om hur flyktingar ska tas emot (eller inte rättare sagt) i Sverige. Tillfälliga uppehållstillstånd för ensamkommande barn. Bara det. Men det finns människor därute som fortfarande har empati. Det får jag mig till livs i denna tidning. Det är faktiskt ett mirakel att den finns och verkar överleva.

Hämtade på fritis i eftermiddag de två barnbarnen. Det blev ett äventyr att gå hem till oss från skolan. På skolgården är inhägnat en byggarbetsplats numera och kunde vi komma igenom och gå utmed sjön hem? Lillpojken drog upp en plan och den höll. Vi kunde komma igenom trots stängsel. Så var gång- och cykelvägen barrikaderad av en grävskopa. Vi går genom skogen sa pojken och visade sin plan. Den höll nu också.

Imorgon en dag utan möten och ambitioner att skriva diverse artiklar. Får se hur det går.

Carin Högstedt

151126

Några V-partister besökte ”Intern service”, som det kallas med ett lite anonymt namn. En kan säga att det är ett kommunalt socialt företag i Växjö, som sysselsätter och utbildar grupperna språksvaga och personer med socialmedicinsk bakgrund. Här arbetar för närvarande 80-90 personer inom 10 arbetslag: Städ, transport, service, cafe´, textil, måleri, bygg med mera. De servar kommunens behov av sådana verksamheter som reparationer av tjänstecyklar, utkörning av mat till äldre som bor hemma och inte kan laga mat själva, syr utrustning till förskolor, snickrar liggbås (för sovstunder utomhus) till förskolor, städar en skola - Teleborgs centrum - bygger fågelholkar och… Mycket varierade verksamheter, språkundervisning och trevlig miljö. Verkligen skönt att lyssna på enhetschefen Peter Lundgren och känna verksamhetens solidaritet med personer långt från reguljära arbetsmarknaden. Förra månaden lyfte 13 personer från den här enheten och tog vidare steg ut mot ”vanligt” arbete.  Sex personer håller på med klottersanering på heltid! Jag som trodde att det inte är inne att klottra längre i kommunen! Det är inte alls så, men däremot saneras det snabbt, så vi icke insatta ser inte vandaliseringen.

Städningen av TC, Teleborgs centrumskola, får mycket bra betyg. Vi hörde det av lärare när vi var på TC förra veckan. Peter bekräftade. –Varför städar de då inte fler skolor? Många skolor är ju smutsiga rapporterades nyligen. Alla talar om behovet av enkla jobb. Jag säger inte att det är enkelt att städa, men det går att lära sig och tar inte åratal. Här behöver städas. Det finns organisation. Det finns arbetslösa. Men det är väl för enkelt.

På kommunstyrelsens arbetsutskott idag var det en hel del rapporter om behovet av snabba platser för flyktingar i helgen som gick och vilken beredskap som finns. Vi pratade också om de nya miljonerna i statsbidrag till flyktingmottagandet som kommunen får och hur de ska fördelas inom kommunens förvaltningar. Detta var utanför dagordningen. Jag sa att det görs väldigt mycket inom ideella rörelsen som har med flyktingmottagandet att göra. Till exempel Noaks Ark har information till ensamkommande, på SFI-utbildningar och i många sammanhang. Den föreningen blev nyss av med det kommunala stödet. En pott borde avsättas av de 68 miljoner kronorna till frivilligorganisationer som jobbar och sliter för att de tror på solidaritet, människors lika värde och har humanism som ledord. Och där kände jag stöd och kommunchefen kommer att ta med det vid fördelningen, hoppas jag på. Det är för sorgligt att inte ha en röd-grön majoritet, men det går att påverka ändå. På marginalen. Litegrann.

I övrigt på arbetsutskottet en hel del ärenden, som jag återkommer till efter kommunstyrelsen nästa vecka.

Jobbat intensivt med förberedelser, annonsering etc inför besök av Jonas Sjöstedt och Mia Sydow Mölleby 14 december och andra mer administrativa uppgifter. Tar hur mycket tid som helt. Positivt från Ljuders nickelsilverfabrik. Visst är vi välkomna dit! Ett arbetarägt företag sedan många år, som fått pris för sina jämlikhetssträvanden. Det ligger i Hovmantorp, Lessebo kommun. Jag och maken L har förresten en hel samling ljusstakar från Ljuders. Har också skickat inbjudningar till lunch med Jonas och Mia till Vision och Kommunal. Blir en mycket innehållsrik dag för Jonas och Mia med offentligt möte som avslutning, Vattentorget 1, IOGT, Viktoriasalen, Växjö kl 17.30 måndag 14 december. Förutom tal av Jonas underhållning på hög nivå med Bergsbestigarna.

Resten av veckan ganska fri från möten och ska ägnas åt städning inför advent. Det är ett av mina tvångssyndrom. Måste putsa fönster och det ena med det andra. Ska bli riktigt skönt att göra något konkret. Förhoppningsvis får jag lust till att skriva de artiklar jag åtagit mig i olika sammanhang också.

Har nu hållit modet uppe under skrivandet av detta. Men ärligt talat: Känns som ett slag i magen när jag hörde på Ekot vad vår regering kommit fram till när det gäller flyktingarna; Vi offrar solidariteten för verkligheten, sa Löfven ungefär. Och inskränker möjligheterna till PUT, till anhöriginvandring… Barn och deras familjer ska inte kunna återförenas. Med mera i samma stil. Trodde inte jag hörde rätt, men Rapport bekräftar. –Vems verklighet pratar vi om? Men Anna Kinberg Batra (M) är inte riktigt nöjd ännu. –De har länge stridit för mera åt det här hållet, sa hon i Rapport. –Hur länge då? Så länge är det ju inte sedan vi hade Nya moderater med öppna hjärtan. Eller?

Carin Högstedt

151124

Oj, vilken bokmässa i Växjö igår! Kom på att jag känner väldigt många trevliga människor och alla var där! Lyssnade på det sociala företaget Macken, som presenterade tre av sina lyckade nya företags grundare: Kvinna från Thailand, kvinna från Libanon och man från Somalia. Alltid lika roligt att lyssna på hur de kämpat sig fram och om det stöd de fått av Mackens företagarutbildning m fl. Kvinnan bakom Mammornas kafé nämnde även Kulturparken Småland som stöttat. Pratade med många av utställarna, fick nytryckta Älghultskrönikan 2015, där en av mina bloggar är med, den jag skrev efter att ha varit på Älghults marknad förra året. Jag skrev alltså inte för Älghultskrönikan, men en av redaktörerna läste och ville ha den i boken. Jag är glad och stolt. Samlar ju på krönikorna och nu är jag med i en! Kanske skriver jag något om mina anfäder och mödrar i Älghults socken till nästa krönika.

Jag lyckades nästan avstå från att köpa på mig nya böcker; har ju nyss gjort en jätteutrensning av de vi hade. Men det blev ett par plus en beställning av ett jätteverk om en kyrkorgel som f d vattenexperten i Växjö kommun, Jan Forsberg, skrivit. Ja, här var folksamling och polisbil uppställd utanför biblioteket, där mässan hölls. Missade samtliga seminarier för jag pratade med utställare och besökare. Kände mig stressad av det faktum att jag också höll på att städa och inreda köket efter renoveringen. Svårt att göra det på bokmässan. Hann i alla fall med lite av både ock. Njuter av köket.

Idag ut med (V)äxjös Kommunnytt i brevlådor. Kallt, blåsigt. Men ska göras. Sedan till Gasslanda där svärsonen är jättesnäll och byter däck på våra bilar. Däcken förvaras i ladugården. Roligt att träffa barn och barnbarn där. Missade klass 2.s musikalföreställning på Sandsbro skola i veckan som gick, en vecka som var överlastad för min del. Nu ska det bli lugnare och högre faktor adventsljus och trevligheter.

Läste DN noggrant idag till frukosten. Inte allt men ledaren om könsstympning och Wolodarskis söndagskrönika. Ca 38 000 flickor och kvinnor i Sverige har könsstympats beräknas det. Ca 19 000 är i riskzonen för att bli könsstympade. Det är förbjudet men det hjälper inte stort. Hur kan Sverige delta i att få bort denna sedvänja? Ingreppet är utbrett i Afrika, Mellanöstern, Peru och Indonesien t ex. Obligatorisk undersökning av barn har diskuterats. Men vilka barn? Ledaren vänder och vrider på problemen. Det är bra att inte vara tvärsäker. Jag gillar det. För ett antal år (10?) sedan fanns en förening som arbetade mot könsstympningen. Har inte hört av den på länge. Jämställdhetskommittén i Växjö kommun, där jag var ordförande några perioder, arrangerade välbesökt offentligt möte om denna djupt rotade sedvänja. Barnmorskor berättade om vad de får se av ingreppens konsekvenser och plågor vid barnafödande t ex. En elev på Katedralskolan hade gjort en film om detta, som var jättebra. Vilket bra skolarbete. Vi använde den ofta i publika sammanhang och den här frågan diskuterades. Jag tror att barnmorskorna i Sverige har en nyckelroll i bekämpandet. Jag vet också att t ex Erikshjälpen har mycket bra projekt i Afrika, där de arbetar med hela människans situation, utbildning, fattigdomsbekämpning för att komma åt denna kontroll av flickors och kvinnors liv och sexualitet. Jämställdhetskommittén lades ner efter många års framgångsrikt arbete. Den bestod av nio plus nio ledamöter från alla partierna. Det vågar jag påstå – att det var framgångsrikt. Nu har vi mångfaldsberedning med tre ledamöter. Var sak har sin tid, har Hans Alfredsson sagt: Att kratta löv har sin tid, att älska har sin. Hur jag nu kom att tänka på det.

P Wolodarski skriver om EU, om flyktingar, om Schengen, om euron, om Merkel. Det är också resonerande. Slutsatsen är självklar men måste nog upprepas varje dag och stund: ”Att öppenhet och Europas enhet åter hotas är inte flyktingarnas fel. Det är ett mått på 28 demokratiers oförmåga att lösa gemensamma problem.”

Nu ut i kylan.

Carin Högstedt

151122