Dan före dan före dopparedan. Min huslighet slagit rekord igen. Skinkan (ej vegetarisk men ekologisk) läcker och pannbiffarna verkar helt OK. Köpt tomteflicka som sitter och dinglar med benen (halva priset), julklappspapper inhandlat. Ska slå in imorgon. Påminner mig om den tiden då vi barn bara väntade på att föräldrarna skulle börja slå in gömda klappar, som vi ibland visste bättre var de fanns än föräldrarna, och vi avvaktade när julpappersrullen skulle ta slut och tidningspappret komma till heders. Det hände alltid. Ja, vi hade långt till affären och detta var sent på kvällen före julafton. Det är sådant som gör att en minns. Sedan lyckades jag alltid tjata mig till något jag verkligen ville ha. Julen 1962 fick jag Litteraturhandboken, tryckt 1959 i Uddevalla. Trasiga pärmar, nu men jag använder den fortfarande när jag snabbt vill hitta en uppgift om en författare. Den är indelad efter språk, tyskspråkig litteratur före 1900 och efter, ryskspråkig etc. Länge noterade jag vilka böcker och författare jag läst i denna handbok, så här finns bevisen. Ser att jag inte noterat något på Paul Valéry, poet. Men när maken L och jag en gång var i staden Vizille (stavningen möjligen fel), så gick vi i en park och rätt som det var stack någon ut huvudet från ett hus och frågade om vi tillhörde Paul Valery-sällskapet´. Nä, men jag visste vem som åsyftades. Ännu roligare den gången vi av en slump hamnade i en by på franska landsbygden och frågade en kvinna i trädgården om vägen till camping och hon sa: Ni kan sova här. Vi har ett extra hus och ingen är där i natt. Vi tackade ja och hamnade hos ett par professorer i litteratur. Mannen i huset var expert på Stendahl. Och jag hade läst Stendhals Rött och svart (Rouge et noir)! Allt tack vare Litteraturhandboken.

Den unga kvinnan utanför COOP Norremark i Växjö har inga varma skor eller stövlar. Hon har faktiskt morgontofflor på fötterna har hon visat mig under filten. Alltså tygtofflor. Idag åkte jag på vinst och förlust till Diakonicentrum och frågade efter något varmt till fötterna storlek 39. Det fanns ett par stövlar, fodrade och rejäla, som skulle kunna passa. Hon blev jätteglad.  Bra med dessa depåer av saker som kan användas mycket längre. Det är absolut inget fel på dessa stövlar. Mer sånt! Verktyg till exempel! Mer cirkulär ekonomi, mer delekonomi!

Mitt twitterfölje har ingen som helst nåd med regeringens ID-kontroller och dess följder för allmänhet och pendlare över Öresund – eller konsekvenser för flyktingarna av regeringens politik. Nu håller Sverige på att gå isär rejält. Inte nog med att västvärlden åstadkommer krig; sedan tar västvärlden inte hand om de människor som flyr på grund av krigen. Dagens ETC  idag om ”Krigen är vårt ansvar, en hel tidning om krigen som skapade flyktingkatastrofen, om murarna som byggs och om Europas svek.”

Nu hemmakväll. Finns det ordet/begreppet på alla språk?

Carin Högstedt

151222

Detta har jag skrivit om tidigare, tror jag. Året kan vara 1948 eller 49. Jag är 3-4 år. (Ja, jag har bra minne när det gäller vissa saker). Det är julafton och vi firar den hos farmor och farfar. Vi bor faktiskt på deras övervåning, där det finns ett rum och kök. Huset ligger i Äshult, Kalmar län, Döderhults socken. Det byggdes på 30-talet tror jag, då farfar och farmor överlät gården Äshult 2 till sönerna. Det är alltså ett slags undantagshus på ägorna. Nu sitter vi rätt många i salen och julklappar delas ut. Jag får två som jag minns som vore det idag: En låda med träklossar, som går bra att bygga hus med. Olika stora klossar och valv. Finns fortfarande i produktion. I alla fall har fritis i Sandsbro sådana klossar. Det var ju en jättefin julklapp, men jag får en till och det är också klossar, fyrkantiga med olika sagomotiv på alla sidorna, alltså ett slags pussel. Jag var nog lite för liten just då, men ack så länge dessa klossar höll! Finns även de idag men med andra sagor och berättelser. Min känsla inför detta minns jag tydligt. Jag var helt överväldigad av att få så mycket och fina saker! Jag visste att en julklapp väntade, men två!

Fyra av oss i Vänsterpartiets kommunala grupp besökte idag evakueringsboendet på Araby och överlämnade ca 25 barnböcker, pussel och liknande plus TV-spel i mängder och två playstations. Allt insamlat och skänkt av partikamrater och närstående, som köpt eller hittat i sina gömmor. På detta boende, som skulle vara i två dygn, finns de flesta kvar efter fem veckor. Två familjer har kommit vidare. Ca 15 barn var storögda när de fick välja böcker. Roligt och förhoppningsvis kommer de att ha glädje av detta under helgerna. Troligen får de vara kvar i detta mycket spartanska boende till nästa år.  

Tog sedan en tur med Kommunnytt till Åryd och Risinge. Vi droppade Furuby för att inte irra runt där i mörker. Väldigt lite folk synliga ute. Många fina juldekorationer i trädgårdarna och vacker julbalkong på Nydalavägen i Växjö. Ju mer ljus, ju bättre. Det får även blinka och vara färgat. I love it.

Städade på morgonkvisten, hjälpligt i alla fall. Ska nu läsa tidningar och gotta mig åt att det mesta är ordnat. Det blir jul. Maten lagas imorgon. Sju grader varmt ute men blåser.

Säger bara en sak: Jag var motståndare till att införa skatteavdrag på välgörenhet, men jag är nu motståndare till att avskaffa det. Så dålig timing! När så många behöver så mycket och så många bidrar med så mycket – så varför göra detta för några futtiga miljoner (250)? Det är bara Sverige och Slovakien i hela EU som inte har avdrag. Det är inget skäl att ha det i och för sig. Men återställare är aldrig självklara. Det kostar mer i goodwill än vad det ger i statskassan. Det är jag säker på.

Carin Högstedt

151221

Det är inte riktigt sant att jag bara ser På spåret av alla TV-program. Jag ser även julkalendern och det har jag gjort sedan barnen var små. Många julkalendrar har varit mycket bra, precis som den nu aktuella. Välgjorda, roliga, tankeväckande, Möjligen en del år rätt så mycket vuxenstuk. Årets julkalender attraherar barnbarnen 7 och 8 år liksom deras mormor. Väcker den intresse för historia, så är det bara bra! Barnbarnen, som nyss lämnade oss efter lusse-jul-fika, har noterat att de har större frihet nu än barn hade förr. Att kunna bli det en vill oberoende av klass och kön har de förstått att det är rätt nytt. Men kanske inte helt sant, när jag tänker efter. Fortfarande föds vi in i flick- och pojkroller. Dock är det inte förbjudet för flickor att utbilda sig och arbeta med i princip alla tänkbara yrken. Och män kan vara förskollärare, även om ett fåtal är det.

Min första adventskalender på papper fick jag runt 1952 och jag var sju år. Den var väldigt fin med glitter på. Lucka 24 var en dubbellucka och jag kunde inte bärga mig, utan smygöppnade och tittade i förtid. Där låg förstås jesusbarnet i en krubba. Usch, så dåligt samvete jag hade för min nyfikenhet!

Drog igång gårdagen med att ta fram huslighetssidan, som infaller en gång om året. Jag bakade 6-7 olika matbröd. Tyvärr använde jag ett par nya recept, som inte var helt bra. Ett hade uppenbart felskrivet mått på vätska. Hursomhelst. Vi har bröd i frysen som räcker till slutet på februari. Idag städat och så kom alla döttrarna, svärson och barnbarn på fika med nybakade lussekatter (från en dotter) och barnbarnens pepparkakor, som vi bakade här häromsistens. Maken L cyklade hela Sandsbro med runt tusen ex av KommunNytt i brevlådorna!

Enda glädjen med dagens SIFO i SvD är att Vänsterpartiet faktiskt är större än övriga mindre partier. Nästan 2000 tillfrågade. (V) är fjärde största parti. – Ja, det gäller att hitta guldkornen i den politiska tillvaron. DN har en jätteartikel om ”Den nya högern ett eko från 30-talet”. Björn af Kleen skrev, Fredrik Funck fotograferade. Mycket arbete bakom välskrivet reportage, som skrämmer mig.

Imorgon utdelning av (V)äxjös Kommunnytt i Åryd och Furuby. Julklappsböcker till Tallhöjdens evakueringsboende ska köras ut. Där finns många barn och vi samlar in böcker bland vår kommunala grupps medlemmar. Roligt göra. Så lite julklappsköp. Vi  i familjen tycker om paket, men går inte omkring och spanar fritt efter något att ge bort. Det blir inga direkta överraskningar. Det blir det som vi behöver och har anmält att vi ändå ska köpa. Plus till barnbarnen och det är noga avstämt med föräldrarna. Sedan kan julgalenskapen slå till och mormor hittar något alldeles utstuderat onyttigt och läckert…

Carin Högstedt

151220

Äntligen hemma efter hektisk dag. Först lite julminnen. Mamma och pappa stöpte ljus, när jag växte upp. Ljusmassan bestod, vad jag förstår, av stumpar från brända ljus. Varje år hörde jag pappa ta en röd stump och säga: Ah, det kan ju inte göra något, och slänga den i den vita massan. Och så kom det sig att vi hade rosa ljus varenda jul. När jag tänkt efter varför julen blev så positiv för mig, så har jag funnit ut att pappa blev aktiv i vardagssysslorna i hushållet; i städning och fejande. Det var inte så till vardags på den här tiden. Till julhögtidligheterna hörde att putsa kopparbunkar, kittlar och kaffepannor. Föräldrarna samlade och med tiden blev det många saker och allt skulle putsas till julen. Så en kväll inför helgen bar pappa och jag ut alla sakerna till snickarverkstaden som låg över vedbon i en byggnad på torpet med hönshus i ena änden och sädesmagasin i andra. Här putsade vi med all kraft med Häxans putsmedel (finns fortfarande) och jag fick ta hand om de mindre krävande bunkarna som inte hade alltför mycket dekor. Denna arbetsgemenskap var värdefull för mig och är en del i den positiva nimbus som julen har för mig.

Gjort många turer idag med utdelning av flygbladet som å ena sidan är (V)äxjös kommunnytt, å andra är tips och adresser för den som vill bidra till trygghet för fler och en human flyktingpolitik. Har dessutom förberett brödbak imorgon. Hört på radion från och till om ID-kontrollerna, som startar 4 januari. Ingen verkar kunna tala om hur det ska gå till.  Flygbladen på Grand Samarkand gick snabbt åt, även om många just ikväll satsade på storhandel och var helt överlastade. Lite kris här på Samarkand; Parkeringen smockfull. Första bladet jag delade ut möttes av: ”Ja, tack. Jag håller på er.” Den repliken satte min inställning till att prata med folk på detta köpcentrums parkering. Positivt. Men just idag var många stressade och hade köplistor i högsta hugg. Det var en test idag att dela blad här och det blir en fortsättning, om jag får bestämma.

Nu se lite nyheter i avvaktan på På spåret. Förstår av vissa twittrare att det är hopplöst ute med det programmet. Men vi är många som uppskattar det! För mig ett av få TVprogram jag ser.  Det är sommarvärme ute. Nio grader när jag tittade senast. Ungefär som i juli 2015. Blir till att sitta ute den här helgen. Tur att vi bestämt att ha trädgårdsmöblerna kvar.

Carin Högstedt

151218

Om en vecka är det julafton kom jag på. Lite panikkänsla vid tanken på allt som inte är gjort, men lyckades skaka av mig det hela. Det ordnar sig ju och blir så skönt med ledigt och olästa tidningar och böcker. Läser just nu ”Hemåt över isen” av Gunilla Linn Persson. Den får mig att läsa om nätterna och att tänka tillbaka på barndomen på landet och de fantastiska upplevelserna av natur och djur, som erbjöds. Boken är underbar! Tänker på vilken stor betydelse just julen hade hemma hos oss. Snålvattnet rinner när jag tänker på mammas hackekorv, det bästa i den vägen som skapats. Det finns hackekorv att köpa men den är inte i närheten. Recept? Nä, jag hade aldrig några husliga ambitioner. Tror mamma hade receptet i nyporna för övrigt.  Tänker på den gången då vi ungdomar i bygden skulle på julotta i Döderhults kyrka. Den började tidigt och jag hade 2 km till bussen, så jag gick upp vid fyra-snåret. Beckmörkt. Inga gatlysen här inte. Matsäcken var en rejäl bit kall hackekorv ur skafferiet. Fullt i kyrkan. Det var dagens berättelse om julupplevelser. Kommer fler.

Stått på stan och delat ut (V)äxjös Kommunnytt, senaste nytt från kommunpolitiken, tillsammans med fyra partikamrater. Det gick som smort. Riktigt varmt och skönt. En replik från ung man: ”Jag beundrar er för att ni är idealister, men… Jag ska i alla fall läsa vad ni skriver.” Efter en dryg timme och många samtal var 300 ex slut.

Gårdagen gick till att producera bladet, som nu är på väg ut i brevlådorna.  Finns på www.vvaxjo.se! På kvällen distriktsstyrelsemöte i Alvesta. Mycket förberedelser bakom kulisserna inför distriktsårskonferensen i mars och kongressen i maj. Kongressen är i Örebro och till den ska vi välja fyra ombud genom medlemsomröstning. Vi bestämde kongressdiskussion en lördag i januari. Då är det fortfarande tid att skriva motioner, dels på vårt nya EkoEko-program, dels delar av partiprogrammet. EkoEko betecknar ekonomiskt-ekologiskt och det är första gången vi väver ihop de två perspektiven. Det har kritiserats i vissa delar av Greenpeace t ex. Vi vill nu ha en utomstående kunnig person att kommentera det, när vi konfererar i januari. Den vi frågade, miljöaktivisten Börje Svensson, lärare på S:t Sigfrids folkhögskola i många år, tackade ja direkt. Ska bli riktigt intressant att diskutera just detta program! Hur ställer vi om så att vårt sätt att leva inte kräver tre planeter, om alla lever som vi gör nu?

Intensiv vecka hittills. Nu lättar det. Imorgon delar vi Kommunnytt-bladet på Dalbo torg och på Samarkand. Den senare platsen är ett försök. Ska se om och hur det kan fungera. Nästa vecka lugnt förutom att vi samlar in barnböcker till evakueringsboendets barn och ska köra dit med dem och lite annat på måndag plus ta en tur till Åryd och Furuby med KommunNytt. Evakueringsboendet är nu inne på femte veckan i ett boende som skulle vara max ett par dygn.

Fullmäktige i tisdags blev precis som förväntat. Någon legal uppställningsplats för EU-migranter m fl hem- och bostadslösa ville bara (V) ha. Vi har Barnkonventionen, EU-konvention om grundläggande mänskliga rättigheter, Civil Rights of Defenders, Thomas Hammarberg, mänskliga rättigheter-expert, och vanlig humanism som stöd för vår åsikt, men det hjälper inte. Ibland är jag faktiskt nära att tycka att det är meningslöst att försöka övertala en ovillig församling bestående av 57 ledamöter mot 4 att göra något. Nära. I allmänhet pratar jag om hur roligt, spännande, intressant, lärorikt det är att vara kommunpolitiskt aktiv och att det går att förändra, även i opposition. Men det finns dagar då jag är säker på att jag skulle kunna göra mer för utsatta människor genom arbete i någon hjälporganisation eller Svenska kyrkan än genom att slåss för människovärdet inom politiken och besluten där. Tisdagen var en sådan dag. Fullmäktige tog beslut om ett mångfaldsprogram som bland mycket annat gott lovar och ska säkerställa att ”alla invånare eller de som vistas i Växjö kommun på lika villkor och på ett likvärdigt sätt har tillgång till makt och inflytande”. De som vistas i Växjö kommun – makt och inflytande! Snyggt! Progressivt! Men vad betyder det i praktiken när vissa som vistas här inte har tak över huvudet eller en trygg och säker plats att sova på?

Redan så mörkt att det är dags att lysa upp med lite ljus här och där. Ikväll julbord med vår bostadsrättsförening. Både maken L och jag har förtroendeuppdrag i föreningen och är bjudna tillsammans med styrelsen.

Carin Högstedt

151217