Blev så småningom en annorlunda semester, då maken L hostade så pass att jag tog fram broschyrerna med telnummer till läkare. L ringde och fick komma till en klinik direkt. Där var läkarvetenskapen oerhört noggrann och konstaterade misstänkt lunginflammation och behöll honom på kliniken i två dygn. Nu ute med antibiotika med mera. Lugn! – det kommer att gå över, men lunginflammation i vår ålder är inte att leka med. Jag har alltså hållit mig till lägenheten och gått till kliniken då och då. Det blev  inga nya jättevandringar eller utflykter, men en på sitt sätt kravlös och stillsam semester, som trots allt känns bra. Det är nu sjätte dagen i rad med strålande sol! ”Det är mer än normalt”, sa en handlare i köpcentrat nära oss, där jag köpte presenter till kattvakterna och lite nya kläder till familjen. Jag vet, hade inte behövts, men det jädriga är att lite nytt i garderoben hjälper upp humöret. Så är det.

Följer med hemmanyheterna hjälpligt. På morgonen och kvällen på balkongen i viss vinkel funkar wifin. Igår kväll så trött uppkoppling att det inte gick att svara på mail. Ikväll bättre. Ser att Vinternatt ska öppna nu till veckan, äntligen. Möte 13/1 kl 18.00 på Diakonicentrum för människor som är intresserade av att hjälpa dessa EU-migranter, som förhoppningsvis inte har förfrusit sig under kylan. Ser också att Globala Kronobergs öde avgörs på tisdag på kommunstyrelsen och att halveringen av deras bidrag kvarstår hittills. Detta ungdoms- och volontärsprojekt är värda allt stöd. Fattar inte hur övriga partiet tänker. Jobbar för att funktionsnedsatta ungdomar från olika länder kommer hit och svenska ungdomar åker iväg. Deltar i samhällslivet. Lär sig tolerans, språk…

Snart kommer också 2000 hyresgäster i allmännyttan i Växjö att få reda på att deras hem ska säljas till någon annan förvaltare och ägare. Det betyder att 2000 hyresrätter försvinner ur bostadsförmedlingens kö, att makten över tillgänglighet och vad som ska hända med dessa lägenheter är borta. Kommer det denna gång att ställas krav på att viss procent av beståndet ska vikas för sociala behov? Det står i bostadsförsörjningsprogrammet, men har inte tillämpats tidigare. Det finns mycket mer att säga om att avhända sig kommunal egendom och vilka effekter det har ekonomiskt, ekologiskt, socialt. Men det är inte hållbarheten som styr besluten i bostadspolitiken i Växjö kommun. Utförsäljningar har motiverats med renoveringsbehov, med nytt byggande och nu är motivet att finansiera utbildningen! Håll i hatten alltså.

Har börjat läsa – och nästan läst ut – Maria Ernestam ” På andra sidan solen”, från 2010. Jag har nog missat mycket bra skönlitteratur för att jag läser så mycket deckare. Ja, deckare är också skönlitteratur men en särskild genre. Har för mig att efter långa arbetsdagar så orkar jag inte annat; deckarna är min trygghet för att kunna sova. Ernestams bok är fängslande – har inte kunnat släppa den. Och det finns mer hon skrivit!

Vacker kväll! Brödgranen i blickfånget har fin siluett mot himlen. Koltrastarna fortfarande igång. Två turkduvor har börjat komma hit och tigga mat. De är vackra. Nu är vi två i lägenheten igen och sista dagen imorgon ska vi använda på bästa sätt. På söndag hem till möten och plikter. Helt OK. Men vad jag kommer att sakna denna trevliga balkong med dess ljus och värme!

Carin Högstedt

160108

Hemma rapporteras minus 11 grader denna morgon och i Växjö har EU-migranterna inget härbärge! Hur kan det bli så tokigt? Diakonicentrum har misslyckats med att öppna ett härbärge som utlovats till 1 november. Förstår inte problemen. Kommunen gör ingenting om det inte är nödsituation. Vid vilken köldgrad är det nöd, tro? Växjö kommun antog nyss ett nytt Mångfaldsprogram där det står att både invånare och besökare ska garanteras makt och inflytande. Vad betyder det i praktiken? Har ställt frågan i kommunfullmäktige och på annat sätt, men dessa besökare med turistvisum – har de makt och inflytande, när de inte har någon varm sängplats? Verkligen?

Första fågeln vi såg här i San Agustin, Gran Canaria var faktiskt en härfågel, upupa epops. Den är grann i färg och form med plym på huvudet. Vi tittar alltid efter den när vi är söderut. Vi har sett den tidigare här, på golfbanan en bit härifrån. I Sverige fanns den och häckade första halvan av 1800-talet och till ca 1920. På 2010 års röda lista betecknas den som ”nationellt utdöd”. Den ses av och till, framför allt på Öland. Vi, min make L och jag, har inte sett den i Sverige. Den har i folktron ansetts bebåda svält och krig. Lätet låter som ”upp upp upp ut ut”. Idag såg jag på samma ställe som härfågeln gråsparvar (inget att notera kanske någon tycker men detta var gråsparvar, inte pilfinkar som jag är van vid hemifrån). Och två gröna papegojor –  parakiter tror jag – förrymda eller?

I Kristina Sandbergs tredje bok om hemmafrun Maj, hennes familj och släkten, närmar jag mig slutet. Maj och hennes man har kommit på obestånd och det är ingen katastrof men Maj har börjat arbeta utanför hemmet, ”på timme” förstås, på kemtvätt, där hon få eksem av alla medel som används. Den här familjen går det lite bakåt för under den tid på 1960-talet, då många andra kunde känna hur välståndet kröp närmare, framtidstron fanns och reformerna avlöste varandra. Det var fantastiskt tycker jag att få uppleva den tiden som ung. 1956 gick jag i en byskola i fjärde klass. Klass 3,4,5,6 gick tillsammans och var totalt 16 elever. Vår lärare Ulla var en fantastisk lärare som använde den speciella situationen med olika nivåer på ett pedagogiskt sätt. I klass 4 var vi fyra elever. Bredvid mig satt en pojke, Lars Ohlson, som liksom jag hade föräldrar som arrenderade en gård/torp. Hans skilde sig vid denna tid vilket var rejält utpekande, då det var mycket ovanligt i den här trakten. Min lärare övertalade mina föräldrar att jag skulle få gå på läroverket. Det var inte självklart. Läromedel, bussen med mera kostade. Jag läste sedan vidare på universitetet. Långt senare träffar jag min klasskamrat Lars Ohlsson – som då är professor i historia. Med det vill jag säga att framtidsmöjligheterna fanns, även för de med proletär bakgrund på landsbygden. Och det kändes, gick nästan att ta på, hur det gick framåt från utedass och bykdagar i kallvatten till toaletter inomhus och tvättmaskiner. Inte utplånades klassamhället, men jämlikheten gick framåt.

Åter en solig och varm dag här i San Agustin. Mycket vandrande på stränderna och jag känner att det gör gott. Strandpromenaden förbättras hela tiden och de gör det snyggt. Gamla träd bevaras.

Carin Högstedt

160106

Jaha. Sitter på balkong i San Agustin på Gran Canaria. Det är kvällning och 25 grader. Duvorna kuttrar. Vi ser havet om vi står upp i viss vinkel, men det hörs. Första gången på detta lägenhetshotell, som beskrevs enkelt och visar sig vara super på alla sätt. Bra läge, nära till stranden, lugnt och väldigt rent och snyggt. Maken L har svår hosta och feber, så jag roade mig själv med att gå till Maspalomas och tillbaka. 2,5 timmar och ca 10 km. Gick strandpromenaden dit och barfota i sanden tillbaka. Solade på vägen och är lite rödmosig. Väldigt fint väder! Hoppas det håller i sig och att hostan viker undan. Har endast badat i poolen nedanför vår lägenhet. Maspalomas är naturreservat och en öken med sanddyner, som kommit från Afrika. Mycket vackert. Idag gick jag bara till kanten, imorgon längre in om det håller och går. Här finns naturistzoner, vilket jag uppskattar.

När jag vandrade idag så var det inte första gången, men ett bra tag sedan vi var på just Gran Canaria. Kände igen en del, en del inte. Byggs nytt hela tiden. Bland annat har många vindkraftverk kommit till och de verkar ligga hur nära bebyggelse som helst, men har måttlig höjd. Annars är det restauranger och hotell, som växer upp. Kände i alla fall igen den bro varifrån vi en gång började en cykeltur mot byn Fataga, en bra bit upp i bergen. Vi frågade cykeluthyraren om han hade något tips och han sa Fataga. Vi kom fram men med nöd och näppe. Förfärlig stigning och lika brant hem. När vi lämnade cyklarna minns jag att jag anklagade uthyraren för mord. Han ryckte på axlarna och sa att han tog till det första han kom att tänka på. Det blev i alla fall ett minne för livet.

Har tänkt mycket på den boken jag är mitt uppe i nu, den tredje delen av Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj. Jag skrev häromdagen att jag blir arg på henne ibland. Det är mycket kortvarigt och orättvist. Har tänkt idag under vandringen att i boken är Maj ingift i en familj, som är övre medelklass, företagare. Och lite klanartad. Det är ett av hennes problem. Hon vet aldrig hur hon ska bete sig för att bli accepterad.. I det liv som beskrivs är det otänkbart att männen gör något av det som anses kvinnogöra. Det finns inte på kartan! Majs man Tomas och hans syskon har även hemhjälp anställda, åtminstone periodvis. Vi talar nu om slutet på 1950-talet. Jag funderar på om det var så att medelklassen hade mer cementerade könsroller än arbetarklassen. Och varför har jag ingen färsk vetenskaplig undersökning av tidsanvändningen ur klassperspektiv? Och om den finns, så varför vet jag inte om det? Minns när Yvonne Hirdman, professor, var på jämställdhetskonferens i Växjö och berättade om sin avhandling, som jag inte minns namnet på men som handlade bl a om städning av toaletter. Hon blev avhyvlad jäms med fotknölarna av en vikarierande ledarskribent på Smp – och troligen inte bara denne. Tänk att skriva om så banala saker som städning av toaletter! Men städas ska dem, varje dag in i evigheten.

Här är trög uppkoppling och nu ska jag börja försöka få iväg denna blogg. Inte säkert att det går.

Carin Högstedt

160104

Börjat läsa tredje delen av Kristina Sandbergs litterära verk om Maj, hemmafrun, under 1940-50-60-talens Sverige.  Känner igen mycket – jag fick barn och gifte mig på 60-talet. Föräldraförsäkring fanns inte och könsrollerna var mer tydliga och inskränkande då än idag. Det var inte självklart att hon skulle arbeta utanför hemmet – i varje fall inte heltid. När jag engagerade mig politiskt i mitten på 70-talet, så var rätten till heltid högt på dagordningen i fackföreningar och partier åt vänster. Fortfarande är inte rätten till heltid självklar och många kvinnor arbetar deltid. För att kunna ta hand om barn, barnbarn, föräldrar, svärföräldrar, vara anhörigvårdare. För att det är vad som erbjuds, för att jobbet är så tungt att en inte orkar mer än deltid. Detta befäster orättvisorna ända ner i graven, låga löner ger låga pensioner. Jag läser om Maj och blir arg, på henne ibland och hennes städmani, och på ojämställdheten som norm för det mesta. Suverän beskrivning av Sandberg! Men kan en 20-åring läsa och förstå Majs situation? undrar jag i mitt stilla sinne.

Kallt och lite snö i Växjö. Använt dagen till att fika med barnbarn och deras föräldrar, som hjälpte oss med installation av diverse teknik för att kunna använda SVT Play och se programmen när vi vill. Vi ska bli moderna. Och så har vi packat för imorgon kl sex kommer taxi för färd till Småland Airport (heter det så?) och Gran Canaria en vecka. Det är några år sedan vi var där och det ska bli skönt.

Missar arbetsutskottet på tisdag. Enda mötet under veckan. Snabbläst handlingar och anmält till S var vi troligen kommer att tycka annorlunda än förslagen till beslut. Tvivlar på att jag läser rätt, när jag ser att Röda Korset nekas resurser att utvidga ”Mentor till mentor”-projektet, frivilliga enskilda människor engagerar sig i nyanlända för att skapa ömsesidig förståelse och kontakt. Men snälla nån, så lite som behövs för att göra så mycket. Detsamma gäller SIP (Samhällsförändring i praktiken) och deras Globala projekt, internationellt, volontärer, funktionsnedsatta, ungdomar är ledorden. De har haft 300 000 kr 2015 och vill fortsätta. Förslaget är att halvera bidraget och detta i en kommun som skryter med sitt internationella arbete och sin inställning till resor och samarbetsprojekt med många kommuner i olika länder. Läser jag rätt? Ja, det gör jag.

God fortsättning!

Carin Högstedt

160102

Nyårslöfte: Vara mer snäll mot mig själv, inte så krävande, unna mig mer kultur – föreläsningar, teater, film.

Nyårsönskningar:

Att alla slutar se (vissa) människor som kostnader. Människor är människor oberoende av kön, etnicitet etc.

Att allt våld mot barn, som tvångsäktenskap, könsstympning, våldtäkter upphör liksom våld mot kvinnor och män i nära relationer, våldtäkter som vapen i krigen för att nämna några fasansfulla våldsamma maktyttringar.

Att det sker en jämnare fördelning av resurserna i världen, resurser i alla former som utbildning, kultur, bostäder, fritid, arbete, inkomster, god miljö och hållbar klimatutveckling.

Om 2016 går i denna riktning, så blir det ett bättre år än 2015, helt klart!

Solen skiner i Växjö! Maken L och jag ska hämta kinamat och åka till Gasslanda, där vi ska äta med barnbarn och deras föräldrar och spela spel.

Gott Nytt År!

Carin Högstedt

151231