Gårdagen började med ny dator i kommunhuset. Gick smärtfritt men lite svårt att få dit alla favoriter och annat pyssel. Den gamla var fem år. Så valberedningsarbete. Just nu är den tid på året då alla årsmöten förbereds inklusive val. Upptäcker att jag har tre valberedningar just nu: Vänsterpartiet Växjö, Kvinnojouren Blenda och vår bostadsrättsförening. Får bara undvika att blanda ihop dem. Nåja, det är ett pyssel men brukar lösa sig på ett bra sätt i sista änden. Lade sista hand vid kommunala gruppens verksamhetsberättelse. Och så på kvällen hade vi ett ovanligt välbesökt kommunala gruppmöte med en helt ny medlem närvarande, som ville lyssna. Vi diskuterade utförsäljningen av drygt 2000 hyresrätter som planeras av den styrande blågröna alliansen. Det finns de medborgare som tror att det enda som händer är att de berörda får en ny hyresvärd. Så är det inte!  Det kommunala allmännyttiga bolag, som nu äger dessa hyresrätter, mister inkomster från drygt 2000 hyror. Kommunens invånare blir av med gemensam egendom, som utgör en stor del av ett mycket stabilt bostadsbolag. Bostadsförmedlingen tappar drygt 2000 hyresrätter. Växjö kommun tappar makten över dessa hyresrätters framtid – kan säljas, omvandlas – tappar makten över tillgängligheten och möjligheten att avsätta vissa bostäder för sociala behov. Det kan bli lyxrenoveringar. Det finns inga garantier för någonting. Då blir det ingen affär! Dessutom är det långt från ekonomiskt hållbart att avsätta del av köpeskillingen till att driva skolväsendet i kommunen. Kanske ni inte tror mig, men faktiskt är det så att ett antal miljoner från utförsäljningen ska in i utbildningsnämndens verksamhet. Vad händer när de pengarna är slut? Det finns inget svar på. I februari kommer ärendet till fullmäktige.

Idag hade vi kommunstyrelsens arbetsutskott med få ärenden. Jag är ersättare men fick tjänstgöra idag, när den S-ledamot jag är ersättare för, var frånvarande. Tyckte vi löste svaret på ett medborgarförslag på ett bra sätt från S+V och alliansen köpte det efter diverse ändringar. Handlade som ofta om svårigheterna att ta sig från bussar till lasarettets entré, om en har svårt att röra sig. Över huvud taget är det kaotiskt och trångt vid lasarettet och ont om P-platser. Vi hade också en genomgång av synpunkter och önskemål från de 32 företagen vi besökte under en vecka i höstas. Överlag mycket positivt men stort behov av olika kategorier personal. Märkligt att Sverige missat så mycket förebyggande utbildning, bristyrkesutbildning, YH-utbildningar, valideringar…Det finns ju prognoser och analyser. De är till för att tala om vad som kommer att behövas i fråga om lärare, läkare, industrioperatörer, rörmokare, bilmekaniker, undersköterskor… Vi ska förebygga arbetslöshet och brist på utveckling pga att det saknas personal att anställa. Nu slår prognoserna igenom och blir verklighet. Inte riktigt klokt.

Besökte sedan ett privat företag som utbildar och matchar arbetslösa, AlphaCE. I Växjö arbetar de med Arbetsförmedlingen som uppdragsgivare. Mycket trevlig kvinna som tog emot och svarade på alla mina frågor. Väldigt givande och trevligt. De har en företagsbank och en av deras idéer är att göra så att arbetssökande och företag får kontakt. Varje individ har sitt schema, sin plan för framtiden. Imorgon ska V-gruppen göra besök hos Glafo, glasforskningsinstitutet.

Ser att senaste demokratiutredningen snart ska vara klar. Olle Wästberg leder den. Utredningen har sågats av olika ledarskribenter och andra innan den är färdig. Otacksamt. Satt själv i en statlig demokratiutredning för ett antal år sedan. Där gick jag utanför alla boxar och drev t ex att 16-åringar skulle ha rösträtt. Det var jätteroligt uppdrag! I tider när rekryteringsunderlaget till partierna (medlemsantalet) krymper, så gäller det att återställa legitimiteten, att väcka intresse och ha nya idéer. Tänkte jag. Det tänker tydligen den här utredningen också och föreslår att 16-åringar ska få rösträtt i kommunvalen. De vill också möjliggöra fler folkomröstningar. Det sistnämnda kommer aldrig att genomföras i detta land där den representativa demokratin är så stark som den (fortfarande) är. Partiernas makt värnas, medborgarnas står inte högt i kurs. Direktdemokrati göre sig inte besvär.

På fredag 22/1 kl 16.30, ”För kvinnors skull”, manifestation för kvinnors/flickors trygghet i det offentliga rummet, fritt från tafsande, övergrepp, trakasserier. Samling i Linnéparken i Växjö. Vi går till scenen på Storgatan och så mycket mer vet jag inte om innehållet just nu – men ställ upp för en god sak. Initiativet är en enskild kvinnas.

Slut för idag. Blev en lång dag. Imorgon Glafo som sagt, Bibliotekets vänner och min HSB-förenings styrelsemöte. Snö och kallt. Katterna inne. Tassi vill gå ut ibland. Släpper ut henne. Efter en minut står hon och stirrar på mig genom fönstret i altandörren. Ögonen på skaft. Släpp in mig! Sally testar temperaturen först på altanen. Vänder. Går till ytterdörren istället och testar vädret där. En vet ju inte säkert.

Carin Högstedt

160119

Så var vi där igen! Sprit, porr och lägenhetsaffärer. Vi lite äldre minns ju Hans Ericsons, Transportarbetarförbundets ordförande, semester på en Kanarieö i mitten på 70-talet. Det var ett resmål som bojkottades av Transport som protest mot Francoregimen. Men det påverkade inte Ericson det minsta. Bilden av honom sitter för evigt. Dagens ETC plockar fram den i ledaren 15/1. Andreas Gustavsson menar att ”fackpamp” är ” ett mentalt sjukdomstillstånd som gång efter gång lyckas få fäste hos fackföreningsrörelsens högsta kast”. Det är verkligen synd om de lokala kommunalarna som inte har en aning om vad som pågår och får en sådan här historia i knäet. Om detta är en ”sjuka” – jag är beredd att hålla med – makten stiger åt huvudet i alla sammanhang – så ska varje organisation ta fram och diskutera koderna, uppträdandepolicy, medborgerligt ansvar och medlemmarnas inflytande. Det hjälper inte att lämna Kommunal – eller ja för stunden – men nog kan Kommunals alla kvinnor mobilisera för ordning och reda, makt och inflytande över ”högsta kastens” göranden. Och var är revisorerna??? Det är ju inga direkt sofistikerade saker som kommit till ytan!

Förvånande också över det nymornade uppvaknande som blivit följden av Köln och Stockholm. Så här får det inte vara, sägs det. Eller på politikerspråket: Det är helt oacceptabelt. Men var har ni varit?  Har ni över huvud taget förstått begrepp som ”kvinnors underordning”, ”könsmaktordning”, den globala ordning som säger att kvinnor/flickor är mindre värda än män/pojkar? Det är ju inte precis något nytt. Dessutom pågår det dygnet runt i den reala världen men också på nätet. Är det någon skillnad på övergrepp i den fysiska världen och i den virtuella? Den frågan prövas nu rent juridiskt i ett våldtäktsmål som rör underåriga. Frågan är ju hur de utsatta mår och kommer vidare, oavsett hur kränkningar/sextrakasserier/övergrepp går till. Och hur kan detta våld stoppas.

Anmälningar av sådana brott torde vara en liten del av det som händer. Det finns ju ingen intresserad mottagare. Polisen i Växjö har ingen statistik på nätbrott och redovisar inget sådant i sina trygghetsmätningar. Nu har dock kommunstyrelsen beslutat att kommunen vill ha reda på sådana brott också – ett V-förslag som gick igenom. Cykelstölder (redovisas noggrant av polisen)är naturligtvis kriminellt men det är även hat/hot/terror på nätet. Om det inte är så i alla delar, så finns det att ta itu med juridiskt. Ser i något media att polisen i Stockholm säger att ser de tendenser till trakasserier nästa Stockholmsfestival, så stänger de festivalen. Men detta har ju hänt? Och inget gjordes såvitt jag vet.

Som Jämställdhetskommitténs ordförande i Växjö kommun – detta var runt millennieskiftet – drev jag att barnen i skolan skulle sluta med tillmälen som ”hora” och ”bög” och liknande kränkande uttryck, som var på väg att bli så frekventa att de förlorat sin betydelse. Men inte för alla. En del barn tog naturligtvis illa vid sig. Jag försökte få skolförvaltningen att öppna för att varje skola/varje klass (högstadiet) skulle kunna skriva ett kontrakt mellan föräldrarna, barnen och de vuxna på skolan där de lovar att avstå från tillmälen av den arten. Det blev inget. Det fanns motstånd och det var inte politiskt. Kanske gick jag fel vägar? I detta sammanhang var jag på besök på en skola en dag eller halv. Jag frågade elever om dylika tillmälen förekom. Javisst, sa de. Vad gör de vuxna åt det? Ingenting, var svaret. Jag pratade med vuxna. Förekommer sådant här? Nej, då tar vi itu med det, var deras svar. Jag grubblade på vad som låg bakom. Kanske så enkelt att det är lättast att inte höra. Det är alltid lättaste vägen att inte höra, inte våga fråga, inte agera, inte lägga sig i. För alla nästan är det så. Det är mänskligt men inte hållbart. Kanske de senaste händelserna kan resultera i mer samtal, mer kunskaper, fler anmälningar, mer uppmärksamhet på denna synnerligen viktiga könsfråga. Eller är det en av många fyrbåkar, tänds och släcks lika snabbt. (Refugees welcome!) Vi får se. Ut på gator och torg, erövra det offentliga rummet, kvinnor och flickor har lika stort behov av trygghet och säkerhet och lika stor rätt att röra sig ute, även på natten! Det handlar om framtiden för barn och barnbarn.

Igår var det premiär på Suffragette i Växjö – och jag missade den! Låg däckad hela dagen och kvällen. Nog om det. Är bättre och ska se den naturligtvis, men det var en bitter kväll, det medges. Ville uppleva gemenskapen med övriga publiken.

Carin Högstedt

160116

Gårdagens kommunstyrelse innehöll viktiga ärenden. Alla ärenden är viktiga förstås men det mest på kort och lång sikt betydelsefulla för väldigt många var ”Riktlinjer för köksstrukturen i Växjö kommun”. Här fanns två tydliga och mycket skilda förslag till beslut: Dels den styrande majoritetens, M+C+L+KD+MP, dels oppositionens, S+V. Jo, SD har en plats men var inte närvarande, varken ordinarie eller ersättare. Majoriteten säger bland annat att kök med under 60 lunchportioner bör vara serveringskök. Det betyder att maten lagas någon annanstans. Kök med över 120 lunchportioner bör vara tillagningskök. Det betyder att maten lagas där. Däremellan finns mottagningskök. Där kan mat från annat håll värmas. Berörda är alla barn i förskola-gymnasium och alla boende på äldreboenden och de med hemtjänst som inte kan laga mat själva.

Det sägs också att ”Den nya köksstrukturen kommer att genomföras på ett ansvarsfullt sätt genom att övertalig personal erbjuds nya möjligheter.”

Oppositionen vill bl a skapa en särskild förvaltning för måltidsorganisationen, med politisk styrning. Vi vill inte införa något köp-sälj-system. Besparingarna som majoriteten föreslår ska inte genomföras. Effektiviseringsvinster ska tillbaka till måltidsverksamheten. Antalet serveringskök ska minimeras. Vi vill att maten lagas så nära de som ska äta den som möjligt. Därför ska tillagningskök vara huvudalternativ och om det inte går, så ska det bli mottagningskök.

Ja, detta är bara delar av det som står i respektive yrkande. Detta ärende ska till kommunfullmäktige, där det kommer att bli livlig debatt. Det är stor verksamhet, massor med portioner varje dag och maten ska vara god och bli omtyckt och uppäten.

I övrigt blev det halvering av bidraget till Globala Kronoberg (ungdoms-volontärs och tillgänglighetsprojekt). Endast (V) ville ge samma bidrag som 2015, dvs 300 000 kr. Röda Korsets bidragsbehov för att kunna hantera tillströmmande volontärer återremitterades för att mångfaldsberedningen ska handlägga det. De tre ledamöterna i denna beredning var alla med på kommunstyrelsen. Två av dem representerar majoriteten. De skulle kunnat ge besked och ta beslut! Volontärer växer inte på träd. Nu var S+V också här ensamma om bifall till anslaget till Röda Korset. Varje frivillig är ett bidrag till kommunen, till utveckling, till integration och förebygger social oro och tråkigheter.

Till det positiva hör att V-motionen om ”Handlingsplan för åtgärder mot hedersrelaterat våld, könsstympning och tvångsäktenskap” är bifallen. Nu kommer dessa yttringar upp till ytan. Många yrkeskategorier behöver mycket kunskaper för att våga se, våga fråga. Det behöver vi alla förresten.

Mer en krumelur i kanten, men ett medborgarförslag om en saluhall i Växjö ansåg jag skulle ha ett mer positivt svar än majoritetens. Skrev ner ett förslag. Lovar inga pengar, ingen kommunal angelägenhet, men vi ska möta alla entreprenörer positivt. S köpte det. Och – plötsligt händer det! Ordföranden (M) säger: Ska vi inte ta Carins istället? Och så blev det, rakt upp och ner.

En privatperson har startat en facebookgrupp – Rör inte våra kroppar – och en manifestation för kvinnofrid i det offentliga rummet är på gång. I Växjö. I januari. Anslut gärna. Bra initiativ. Och på fredag är det filmpremiär, Suffragette, på Palladium kl 19.00. Efter filmen fika och samtal.

Carin Högstedt

160113

Lämnade Gran Canaria i strålande sol – 2,5 timmar försenade från början. Maken L i rätt bra form med tanke på lunginflammation, jag med förutsättningar för mycket god form efter en vecka med motion, frisk luft, solbränna och läsefrukter. Då slår det till. Ont i halsen, ont i bihålorna, tröttrött. Genomförde gårdagen med diverse möten. La mig kl 20.00 för att säkert komma upp och iväg till Möbelriksdagen ute på Linnéuniversitetet. En heldag om trä och möbler, design och utveckling. Så trevligt. Vacklade upp och insåg att jag måste välja: Antingen Möbelriksdagen på Linnéuniversitetet eller kommunstyrelsens möte 15.00. Båda orkar jag inte. I det läget går uppdrag en valts till så gott som alltid före. Dessutom går det att se Möbelriksdagen på webben – även om det inte är samma sak.

Premiär! Fredag 15/1 är det Sverigepremiär på Suffragette, en film om rösträttskampen i England. Den visas premiärdagen i Växjö, på Palladium, Folkets Bio på Storgatan. Alexandra Stiernspetz Nylén, Fria Ordets Hus, introducerar filmen och håller i en fika/pratstund för den som vill efter filmen. Suffragette fredag 15/1 kl 19.00 Palladium, Storgatan, Växjö. Hoppas vi blir många. I julhelgen hade Fröken Friman-serien på TV stor publik. Där fick vi en bild av hur svårt, ja, hur direkt farligt det kunde vara bara att samla in namn för kvinnors rätt att rösta. Ska bli intressant att se filmen. I hur många länder skulle en namninsamling mot sexuella trakasserier i det offentliga rummet väcka anstöt/förakt/ilska i dagens läge?

Har knappt börjat på att läsa in den gångna veckans tidningar. Ska försöka koncentrera mig på de viktigaste sakerna, så jag ger mig själv en chans att bli frisk snabbt. I gårdagens Dagens ETC hittar jag väsentliga uppgifter om Trafikverkets trafikplan 2018-2029. Den är ute på remiss nu. Den räknar med att biltrafiken kommer att öka med 25% och lastbilstrafiken med 55%. Detta trots att Trafikverkets egen utredning om fossilfria transporter beräknar att utsläppen måste minska med 80% till 2030, om Sverige ska kunna nå nollutsläpp 2050. De här ekvationerna går inte ihop! Jag tänker på den storslagna Trafikplats Fagrabäck i Växjö som är på gång. Inte konstigt att sådana förslag kan tas fram, om miljömålen och minskad biltrafik/utsläpp inte är styrande! Vad är det för direktiv som Trafikverket får? Intressant. Om detta ska jag läsa vidare.

Nu är jag tvungen att förbereda kommunstyrelsen. Eftersom jag har något liknande bomull i huvudet, så måste jag skriva ner eventuella tankar och yrkanden på papper (ja, eller i datorn, gamla uttryck hänger med).

Carin Högstedt

160112

Mycket diskussion på sociala medier om de sexuella trakasserierna i Köln med fler orter. I Sverige har vi sedan rätt många år tillbaka funnit fog för lagstiftning mot sexuella trakasserier i arbetslivet. Men i offentliga rummet? Finns det någonstans där kvinnor kan känna sig trygga, säkra och vara sig själva? Det demokratiska rummet – var är det? Platser där inte människor blir överfallna av reklam, platser där det inte kostar att vistas, spela spel, lyssna på musik, diskutera. Och självklart: Där ingen trakasseras på grund av kön. Kan en tänka sig att få kvinnofrid någonstans – om så bara någon park här och där eller ett mindre torg? Nä, det verkar inte möjligt. Ursäkta, om jag är pessimistisk men jag har väldigt svårt just nu att se att det går framåt med mänskligheten.

Läst ut Maria Ernestams På andra sidan solen liggandes på naturistplayan i Maspalomas, ökenreservatet ett antal km härifrån. Den kallas relationsroman och sätter myror i huvudet på mig. Dels är det relationen Viola och Alex och deras två döttrar. Dels är det Violas arbete med en artikel om ”evighet” i litteratur och skeenden i Kina på en missionsstation på 1930-40-talen. Dessa båda linjer knyts ihop under en påskvecka vid skånekusten i en hyrd villa. Relationen Viola – Axel är som ett exempel klippt ur kvinnojourers grundkurs i ”normaliseringsprocessen”. Man är oerhört uppmärksam, uppvaktande, kvinna tycker det är trevligt. Man blir svartsjuk, bevakande. Säger ofta ”vi hör ihop”, vi ska ha trevligt ihop i familjen nu i påsk. Trakasserier, gliringar, anklagelser blir vardag. Lögner likaså. Alla går på tå för att inte störa honom. Utbrott, även offentligt. Inget direkt våld ännu mer än mot katten i familjen. Så slänger Axel ut henne ur bilen och kör ifrån henne mitt i obygden. Använder våld. ”Förklaringarna” är att han har varit sjuk och efter denna påsk att han är sjuk och han tas om hand. Boken slutar med att Axel och Viola reser till Kina och besöker de platser, som hon fått kunskap om genom kvinna på äldreboendet nära skånehuset. De ”novellerna” hon fått i sin hand genom gamla kvinnan Lea vävs in i hela romanen. Nu kan de båda Viola och Axel prata med varandra. Hur det slutar är höljt i dunkel för mig i alla fall. Får prata med en av döttrarna, som lånat mig boken. Hon har läst den.

Sju dagar i San Agustin, Gran Canaria. Sju dagar med sol! Rekord på våra vintersemesterveckor på någon kanarieö. Några mil gångna och känner mig starkare. Återhämtning, talas det om. Jag tror jag börjar förstå vad det handlar om.

Skönlitteraturen slut. Jag ska ägna hemfärden åt att läsa ”Nyttoanalys sydöstra Sverige, effekter av den nya stambanan för höghastighetståg”. 21,5 grader på balkongen kl 20.30. Maken L hostar betydligt mindre idag!

Carin Högstedt

160109