3. okt, 2017

TACK, JÄTTETACK!

Dagens blogg är ett stort, jättestort TACK till alla som uppmärksammat Lennarts bortgång på något sätt: Alla 220 som kom till begravningsakten igår, alla som har skänkt bidrag till Operation Smile, VI-skogen och även Läkare utan gränser. Det blir många barn, födda med gomspalt, som kan bli opererade och få ett liv som andra. Det blir många träd i östra Afrika, vid Victoriasjön, där träden planteras för att ta befolkningen ur fattigdom.

TACK alla talare igår, Eva-Britt Svensson, Charlotta Svanberg, Bo Frank, Kajsa Högstedt, Lennart Beijer, Sofie Littorin, Jonas Sjöstedt, Göran Värmby! Suveränt bra med olika perspektiv på Lennarts gärningar, uppdrag och person. Sofie, begravningsentreprenör, talade för mig. Alla jag talade med – och det var många av de 220 – sa att det var mycket bra tal, med värme. och som gav både skratt och tårar.

TACK alla som kom denna måndagsförmiddag. Noterade en kvinna jag inte alls kunde placera. Hon sa efter akten att hon städar åt Region Kronoberg. ”Lennart pratade med oss”, sa hon. Alla partier var där, många ur ideella sektorn och de sociala företagen, självfallet många partikamrater, latinamerikaner, tyska vänner, släkten, grannar... Tänk att Foro Latinamericano Växjö skickar kort och tackar Lennart för hjälpen under de svåra åren då de kom som flyktingar från bl a Chile efter militärkuppenkuppen 1973! Lennart var då anställd som ombudsperson på Vänsterpartiet Kronoberg och visst – det var många möten och mycket engagemang från hans och partiets sida liksom övriga progressiva Växjö.

TACK alla som skickat blommor till mig, som skrivit på minnessidan, som skickat kort och brev, som skrivit om vad Lennart betytt för dem, för Kronoberg och Växjö, för samhällsutveckling, för förnybar energi! TACK ni som formulerat minnesord i tidningar –senast  idag i SvD av fem partikamrater från olika håll i Sverige.  

TACK till Bladhs begravningsbyrå och speciellt Sofie som gjort ett mycket bra arbete och gett oss goda råd in i det sista för att få en värdig begravningsakt. Det blev så fint! Ja, jag tycker det själv. Jag är helnöjd efter att ha varit nervös. Inte en skrapning i högtaleriet, musiken på sekunden, bildspelet – allt funkade perfekt. Ytterst proffsigt. Lokalen också perfekt - rymd, luft, vacker!

TACK till er alla barn, barnbarn, syskon till Lennart och till mig som stöttat och hjälpt, haft idéer om utformningen av begravningsakten. TACK till alla jag mött under de gångna veckorna som erbjudit hjälp och sällskap så fort jag vill!

Ja, när jag läser det som skrivits  om Lennart, om hans engagemang för humanism, rättvisa, klimat och solidaritet, så får jag hopp om mänskligheten. Orden är inte bara fina, de uttrycker en längtan efter en annan och bättre värld.

-Hur jag mår? Jag vet inte faktiskt, det är fortfarande overkligt att maken L är borta för evigt. Insikten kanke kommer som ett klubbslag rätt som det är!? Har tagit ledigt idag genom att lämna förhinder till alla möten (just idag fullt dag och kväll). Men det är inte hållbart vardagsliv för mig. Mår bättre om jag har fullt upp. Tagit itu med min telefon som tutat upptaget när någon ringt i över en vecka. Efter besök på IT-avdelningen, så går det att ringa mig igen. Besökte också kyrkogården, Skogslyckan, där Lennart ska vila så småningom. De vackra blomsteruppsättningarna som fanns med i kyrkan igår, finns till höger om kapellet. De ligger samlade en bit in för den som vill se.

I morgon ska jag umgås med barnbarnen hela eftermiddagen, sedan möte med V Växjös valledning.

Carin Högstedt

#hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

tel 0706214959

 

29. sep, 2017

Tassi-katten, sorgevecka, hållbart arbetsliv sökes, hjärtintensiven, byråkratin växer

Igår var avlidne maken L.s 73.dje födelsedag. Vi samlades efter jobben två av mina döttrar, svärson och barnbarn, som alla bor nära. Vi satt i köket med tårta och choklad, kaffe och te. Pratade om Lennart, vad han sa och gjorde i olika situationer. Jag fick hjälp med posthögen från olika instanser. Det är mycket att fylla i  och jag har blankettfobi. Nu har döttrarna gjort en lång lista på vilka jag behöver kontakta och avsluta abonnemang/medlemskap etc. En granne i närliggande hus kom med blommor. Vi har bott grannar på olika ställen i Sandsbro sedan början på 1970-talet. Hans hustru, en av mina absolut bästa vänner, dog i cancer för några år sedan. Fuck cancer, säger jag, denna förfärliga farsot.

Katterna mår bra nu. De äter ”Gourmet, mon Petit” med mycket god aptit. Ska berätta varför Tassi heter Tassi. Jo, 1954, tror jag, bodde vår familj i Svalliden utanför Oskarshamn. En vinterkväll var jag och några lekkamrater i Fröjdekulla, en bondgård någon km hemifrån. Vi gick nyfikna in i ladugården och bonden var där. -Ska ni inte ha en kattunge? undrade han och pekade på en kull tämligen nyfödda ungar. Han ville naturligtvis slippa ta livet av dem. Jomenvisst ville jag ha en katt! Jag bar helt sonika hem kattungen i famnen och hoppades att det skulle gå vägen med föräldrarna. Det gjorde det! Inte helt utan protester men i alla fall. Mamma döpte kattungen till Tassablanka, men det blev snabbt Tassi. Och hon blev min bästa vän. 1955 flyttade vi en mil in i landet, till min morfars arrendetorp. När flyttlasset gick från Svalliden och vi satt i lastbilen kom jag på att vi glömt Tassi. Stopp! Hittade henne i ett uthus. Hon blev 11 år ungefär och det var rätt mycket på den tiden. Försvann i skogen – kunde vara räv eller lodjur. Kanske en jägare.

Så för några år sedan hittade en av döttrarna en kattunge utanför sitt hus, i ett dike i en by norrut i kommunen. Blöt och ynklig. Ingen i byn ville kännas vid henne. Eftersom dottern då hade fyra katter, så kom hon bedjande till mig. Som fullkomligt smalt. Katten var en kopia av min gamla Tassi! Randig på samma sätt, samma färger, klok. Så så fick den hittekatten ett hem och rätt namn.

I dagens DN på DN Debatt har en forskare skrivit om det som jag var inne på för ett par veckor sedan; ”Alltfler styr och kontrollerar – allt färre gör själva jobbet”. Patrik Hall, professor i statsvetenskap, har undersökt och kommit fram till en kraftig ökning av chefer och administration i offentlig sektor till skillnad från utförande personal. Det kan ju ha många olika orsaker, men det vore intressant att se hur det ser ut i Växjö kommun under en tidsperiod. Att ha koll på läget är ju minimum. Ska nu bli av att skriva den där utlovade interpellationen.

Allvarlig artikel i Smp igår av sjuksköterskor på avd 1/HIA (hjärtintensiven) på Växjö lasarett: ”Ohållbar arbetsmiljö – nu orkar vi inte mer”. De beskriver en konstant underbemanning, utmattning och patientosäkerhet. Redan för 3,5 år sedan slog de larm. Sedan dess har antalet vårdplatsen minskat från 19 till 8!? Ibland vårdas patienter på fel vårdnivå för att plats saknas på intensiven. Skriver de. - Ett besök på HIA ter sig mycket motiverat!

Dagens ETC de senaste dagarna har varit fullmatade med intressant läsning. I onsdags (27/9) om delade turer, som är i växande inom städbranschen. Berättar om Mario som två dagar i veckan kommer hem halv tolv på natten och stiger upp vid halv fyra igen för att klara av kvälls- och morgonpass med städning i butiker. Hans barn får vara ensamma alldeles för mycket, anser han. Personer som jobbar delade turer har svårt att planera det övriga livet och får för lite tid till återhämtning, säger en studie. Ja, det säger sig självt.

Lugn dag.Ska delta i sista manifestationen för amnesti  för de afghaner som befinner sig i Sverige. Det är den femte i raden fredagsträffar kl 16.00 vid  Storgatans scen i Växjö. Arrangörer Vi står inte ut och Unga i Sverige.

Stort och varmt tack till er som besökt mig den här veckan, som skickat kort och blommor, ringt och mailat. Blir alldeles rörd av all denna vänlighet, som också bryter tystnaden och tomheten.

Carin Högstedt

170929

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

0706214959

 

25. sep, 2017

Liv i en bubbla, praktiska göromål, AfD o tyska valet, rädda LSS, förklara för en katt?

Vaknar kl sex måndag morgon efter tio timmars sömn! Var helt slut efter mycket nattvak igår. Följde tyska valet från sängen. Det var högtidsstunder för maken L att följa olika val i andra länder och gärna på orginalspråken, tyska, engelska, franska. Jag följde rapporteringen från tyska valet innan jag somnade. Nytt högerpopulistiskt (är det rätt ord för detta parti? Är osäker men det används i media. Främingsfientligt extremparti till höger bättre, tror jag.) AfD. Det nya partiet, fick 13% på ett bräde. Rösterna kommer från CDU och SPD, två demokratiska partier. Ja, inte blev Europa eller världen ett uns bättre av detta resultat.

Så de svenska nyheterna från TV: Över 2000 överklagningar av LSS-beslut första halvåret! Mycket bra artikel i Smp i lördags (22/9) om hur det är att vara anhörig till funktionsnedsatt nära person: ”Sjuka och anhöriga slits sönder av läget i Sverige”. Maria Lorensson skriver: ”Man är arg, förbannad och frustrerad. Kan de politiska partierna ta sitt ansvar och ändra lagarna – så att funktionshindrade människor äger rätten till sina egna liv. Som det är nu sliter det psykiskt sönder både den sjuka och de anhöriga.” Svårt att ens se någon ekonomisk besparing i detta! Kom på att Eva-Britt Svensson och jag har en artikel liggande på Smp sedan sådär tio dagar om just tillgänglighetspolitiken i Växjö kommun och LSS. Skickade påminnelse.

Läste med uppskattning en av dagens ledare idag i Smp. Inte ofta det händer men Martin Tunström har en alldeles egen intellektuell hederlighet – har jag alltid tyckt. Dagens (25/9) handlar om Universitetsplatser, kvalitet kontra kvantitet. Självklart att kvalitén är viktigast. Detsamma gäller f ö det svenska biståndet. En procents-målet kan inte vara viktigare än innehållet i biståndet, där satsningar och hjälp till självhjälp för jordens kvinnor och barn och demokrati ger mycket tillbaka. Är jag säker på.

”Rapport” meddelade också att enligt lärarfacket så har inte barngrupperna i förskola/skola blivit mindre, nej, något större. Stora löften, extra pengar från staten – vart tar de vägen? Enligt statistik i Växjö kommun har grupperna minskat något. Men det går säkert att visa på motsatsen också. Statistik är en sak. En annan att gå ut i klasserna/ grupperna och se hur det ser ut. Och hur det låter, hur högljutt det är.

En vecka sedan maken L, in i det sista full av idéer och önskningar, vandrade vidare. Nästa måndag är begravningsakten. Det är mycket att tänka på och jag ska idag gå igenom akten med vår officiant Sofie. Vi ska fastställa programmet för akten och försöka få ihop alla önskningar bland de närmaste till en vacker och minnesvärd avskedsstund. Men först ska jag kontakta kyrkogårdsförvaltningen (som bett mig ringa) för Skogslyckans kyrkogård, där urnsättning ska ske så småningom. Vi bestämde det enklaste tänkbara från början, men när vi (dotter och jag) tittat på platsen i verkligheten, så ångrar vi oss. Det ska bli en plats för just Lennart. Skogslyckans kyrkogård ligger mellan Sandsbro och centrum av Växjö. Perfekt att stanna och besöka när som för oss som bor här i närheten.

Katten Sally var mest maken L.s katt, Tassi är min. Sally blev påtagligt orolig när inte Lennart kom hem. När en man ringde på för att hämta en sak, så satt hon utanför dörren. Mannen ifråga klappade henne, som Lennart brukade. Hon blev så glad. Såg att hon tittade efter honom och tänkte följa efter, när han gick. Då brast mitt hjärta. Jag kan inte ersätta Lennart i Sallys värld och inte förklara för henne.

Veckan har gått och jag har levt i en slags bubbla. Människor har ringt, skrivit, skickat blommor, mailat, SMSat, bjudit på mat, skrivit minnesord – stort tack till Bengt Johannisson i Smp, som skrev så bra om entreprenören Lennart, Eva-Britt Svensson om ”Vänsterpartisten som levde livet fullt ut”, Lennarts kusin Britta Svensson i Expressen och alla andra som på något vis uppmärksammat denna tragiska död och oss anhöriga.

Solen skiner äntligen i Växjö. Altangolvet är torrt för första gången på jag vet inte hur länge. Ett dagsverke ska göras. Ni som tycker jag borde höra av mig direkt – det kommer, men tar tid. En dag hyperaktiv – nästa utslagen. Ungefär så. Trevliga samtal med ”farmor”, barnbarnens i Gasslanda, farmor. Vi har 25 meter mellan varandra och är nu båda ensamstående, mormor respektive farmor. Bor dessutom nära barnens skola, gångavstånd för dem.

Carin Högstedt

170925

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

0706214959

 

 

20. sep, 2017

Begravningsakt, minnesböcker, sorg och tårar, tomhet

Helt överväldigad av alla brev, kort, SMS, mail, blommor, alla vänliga ord från vänner och bekanta i hela Sverige! Det är ju inget en dagligdags tänker på, detta att ett aktivt liv i en mängd sammanhang och föreningar, skapar så stort nätverk. Som någon skrev; Lennart blev inte så gammal men han hann med mycket mer än de flesta.

Har inte tackat alla som hört av sig personligen ännu. Och kanske kommer jag att missa en del. Men enormt mycket tack för de varma orden, för uppskattningen av Lennart oavsett partifärg, för alla goda tankar på mig och de närmaste. Det hjälper oss igenom det som vi ska igenom. Går inte att ducka.

Alla är välkomna till begravningsakten, som nu är bestämd. Det var inte enkelt att hitta en dag som passar de flesta av oss nära, men nu är det klart;

Måndag 2/10 kl 9.30, Ulriksbergskyrkan i Växjö. Det är en borgerlig begravning i kyrklig miljö. Platsen är vald för vi tror den passar i storlek. Den är fin och denna kyrka hyr ut till profana sammankomster. Begravningsakten slutar i kyrkan. Bara de närmaste samlas för lunch efteråt.

Annonser kommer i slutet på denna vecka i Smp, Borås tidning och SvD, precis som Lennart skulle velat. Det finns möjlighet att skriva i minnesböcker i Region Kronobergs reception på Nygatan i Växjö och partilokalen i IOGT-huset, Vattentorget 1, Växjö.

De organisationer Lennart helst och mest stödde med bidrag var VI-skogen och Operation Smile.

Jag trodde jag var någorlunda förberedd för Lennarts bortgång, eftersom vi levt med diagnosen obotligt i mer än tre år, men så är det inte. Det vet ju alla som gått igenom den här processen att det går inte att förbereda sig. Först chock, sedan en obeskrivlig tomhet, så definitiv. Återigen: Tack för allt stöd! Det lindrar.

Har säkert glömt en del uppgifter i den här bloggen. Märker själv att jag är väldigt disträ. Men jag återkommer. Använder bloggen för jag vet att den når många som jag vill nå.

Carin Högstedt

170920

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

telnr 0706214959

Har bara det telefonnumret. Ett annat som florerar på nätet går till en av mina döttrar.

17. sep, 2017

En sorgens dag - maken L har lämnat oss

Min livskamrat Lennart, 42 år tillsammans, har lämnat oss och jordelivet. Jag känner att många schockades av beskedet, även vi nära anhöriga! Så här var det:

För drygt tre år sedan fick Lennart diagnosen aggressiv cancer och spridd, så operation var omöjlig. Det hjälpte länge med olika behandlingar och vi levde som ganska vanligt länge. Men på senare tid blev Lennart svagare och cancern spred sig ytterligare. Sedan några dagar var Lennart på sjukhuset och fick mycket god vård. Han var nöjd med att bli omhändertagen av proffs.

Igår hade Lennart besök av min dotter Katrin på dagen. Han var då väldigt pratsam och inget speciellt akut märktes. Jag var där senare på eftermiddagen/kvällen. Jag hade med mig post och tidningar. Han skulle läsa hela natten, sa han. Inget särskilt märktes nu heller. Han planerade som alltid framåt och luftade idéer. Både jag och min dotter kände oss trygga under natten, har vi konstaterat. Kl tio i åtta idag ringer sköterskan Isabelle och säger att Lennart blivit sämre. Jag slänger mig i bilen och det tar väl en kvart, tills jag är på avdelningen. Då är det slut. Isabelle berättar att kl sju ungefär fick han hjälp med morgon- hygienen. Då pratade han och det var inget konstigt. Han var nöjd.  7.30 när hon tittar till honom är han inte kontaktbar.

Jag kontaktar alla mina barn och svärson som bor i närheten. De kommer och vi sitter runt Lennart. Jag ber läkaren Erik berätta för oss vad som hände så plötsligt. Vi förstår inte. Att han var jättesjuk visste vi naturligtvis,men inte att det var så nära ett hastigt slut. Erik förklarar att en plötslig svullnad kan uppstå och påverka andningen. Han tror att det är vad som hänt. Lennart slutade andas. Jag klarar inte de medicinska detaljerna. Isabelle säger att hon höll honom i handen, att han inte hade smärtor och inte ångest. Han slutade som sagt andas. Det går nog så småningom att hämta tröst i detta att han slapp en långsam och plågsam död.

Lennart dog full av liv, trots den eländiga hemska sjukdomen som fanns nästan överallt i kroppen.

Lennarts barn, Camilla och Mattias, är på väg till Växjö. Hans bror Göran kommer i morgon. Vi är många som hjälps åt i denna sorg.

TACK alla för de fina orden ni skickat via SMS och mail, brev och kort,  fantastisk värme ni sprider! Speciellt tack till Eva-Britt som talade så fint i Radio Kronoberg!

Carin Högstedt

170917

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se