Redan fredag eftermiddag! Den här sköna ledigheten snart slut. Tyvärr har mycket tid gått åt till att komma in på mailen på datorn och en massa andra tekniska saker, men idag har i alla fall datorn kommit i någorlunda form med hjälp av kommunens IT-avdelning. Personalen där mycket bra att ha att göra med!

Igår dök jag ner i nya boken om ”Ätten Stenfelt” som kom med posten från Släktföreningen Stenfelt. Helt sanslöst engagerande! Mitt intresse beror dels på att min morfars fars syster gifte sig med en Stenfelt och att många stenfeltare har fötts och verkat i samma byar och gårdar som mina anor på både mormors och morfars sidor. Lorentz Stenfelt kom från Lybeck, Tyskland till Malmö på 1600-talet. Han var sockerbagare. Hans son Georg Lorentz blev militär, följde Karl X11 i krigen i Europa, Turkiet, Poltava, Norge. Han satt i ryskt fångläger men rymde två gånger och andra gången lyckades han och kom tillbaka till familjen i Småland, skadad både här och där, men vid liv. Boken handlar om ättlingarna, inklusive ingifta, till Georg. Ca 4 000 namn finns i ett personregister i boken.

Georg blev adlad och ”Ätten Stenfelt” kan nog tolkas som att det är en välbärgad familj och släkt det handlar om. Men inte alls. Georg Stenfelt själv fick gå från hus och hem, men lyckades så småningom utverka en slags pension från krigsmakten så länge han levde. Det betydde överlevnad för familjen. Har inte läst allt ännu, men det är slående att väldigt många småbarn dör. Inte ovanligt att av tio barn så blir kanske fyra vuxna. Kikhosta, mässlingen – alla sådana vanliga barnsjukdomar var dödliga. Många i släkten utvandrade, när det blev möjligt under 1800-talet.

Jag ser att det jag fått fram om Per Gustaf Stenfelt, min morfars fars systers make, i min egen släktforskning stämmer med släktföreningens, men jag får mer kött på benen så att säga. Till exempel ett foto på Per Gustaf med hustru Maria Augusta Elisabeth Johansdotter. Roligt! Här finns också ett reportage om Per Gustafs död 1933. Han blev överkörd av automobil står det i kyrkboken. Här finns alltså en artikel om hur det gick till i Oskarshamnsposten. Han gick ut på landsvägen med bara fem meter till en lastbil. Det spekuleras i hur han kunde göra det. Var lyktorna på bilen tända? Finns också utdrag ur patientjournalen från lasarettet där han dog av skadorna rätt snabbt. Kallas ”gammal skröplig gubbe” och han var faktiskt 78 år, rätt mycket för tiden.

Jaha, så här intressant och roligt får en inte ha det varje dag! Hade ingen aning om denna släktförenings existens förrän alldeles nyligen. Vilket jättejobb de gjort på över 500 sidor!

Men parallellt odlar jag lite idéer till interpellationer och motioner till kommunfullmäktige. Kanske hittar jag rätt skrivläge innan måndag. I morgon barn och barnbarn på fika på eftermiddagen. Ska ta tillfället i akt innan skolterminen och arbeten tar vid igen för alla.

Fått telefon och mail om dels avgiftsfria bussar för pensionärer, dels om att ca 1 miljon människor i Sverige är i digitalt utanförskap. Vad kan och vill  kommunen göra för att bryta det utanförskapet? Ja, Växjö kommun ville inte ens besluta att kommunala tjänster ska kunna betalas med kontanter. Övriga partier sa nej. Men skam den som ger sig. Det är ju demokrati det handlar om, att kunna delta i samhället även utan smartphone eller få hjälp att hantera de apparater som krävs. Utbildning, stöd, hjälp!

Bussfrågan driver Vänsterpartiet som enda parti. En person sa att 51 kommuner i Sverige har infört någon variant på temat avgiftsfritt. Vad jag vet har ingen ångrat sig.

För övrigt anser jag att extraval ska hållas. Fråga folket!

Carin Högstedt

190104

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

0706214959

Mina nyårsgäster höll på att bli kvar på fastlandet. Färjor till Gotland idag inställda på grund av Alfrida-stormen. De åkte sista färjan igår kväll från Oskarshamn. De bor alltså på Gotland min äldste bror med hustru. Jättebra att de gav sig iväg till mig i mörker och halka (söndags kväll) och storm igår nyårsdagen men inte utan risker. Det var i alla fall väldigt trevligt. Vi gick två rejäla promenader och tittade på Sandsbro, vi besökte mellandotterns hem och matade katterna där (dottern borta) och så fikade vi hos yngsta dottern med familj. I övrigt mat och prat. Länge sedan vi träffades. Jag lagade faktiskt både förrätt och huvudrätt till nyårsafton. Höll på att gå överstyr med köttgrytan när jag hällde tokmycket svartpeppar i av misstag. Ny burk funkade inte som brukligt och katastrofen var ett faktum. Men jag fick upp det mesta och grytan blev riktigt god med bra sting.

Den här dagen har gått till att försöka behålla mitt gamla telefonnummer och skaffa ny telefon och abonnemang med mera med mera liknande. Fattar nu hur bra jag haft det med en kommunal telefon utan att behöva röra ett finger för abonnemang eller annat! Men den rätten är knuten till vissa ”tunga”uppdrag, som jag nu inte har. Därför besök på Telenor och Växjö kommuns IT-enhet. Verkar klara sig och 0706214959 kommer av allt att döma fortsätta att vara mitt telefonnummer.

Stiltje i politiken på alla nivåer. Skönt med några mötesfria dagar till. Nästa vecka drar det igång igen. Kanske skriver jag en interpellation om det hedersförtryck som finns runt omkring oss, inspirerad av Niklas Orrenius´ söndagskrönika i DN (22/12), ”En brutal påminnelse om hedersförtrycket som pågår i svenska städer”. I övrigt läsa, se gamla TV-serier som jag missade när det begav sig på grund av kvällsmöten men nu kan se tack vare Svtplay. Förnämlig innovation! Träffa barn och barnbarn. Ta itu med släktforskningen. Fyra hela dagar ligger framför mig!

Gott nytt år!

Carin Högstedt

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

0706214959

Har precis läst ut Elizabeth Georges ”Det straff hon förtjänar”, 700 sidor. Tänkte faktiskt då och då avsluta läsandet av denna ordrika och föga actionartade deckare, men hon har något Elizabeth som fångar trots allt, hon är speciell, och jag läste vidare, om Havers och Lynley. Tjugonde romanen hon skrivit. Nu har jag börjat på julklappsboken, som jag önskat; Svälten av Magnus Västerbro, som fick Augustpriset 2018 för denna populärvetenskapliga bok. Den handlar alltså om åren 1867-69, som var nödår, svältår, torkår, svartår, oår – många namn på okärt barn finns det. På första sidan i inledningen, Nöden och den rumlande konungen (Karl XV), läser jag om bonden Nils Borg, som gick 108 mil till Stockholm och kungen för att beskriva situationen för folket i inre Norrland och vädja om hjälp. Det kom hjälp, från Stockholm, från Sankt Petersburg, från Krimhalvön. Hungersnöden i Sverige var inte okänd. MEN. ”Bara de som kunde bevisa att de en gång skulle kunna betala tillbaka fick något bistånd att tala om.” Det betydde att välbärgade bönder fick bistånd, de fattiga fick knappt något alls. Och osökt kommer jag att associera till Växjö kommuns socialtjänsts etableringslån. Bidrag har omvandlats till lån i jakten på att spara biståndspengar. Det är 150 år senare. Synen på fattighjonen då på 1860-talet var enligt Västerbro en tid med extrem individualism; alla måste göra rätt för sig. Gör din del, var anständig, lydig och skötsam – eller dö. Klyftorna var enorma. Stora delar befolkningen levde i misär. Att hjälpa folk för mycket skulle göra dem lata, passiva och bortskämda. Så var den rådande och styrande människosynen. Tufft att leva då. Och många dog.

Läsvärt i SvD idag en debattartikel av Dennis Martinsson och Tova Bennet, doktor respektive doktorand i straffrätt. ”Skälet till hårdare straff för unga tycks vara hämnd”. Längre straff för unga riskerar att skapa ökad brottslighet och starkare kriminell identitet. Finns ingen forskningsförankring i de politiska kraven på hårdare straff enligt dessa skribenter. Men det struntar nog majoriteten i riksdagen i. Nu gäller det att ta fram hårdhandskarna, hård, hårdare, hårdast – vilket parti vinner det racet?

För övrigt anser jag att extraval är högst befogat. Tiden bara går. Fråga folket!

Carin Högstedt

181229

#hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Kom att tänka på en minnesvärd nyårsafton på Fuerte Ventura, en av de sju Kanarieöarna – hänförande om en gillar karga ökenartade landskap. Jag letade i våra resedagböcker. -Jo, 2002 var det maken L och jag var där en vecka över nyår. Vi vandrade extremt mycket enligt våra anteckningar och såg mycket fåglar, ökentrumpetare till exempel. Ett lustigt djur som påminde om den franska marmotten sprang runt. Vi fick det till genetter när vi kom hem och kunde söka information. Nu när jag återigen kollar är jag mindre säker. I alla fall lurviga mindre djur som inte var särskilt rädda. Den enda kanarieö vi sett dem på. 30 december var vi på vandring 10.5 timmar. Vi gick i ökenlandskap in i landet. Dagen efter, 31/12, var jag igång igen. Skulle vi inte kunna gå till Pozzo Negro, en liten by utmed havet, äta nyårsmåltid och så gå tillbaka? Vi hade gått den här vandringen tidigare men inte ända fram till byn. Jovisst, maken L var med på noterna men tveksam till att vi skulle hinna tillbaka innan mörkret föll. Det var ingen strandpromenad, där vi skulle gå och blir ju snabbt beckmörkt. Vi tar bussen tillbaka, sa jag. Sagt och gjort. Fint väder, badade på en liten playa, såg inga människor men väl fåglar. Satt på restaurang efter 20 km vandring och åt världens godaste fisk- och skaldjursrätter, 15 m från havet. Byn var verkligen liten och där hade nog aldrig gått en buss och definitivt inte 2002. Det blev taxi.

Redan annandag! Julafton avlöpte lika fint som den brukar. Barnbarnen nöjda, maten god och i sällskapsspelet (frågesport) var vi flera som gjorde bort oss mer eller mindre. Promenad runt byn på bortåt en timme. Kallt och lite vitt på marken. Igår var den vita julen över. Plusgrader och allt vitt borta. Idag rena vårvädret. Gick en timmes promenad med flygblad och satt sedan i solen på altanen en stund, livligt uppvaktad av gräsänder, som letar mat under fågelborden. Spegelblank sjö, nästan isfritt. Börjat grotta ner mig i släktforskningen igen. Ska bli bra att få mer tid till sådant.

Jag läser många ledare, både höger och vänster. Bland de bästa jag läst 2018 är Andreas Gustavssons i Dagens ETC 20/12, ”Genushatare ta ert ansvar!” Utgångspunkten är den sprängladdning (visade sig vara en attrap) som placerats utanför Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Borde ha blivit en dominerande nyhetshändelse, skriver Gustavsson. Blev det inte. Varför? Läs själva! Inte heller jag visste att genusforskning får människor att hota, hata och skrämma. Genusvetenskap provocerar alldeles enormt! Det är ju sjukt. Visst har jag sett och hört hur allt med genus skrivs ner av högerskribenter och att Jämställdhetsmyndigheten läggs ner är ju ingen slump eller spariver bakom. Men hot, hat, sprängning? Det går snabbt utför med både demokrati och jämställdhet, om detta fortsätter. Ytterst handlar det om barnen och att få växa upp i ett samhälle där både pojkar och flickor, alla, har friheten att välja sina liv, där vuxna inte trycker in dem i särskilda mönster och roller. Det var ju dit vi skulle komma!

God fortsättning!

Carin Högstedt

181226

@hgstedt

www.maqt.se

www.carhog14.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Julaftons morgon. Började med att gå ut i mörkret och tända några ljus på altanen. Så i köket. Tänder ljus där jag uppehåller mig. Är ständigt rädd att Tassi ska lägga svansen i ett brinnande ljus. Hände en gång med en annan katt. Inte så farligt med den svansen men kunde ha blivit. Åt god frukost och läste tidningar. Nu förberedelser för julfirande i Gasslanda, där 11 personer ska umgås i många timmar, som inkluderar promenad runt byn, julklappsutdelning, Kalle Anka (jag tittar med ett halvt öga), spel och mat, som gästerna bidrar till. Innan dess till kyrkogården och maken L.s grav. Ljus ska brinna hela helgen. När jag kommer hem ikväll ingår i ritualerna att sitta ute en stund, oavsett väder. Länge hade maken L och jag en gräns på plus 10 grader för utesittande, men med åren sänkte vi anspråken på plusgrader.

Något snö på marken, kallt, småfåglarna har hittat hit igen; koltrast, talgoxar, blåmesar, nötväckor, pilfinkar. Och gott om skator, kråkor, kajor. Delvis är Toftasjön isbelagd.

Suverän artikelserie om socialtjänsten i Växjö kommun i Smålandsposten! Idag får oppositionen S + V kommentera det som präglat socialtjänstens arbete den gångna mandatperioden och det nya dokumentet, ”Tough love”, som författats av ordföranden (M) i nämnden Arbete och välfärd (socialnämnden). Bakom titeln döljer sig hur pengar ska sparas genom att stenhårda krav ställs på enskilda människor, som behöver hjälp. Om inte SFI-inlärningen går framåt för en individ anses den personen vara skyldig till det genom lättja. När jag skriver detta får jag läsa om och läsa om; är detta möjligt att få majoritet för i nämnden? Socialliberaler? Miljöpartister? Vilken människosyn råder bland er?

Kan också rekommendera DNs nyhetskrönika av Niklas Orrenius lörd 22/12, om det utbredda hedersförtrycket i Sverige. Mycket upplysande och läsvärd!

Ha en skön och avkopplande jul- och nyårshelg!

Må 2019 bli ett bättre år än 2018 för humanism och allas lika människovärde!

20181224

Carin Högstedt

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt-se

carin.hogstedt@vaxjo.se