MOTION

Till Växjö kommunfullmäktige

Om att pröva ny modell för styrning av hemtjänsten i Växjö kommun

Vi i Vänsterpartiet har stöd i mycket forskning, när vi är övertygade om att offentlig sektor generellt behöver en styr- och ledningsfilosofi som utmärks av tilltro och tillit mellan chefer, medarbetare och omsorgstagare, sanktionerat av politiken genom bl a tillräckliga resurser. Det handlar om stora delar av kommunsektorns verksamheter, men främst den individnära vård- och utbildningssektorn.

Vi koncentrerar oss nu på hem-tjänsten/-vården. Vi vill att Växjö kommun ska göra en ansträngning, lära av andra kommuner för att komma bort från ”minutstyrningen” (se insändare i Smp 30/12 2019), en undersköterskas djupt upplevda vanmakt och vantrivsel inför att minuträkning spelar större roll än vårdtagarna och deras behov. Vi är säkra på att det går att göra t ex undersköterskornas nödvändiga arbeten mer attraktiva med större tillit till hens kompetens och sunda förnuft i kombination med vårdtagarnas kunskaper och önskemål. Idag är det svårt att rekrytera. Det är svårt att få kontinuitet i vårdtagarnas kontakter med hemtjänsten. Omsorgsnämnden når inte sitt mål. Sjukfrånvaron är hög och bidrar till den dåliga kontinuiteten (för många olika personal per vårdtagare) och underbemanning. Underbemanning som i sin tur skapar stress och ohälsa.

Det finns kommuner som har börjat arbete på ett sätt som främjat arbetsmiljön inom hemtjänsten och låtit vårdtagarnas behov styra. Behoven och vad en människa vill och kan göra växlar ju från dag till dag. Sundsvall var tidigt ute med Skönsmomodellen, numera införd i hela kommunen. I Västervik har sedan 2017 tillämpats att personalen inom hemtjänsten själva bestämmer vilken tid de ska vara hos vårdtagarna. Stressen har minskat och vårdtagarna är delaktiga. Det kallas ”Fri tid”. ”Det är människor vi arbetar med och det går inte att sätta tid på en människa”, säger en personal i Västervik.

I beskrivningarna om hur de nya styrsystemen går till så sägs ofta: Små tvärprofessionella grupper. Arbetslag som har ett begränsat antal vårdtagare och kan skapa relationer. Mål att alla ska vara nöjda med sin hemtjänst.

Vi tror det är bra att inte sluka en modell helt och hållet. Behöver inte ens ett namn. Men Växjö kommuns hemtjänst ska bli mer tillitsstyrd och kan ta de bästa bitarna från de kommuner som gått före.

Vänsterpartiet kommunala grupp

Hemställer

Att Växjö fullmäktige uppdrar till omsorgsnämnden att ta fram en ny styrningsmodell för hemtjänsten, privat och offentlig, där tillit till personal och vårdtagarnas behov och delaktighet är ledorden

Att förarbetet ska involvera de fackliga berörda organisationerna såväl som vårdtagare, att omvärldsbevakning och praktiknära tvärvetenskaplig forskning är viktiga grunder för hur modellen ska utformas

Att det med fördel kan vara bra att testa i några hemtjänstområden för att sedan följa upp och vid behov justera för att sedan införa i hela kommunen

Växjö 20200102

Carin Högstedt, (V)

Elisabet Flennemo, (V)

Källor, mer att läsa:

DN Debatt 29/12 -19

Dagens Samhälle, nr 44 2019

Skönsmo finns mycket om via  google

”Världen håller andan”. Efter attacken – risken ökar för fullskaligt krig (DN 4/12). ”Tiotusentals flyr från Australiens bränder”. Många liknar senaste dygnets händelser längs Australiens östkust vid ett krigstillstånd. Till helgen väntas ännu värre situation. (SvD 4/1). Samtidigt i SvD: ”Seriemördarceller slår ut cancer: Ruskigt effektivt”. Flera sidor om cancerforskningen och dess framgångar. Andra delen av tre, sida upp, sida ner. Ska läsas med omsorg och gott om tid.

Å ena sidan vansinne på politisk toppnivå, bränder som är helt outstanding svårbemästrade, folk dör, djur i tusental dör. Å andra sidan: Forskningen på väg att hitta medel som i varje fall kan hejda cancer. Det kommer nya rön hela tiden. Läser Prostatanytt, medlemstidning från Prostatacancerförbundet. Andas framgång där också, men återstår mycket att göra kring diagnoser, efterbehandling och kunskapsspridning.

Minns att jag mitt i livet tänkte att nä, Cancerfonden får inga pengar av mig. Folk med cancer dog ju runt omkring mig; moster, faster, farbror, faster, kusin, pappa… Förstår nu bättre att forskningen tar tid och att nu är skördetid (vågar jag skriva det?). När maken L fick sin diagnos i juli 2014, så fanns behandlingar som sköt upp det oundvikliga i tre år.

Ja, det jag tänkte säga var egentligen det enkla, basala, självklara att om mänskligheten koncentrerade sig på forskning kring sjukdomar och klimatåtgärder, om vi följer beslutet om Agenda 2030, så… ja, vilken framtidstro vi skulle ge framtida generationer. Men nu är det krigsrubriker som dominerar och förödande bränder. Kan inte låta bli att citera en cancerforskare från Toronto i SvD: ”Det stora politiska misslyckandet i Sverige är ju att man inte har tillräckligt med sjuksköterskor för att driva sjukvården. Här är sjuksköterskebrist ett okänt begrepp.” Ja, det är ett misslyckande som förefaller helt onödigt i ett rikt land.

Och Apotekstjänst vill ha ersättning för fadäserna med uteblivna läkemedel. Av regionerna. Och av vilken instans ska de som blev lidande av de obefintliga medicinerna få ersättning? Har det varit på tal? Vad kostar cirkusen? Sjukt!

Jag känner ibland att jag gör bäst i att dra mig tillbaka och in i mina intressen. Sådan tur att jag igår fick en bok på posten, som handlar om en avlägsen släktings liv, som missionär i Japan, Kina m fl länder. Läste ut den direkt. Kommit över den genom en random (förlåt, men tycker om det ordet) historia. Han börjar med sin barndom i torpet Rosmåla utanför Oskarshamn. Berättar hur han fick följa med till sin mormor i Smältebro (torpet Stensryd). Hon var min morfars fars syster. Han beskriver stugan och fattigdomen, som dock inte uteslöt att kaffe bjöds på, från en ”trebenakokare”. Birger, som skrivit om sitt liv, föddes 1928. Hans familj rörde sig i närheten av Oskarshamn på olika gårdar, som arrendator och så småningom som ägare. Jag känner igen och  till både byar och vissa personer. Jag har också gått på Rödsleskolan. Jag har också varit i ”missionshuset” i Svalliden. Jag bodde tvärs över vägen och gick i söndagsskola där, när jag var mellan fem och tio år, 1950-55.  Stora skillnaden mellan Birger och mig är att han upplevde kriget, mörkläggningen, ransoneringen, kölden. Jag föddes nästan samtidigt med freden.

Hur som helst; Läser och upplever min egen barndom och uppväxt i dessa trakter från ett annat perspektiv än mitt eget. Helgelseförbundet (Birgers församling) var starkt i Smältebro med omnejd, där jag levde 1955-65. Glad att jag fick vetskap om boken och tillgång till den. Vissa kunskaper från den ska vävas in i min egen släktforskning. Birger med hustru som missionärer arbetade mycket med leprasjuka (spetälska). Den hemska sjukdomen finns fortfarande i olika delar av världen. Alla intäkter från boken går till leprabekämpning.

Igår, DN debatt 3/1, hade Torbjörn Tännsjö, filosof, intressant debattartikel om jämställdhet och att avskaffa all diskriminering av kvinnor. Tål att läsas flera gånger och fundera kring. När en sedan vänder blad, så ges en intervju av Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler. En behöver inte hålla med om allt, men så bra, så oförutsägbart. Jag använder ”oförutsägbart” när jag verkligen läser. Ofta skummar jag och tycker att ja, det här kan jag ju utantill. Gott Tännsjö och Etzler!

Nya året startade med att se Sune-filmen med barnbarn och dotter. Vi skrattade alla – högt. Skönt. Sedan jobbat fram en motion om att enkelt uttryckt börja med tillitsstyrning av hemtjänsten i Växjö kommun. Sluta med ”minutstyrningen”.  

God fortsättning!

Carin Högstedt

20200104

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Nyårsafton. Soligt och flera plusgrader under dagen. Gick tidigt ut med resterande Kommunnytt och fick ihop drygt 8 000 steg. Godkänt väl? Skönt med solljuset. Åkte till kyrkogården och såg till att ljusen på maken L.s grav  brinner. Sedan behagligt trött. Hittade filmen Chocolat, gjord 2000 av Lasse Hallström. Perfekt denna eftermiddag! Utspelar sig i en liten introvert by i Frankrike. Flera Oscarnomineringar. Ligger på SVTPlay. Bra!

Ikväll minus 0,6 grader här. Lite smällare utanför men inte alltför störande. För mig. Tassi däremot har gömt sig. Hittade henne inte på de vanliga gömställena. Hon är 11 år och har mycket god hörsel och är jätterädd för buller och ljud. Typ åskdunder, flygplan, vilket ljud som helst, som hon inte kan definiera direkt. Så nyårsafton är en prövning – om än mycket lugnare nu är förr om åren, innan debatten och begränsande bestämmelser kom igång. De flesta fyrar av sina raketer vid 12-snåret. Nu ligger Tassi under skrivbordet där jag sitter och är relativt trygg.

Haft besök de gångna dagarna. Trevligt med svärson, barn, barnbarn, barnbarnens farmor  och igår min yngste bror med sambo från Kalmar. I morgon på bio med dotter och barnbarnen. Ska se filmen om Sune.

I lördags (30/12) skrev en ”trött och uppgiven” undersköterska en bra insändare i Smålandsposten om sitt liv som undersköterska och att arbeta i hemtjänsten i Växjö kommun. Det hon skriver talar till ens hjärta; det är tydligt att hon är just trött och uppgiven, att hon vill vara människa, inte en robot som styrs i varje minut. Det finns ju kommuner som har andra styrmodeller och låter de anställda vara friare. Läste nyligen om ”fri tid” i Västervik. Skönsmo är en annan modell, som oppositionen, S+V,  har försökt driva igenom i Växjö kommun. Det måste hända något på detta område. Om inte detta yrke blir attraktivt så vad händer? Ingen vill bli undersköterska och i varje fall inte i Växjö kommun. Nog skulle Växjö kommun kunna vara en kommun som låter tala om sig positivt. För att vara steget före. För att ta tillvara forskning och idka omvärldsbevakning. För att våga testa både det ena och det andra, tillitsstyrning, kortare arbetsdag, matlagning i hemmet, ta bort delade turer… För att ha låg sjukfrånvaro och därmed öka kontinuiteten i hemtjänsten samt därmed spara pengar. Men hur övertyga en politisk majoritet som är helt fast i rådande tankemönster och en feltänkt budget?  

Glädjande, uppfriskande, DN Debatt i söndags (29/12): ”Offentliga sektorn måste utvecklas nära medborgarna”. Nio forskare skriver om styrning och ledningsfilosofi. De startar också ”Akademins tillitsnätverk”. Precis vad offentlig sektor i Sverige behöver. Inspiration, kunskaper, alternativ till NPM (new public management). Ingen filosofi har lösningar på allt, men när ett styrsystem och tänkesätt visar sig inte fungera, så gäller det att ta fram nya sätt och bygga på forskningsrön, samarbeta med forskare och lyssna på proffsen i verksamheterna – lärare och undersköterskor som exempel - och medborgarna, de som verksamheterna är till för. Svårare än så behöver det inte göras.

Så slut på 2019, välkommen 2020! Det kan väl bara bli bättre i världen, i Sverige och inte minst i regioner och kommuner!?

GOTT NYTT ÅR

alla vänner, följare, läsare!

Carin Högstedt

20191231

www.carhog14.se

@hgstedt

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Fint väder idag, några köldgrader men soligt och stilla. Passade att lägga ett antal timmar på att dela Kommunnytt. Till fots. Bil mellan områdena. Behöver inget gym ikväll, bara soffhäng. Följer TV-serien ”Min fantastiska väninna”, som ju bygger på bok av Elena Ferrante. Som många har läst liksom de båda efterföljande böckerna av Ferrante, men inte jag. Njuter av italienskan och miljöbeskrivningen av mitten på 1900-talet i arbetarkvarteren i Neapel.

Ser i DNs kulturdel idag att jag läst de båda översta böckerna i kritikernas lista över bästa böckerna just nu: Matilda Gustavssons Klubben och Anna-Karin Palms om Selma Lagerlöf. Den sista har jag skrivit om tidigare, den förra har jag läst nu i helgen. Går inte att sluta läsa när en väl börjat. Trodde aldrig jag skulle läsa någon bok om Svenska Akademin och skandalerna – räcker med allt som funnits i tidningarna. MEN jag såg att Matilda Gustavsson fick lysande recensioner. Rekommenderar verkligen boken! Vilket arbete hon gjort! Vilken ”undersökning”! som undertiteln är. Äntligen går det att få en begriplig bild av vad som hänt i och omkring ”kulturprofilen” och Sv Akademin.

Mer kultur; såg filmen Parasit juldagskvällen och blev helt omtumlad. Så oförutsägbar film! Kan inte beskriva i ord, den ska ses.

Igår möte här hemma med vår nya V-arbetsgrupp för ”omsorg och socialt stöd”. Hur utvecklar vi kommunpolitiken inom detta område och hur når vi alla åldrar och grupper? Gott om idéer och jag ser fram mot att vara en del i att verkställa dem. Äldreomsorg, funktionsvariationer, fattigdom, psykisk ohälsa och hemlöshet är aldrig inaktuellt, även om de inte listas högst för närvarande av folket (enligt opinionsundersökningar) eller media. Ska skriva minnesanteckningar – kanske ikväll. Nästa fysiska gruppträff blir en gemensam lunch på Kyrkans Diakonicentrum.

I morgon ska jag ha lunch för barn, barnbarn med fler. Roligt. Blir inget stök med rester från julen utan hämtmat, kinesiskt. Känns rätt efter julmaten.

Småfåglarna är här. En skock blåmesar, talgoxar, pilfink och nötväcka. Om en månad är det fågelräkning igen och lite ljusare.

Måste äta nu efter dagens övningar. Förresten – har nog missat att tacka för alla godjul-hälsningar. Min dator lade av att skicka iväg mina mail ungefär i onsdags och jag upptäckte först igår att de låg i utkorgen, ej skickade. Lyckades åtgärda det idag, så nu funkar det. Men som sagt: Tack och god fortsättning!

Carin Högstedt

20191228

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Julaftonens SvD hade en helsida om Staffan Stalledräng, som ”livade upp julen långt före tomten”. Bengt af Klintberg har skrivit. Vi huserade samtidigt på Folklivsinstitutionen i Lund en gång i tiden. Han blev kvar vid ämnet folklivsforskning, är professor och har skrivit böcker om folkliga sägner då och nu – t ex ”Råttan i pizzan”. Den här artikeln handlar om bakgrunden till sången om Staffan Stalledräng och hans hästar, en medeltida ballad, som vi fortfarande sjunger. Går inte in närmare på legenden om Sankt Stefan. Men hur kan vi veta att den sjöngs/lästes på medeltiden? -Jo, ett bevis finns i Dädesjö gamla kyrkas takmålningar. Målningarna är från 1200-talet och visar Staffan som ser stjärnan när han vattnar hästarna, ”tuppundret” (en stekt tupp får livet tillbaka) och steningen av stalldrängen, som blir martyr.

Dädesjö ligger ett par mil nordost om Växjö. Vill man veta mer så finns ett praktverk från 1957, Allhems förlag, om Mäster Sighmunder i Dädesjö av Bengt G Söderberg. Många fina foton från kyrkans målningar och dekorationer, sammanfattning av forskningen vid denna tid kring de unika målningarna. När boken skrevs hade Dädesjö en station på järnvägen mellan Växjö, Brittatorp, Sävsjöström. Den gamla kyrkan skulle rivas för en ny 1793-94, men blev kvar och tjänade som förråd tills målningarna (som varit dolda) upptäcktes i början av 1900-talet. -Ja, det blev mycket om gamla kyrkan i Dädesjö – väl värd ett besök liksom artikeln av Klintberg. Budskapet får bli: Riv inte gamla hus, kyrkor eller annat!

Julafton – fest i åtta timmar i Gasslanda med alla döttrarna, svärson, barnbarnen, deras farmor, farbror, morfar med särbo. Knytis, glögg, kaffe med kakor och bullar, julklappar, ”Kalle Anka”, vandring runt byn och avslutningsvis en MIG-runda, ett frågespel (allmänbildning) där barnbarnen utmärkte sig med sina kunskaper. De har också den goda smaken att önska sig böcker i julklapp, så det är lätt fixat. Trots att vi vuxna alltid säger: I år får det vara slut med julklapperiet, så blir det en rejäl hög under granen, men trenden är minskning. Och vintage.

Hamnade av en slump på ett TV-program om ”Den vita stenen”, huvudskådespelarna i TV-serien från 1973 (bok av Gunnel Linde 1964) fick berätta om hur serien blev till. Jag säger bara: Bättre TV-serie finns inte! Helt underbar. Finns i öppet arkiv på SVT play.

Småfåglarna har varit osynliga en tid. Grubblat på varför, bytt foder och matare. Kan deras cirklar ha blivit rubbade när ett träd fälldes häromsistens, ett träd som stod några meter från matstället? I alla fall så dök det upp några igår. Blåmesar och talgoxar.

Juldagen är lataste dagen i mitt årshjul. Får vara hur slö som helst. Legat och läst hittills. Så kom jag på att jag ska se filmen Parasit. Blir perfekt ikväll. Folkets Bio visar den. Så många recensenter och vänner kan inte ha fel: Det blir en bra avslutning på denna juldag. Filmen är jättebra! Temat klassklyftor - igen. Bara några veckor sedan jag så ”Sorry, we missed you”, också tema klass och mycket sevärd, om ni missat!

Och ytterligare ett tips – läs Jonas Aronssons insändare i Smålandsposten 23/12. Berättigad fråga och rubrik: ”Hur ser den politiska kartan ut i Växjö kommun?” Följer kommunens partier det politiska mönstret på riksplanet? Bra att frågan ställs. Tendensen är nog att åtminstone större kommuner följer rikstrenderna. Samtidigt är kommunpolitik ofta mer personbunden än ideologisk. Slutligen är det valutgång och matematik som avgör vilken koalition som kommer att styra kommunen nästa period. Vi har ett par år på oss att tala med folk om alternativen.

God fortsättning!

Carin Högstedt

20191225

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se