Söndag morgon. 4 plusgrader. Ingen is på hela vintern, hittills. Kan inte minnas att vi har upplevt det på de 33 är som jag har bott i denna lägenhet med Toftasjön utanför. Längre eller kortare tid har sjön varit frusen. Jag har alltid sett fram mot islossningen. Det betyder vår. Naturen är inne på samma spår: Det blommar, växer, slår ut. Nu.

Läste noggrant en artikel i SvD till frukost. Om fladdermöss, coronavirus och smitta. Per Kudo har skrivit, Alexander-Rauscher gjort grafiken. Sammanfattningsvis: Det flygande däggdjuret fladdermus är ca 65 miljoner år gammal och kan ha samlat på sig mycket virus. Det tros ligga bakom flera epidemier och så även corona. Även människan bär på virus, som vi oftast inte blir sjuka av. Eftersom människan gärna vill peka ut någon som skuld- och smittbärare, så har fladdermusen kallats ”människan värsta fiende”. Men som alltid är människan sin värsta fiende. I det moderna Sverige har fladdermössen svårt att hitta boplatser på grund av fasadbelysningar, motorvägar och avsaknad av våtmarker. Om inte människan i andra delar av världen börjat stänga in fladdermöss på matmarknader med andra djur, ätit dem dåligt tillagade eller använt dem i medicinska syften, så hade inte viruset spridits till människan. I Sverige håller fladdermusen borta vissa insekter, vilket vi kan vara glada för. En fladdermus kan äta runt 3 000 mygg på en kväll.  Till exempel. Artikeln rekommenderas!

Björn Wimans söndagskrönika i DN om ”Flygplanet som fick klimatångest och landade i ny värld” tar på något sätt vid och fortsätter om klimatförändringar, som rubbar balansen mellan djur och människor. ”Ju mer åverkan vi gör på miljön, desto troligare är det att vi stör ekosystemen och skapar nya möjligheter för nya smittor och sjukdomar att spridas” (källa: BBC).  Wiman skriver också om Sara Parkmans album ”Vesper”, som fått DNs kulturpris och tydligen är något alldeles extra, musik ur den nya existentiella situationen i världen, enkelt uttryckt ur klimatångest.

Trevligt möte med ”Dackes döttrar”, ett nätverk som skapades under 90-talet mot angreppen på offentlig sektor och alldeles särskilt kommuner och landstingen. Statsbidragen skars ner hänsynslöst. Eva-Britt Svensson (då S, nu V), Lena Johansson (MP) och jag fikade på bibblan och tittade förundrat på Lenas digra pärm med pressklipp och dokument, som vi skickade till riksdag, regering, finansminister, media och ja, till ÖB, Överbefälhavaren. Det senaste hade jag glömt. Vi skrev alltså till ÖB om det faktum att sexuella övergrepp, våldtäkter, används som vapen i krig. Ett brev med ett tydligt och upprört budskap om något som inte var nytt under denna tid och kriget på Balkan, men kanske kom fram till allmän kännedom. Vi kopplade övergreppen till pornografin. Helt rätt. Ju mer vi läste och tittade, desto mer undrade vi:  Hur orkade vi, hur hann vi med – och vilken medial uppmärksamhet vi fick! Vi hade presskonferens på Grand Hotel i Stockholm och KommunAktuellt (nu Dagens Samhälle) gav oss stort utrymme. Då hade vi fått audiens hos – inte finansministern - men en statssekreterare, som inte lyssnade eller förstod. Han var fullt upptagen med finanskrisen och valutor som flödade. Det kändes som vi satt mitt i floden och störde.

Har lite digital kontakt med person som också släktforskar och vi har vissa anfäder/mödrar gemensamma. Fick fråga om jag hade uppgifter om en ung kvinna som var född 1907, for till Amerika 1923 och så försvann. Vad hände? Efter att jag uppdaterat mitt program, släktregistret Ancestry, så hittar jag flickan i Illinois: Gifter sig 1925, bara 17 år. Får barn 1926, som avlider knappt två månader senare. Mamman död 1926 (har ej datum ännu). Tragiskt öde, så vanligt för 100 år sedan. Kanske något med förlossningen? Eller TBC? I alla fall fantastiskt att hitta svar på vad som hände 100 år senare inklusive var hon är begravd.

Tittade lite förstrött på mellon igår. Rätt låt vann!

Ulla Andersson sa slutligen nej till partiledarskapet. Tråkigt men förståeligt också. Aktuella nu är Nooshi Dadgostar och Tamara Spiric. Känner inte Nooshi. Tamara har jag haft att göra med i något sammanhang – SKL kanske (Nu Sveriges kommuner och regioner). Mycket trevlig och positiv att ha att göra med. Men hon har ännu inte sagt sig kandidera. Båda har bakgrund i kommunpolitik. Det är en bra grund att stå på. Det är där välfärden utförs. Dackes döttrar hade och har helt rätt.

Carin Högstedt

20200209

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Härligt! Hemma redan kl 17.00 och det är inte beckmörkt! Dagens stora möte var omsorgsnämndens arbetsutskott, som jag trodde skulle ta längre tid än tre timmar. Det räcker dock med total koncentration i tre timmar med många timmars förberedelser bakom. Mycket att läsa in den här gången. Allt kommer digitalt. Det är OK att spara papper, men vissa dokument på många sidor skulle vara bra att få på papper också. Det är mycket snabbare och lättare att hitta sina frågetecken, utropstecken och kommentarer i ett pappersdokument. Nåväl. Nog om det. Bra möte där jag upplevde att oppositionen S+V blev lyssnad på och fick flera frågor belysta och besvarade. Om 14 dagar är det nämndsmöte och då kommer vi att lägga konkreta förslag på flera punkter i ”Vägledning LSS” med mer.

På dagordningen ”Årsredovisning 2019” som jag läst noggrant. På 4-5 ställen står att LOV orsakat kostnadsökningar på grund av tomplatser. -Ja, det är ju det vi säger och var argument för vår motion om utträde ur Lagen om valfrihet, men det blev nej från de styrande i M+C+L+KD+MP. Det står också att pengar sparats genom att färre fått en plats i särskilt boende på grund av mer restriktiva bedömningar i besluten. Tydligt. Men de har haft mycket svårt att erkänna detta faktum. Min skrivelse om att se över Vägledningen SoL för plats i särskilt boende sas nej till idag. Så den restriktiva bedömningen kvarstår – och det skulle jag kunna acceptera om det fanns alternativ: trygghetsbostäder, gemenskapsboenden, servicebostäder, fler tillgängliga bostäder, hospice. Det är bedrövligt att Växjö kommun inte kommer loss med att bygga bostäder som tillfredsställer olika kategorier, behov och önskemål.  Bristen på valfrihet är uppenbar.

På dagordningen också ”översyn av daglig verksamhet”, som jag hade en insändare om igår i Smålandsposten. Här hade de styrande ett nytt förslag till beslut – inte det de skrev i sin insändare häromsistens (och som jag svarade på igår). Jag tar det som en seger för oppositionen och förnuftet. Det nya förslaget lästes upp. Det jag uppfattade var att det stämde väldigt bra med det som jag formulerat: Inte tal om två stora centrum för daglig verksamhet, men utveckling av nya platser och gärna företagsbaserade och föreningsanknutna. Tack för det! Växjö kommun har bra daglig verksamhet och ska fortsätta ha ännu fler platser och med kvalité och utifrån berördas vilja och behov.

(V) hade träff med Kommunal häromdagen. Tog upp vissa frågor från det mötet på sammanträdet idag, andra får bli skrivelser till nämnden. Detsamma gäller erfarenheter från besök på hemvårdsgrupp, särskilt boende Åbovägen och daglig verksamhet på S Vallviksvägen. Ibland känner jag mig överaktiv på mötena i arbetsutskottet, där jag är ersättare. Men skit samma. Det är min uppgift att använda alla arenor jag har tillträde till för det mina väljare/många medborgare anser rätt och riktigt. Punkt.

Har varit en innehållsrik vecka hittills. Träff med Kommunal som sagt, fullmäktigegrupp, kommunal grupp, styrelsemöte med ProLiv Kronoberg, styrelsemöte med ABF och så dagens begivenhet inklusive gruppmöte med S i omsorgsnämnden. Trött och ska ge mig själv ledigt resten av kvällen. Titta på Auktionssommar, bläddra i tidningar, gosa med Tassi.

Tre insändare i Smålandsposten idag som är mycket läsvärda, nej fyra förresten! Kommunal om att de styrande i Region Kronoberg drar tillbaka den tidigare höjningen av OB-tilläggen för undersköterskor, inte sjuksköterskor. Sorgligt och jag undrar om inte den moderatledda majoriteten i regionen biter sig i benet genom detta beslut. Herreminje! Att ställa grupp mot grupp, att göra regionen omtalad för detta beslut och mindre attraktivt. Kontraproduktivt! S+V är inte med på detta! Stig Johansson om att äldreomsorgen ska få kosta och om NPM, new public management. Jättebra, men snälla dra inte alla ”politiker” över en kam! Det är skillnader, mycket stora skillnader. Lennart Turesson skriver om skogens skötsel, biologisk mångfald och miljöanpassat skogsbruk. Bra! Och så ”Kan man gå torrskodd till nya sjukhuset?” Två läkare, båda väl kända i regionen, med ifrågasättande om det nya sjukhuset som planeras. Oavsett vad en tycker om nytt sjukhus kontra utveckla och bygga om/till det gamla, så är det bra med ifrågasättande. Ska bli intressant att läsa svar från den styrande majoriteten.

 Carin Högstedt

20200205

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Himlen sprack nyss upp! Solen där. Fågelräknarhelg. Lätt räknat här hos mig. Två blåmesar, två talgoxar. Har räknat sedan 2006 och aldrig varit med om att fågelmaten ratats. Ska göra räkning även hos dotter i Eke och i Gasslanda. Rapportera ikväll till Birdlife som sammanställer. Roligt att det blivit en hel folkrörelse med ”Fåglar inpå knuten”. Både billigt och bildande nöje att ha koll på fåglarna, slå i fågelbok och lära sig några sorter.

(V) Växjö hade styrelsemöte häromkvällen. Tog ställning till fem kongressmotioner, som sedan ska behandlas på årsmötet 10/2 på Tallgården i stadsdelen Araby. Vi nominerade också Ulla Andersson till vår nya partiledare, vilket också tas upp på årsmötet. Styrelsen var enhällig om att Ulla blir rätt efterträdare till Jonas.

I Smålandsposten 30/1 finns ett reportage om Anders Borgehed, Sydsvenska Handelskammaren, och hans tankar om att Växjö och Kalmar ska växa ihop, som rubriken lyder. Det låter lite brutalt. När jag läser närmare så handlar det om att underlätta och utveckla arbetsmarknaden i sydost med bättre kollektivtrafik, främst tåg. Ja, och jag börjar fundera på vårt förslag – motionerat två gånger – om att starta ett arbete för universitetssjukhus. Det betyder att det finns utbildning av läkare på sjukhuset, forskning och utveckling (FoU) och utgör naturligtvis en grund för nya kvalificerande arbeten och arbetsplatser. Värt ett nytt försök? Ny sjukhusbyggnad är en sak, innehållet en annan. Framtidsvisioner behövs för regionen och för sjukvården.

En av flera lärdomar att ta fasta på från våra besök i vården i onsdags är det vi fick höra om brister i utbildningen av undersköterskor. Många läser på distans och det är inte optimalt. Teori och praktik ska varvas för att en ”usk” ska vara väl förberedd på sitt arbete. Inte så svårt att förstå. Ska ta upp detta i omsorgsnämnden. Hur ser utbildningarna ut?

Läst ut ”Livet i all enkelhet” av Tina K Persson, lokal poet som skrivit sin första roman. Jag tycker om den. Den är tankeväckande, resonerande och har nya infallsvinklar på hur ett liv kan beskrivas.

Hoppade över Mellon igår. Fastnade i en kriminalserie istället. Nu ska söndagen ägnas fågelräkning och inläsning av handlingarna till omsorgsnämndens arbetsutskott på onsdag. Mycket viktiga ärenden, bland andra ny vägledning för LSS. Kräver total koncentration vid läsning. Ett ord mer eller mindre kan ha stor betydelse för hur beroende människors vardag kommer att te sig.

Carin Högstedt

20200202

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Redan torsdag. Blött, grått, regnigt i vanlig ordning.

Ägnat mig mycket åt äldreomsorg och socialt stöd hela veckan. Föreläsning på ett Forsa kafémöte i tisdags. Forsa är en ideell förening där forskare och praktiker träffas. De bjuder på mycket intressanta föreläsningar har jag upptäckt på sistone. Så nu är jag medlem. Aldrig försent att ta in nya kunskaper. Det här kafémötet handlade om ”Familjeorienterat boendestöd” och tre kvinnor föreläste, Kerstin Jeansson, Camilla Frii, Petra Höglund, med olika perspektiv på just boendestöd till personer, som har svårt att klara av alla krav som ställs som förälder och ansvarig för tusen saker i hemmet och kontakter med myndigheter. Vi var sex personer från V.s kommunala grupps arbetsgrupp för socialt stöd och omsorg, som lyssnade med stort intresse.  

Skrev ihop en insändare om dagliga verksamheten i (ej publicerad ännu), ett svar på de blågrönas ”Daglig verksamhet för framtidens omsorgstagare” i Smålandsposten häromdagen.  ”Framtidens omsorgstagare” ska tydligen hänvisas till ett par storskaliga lösningar, där olika dagliga verksamheter, som vänder sig till personer med olika funktionsvariationer, ska samlas under ett tak men ha skilda ingångar. Sägs inte men självfallet blir det i Växjö stad. Jag ställer frågan vad som händer med de nuvarande verksamheterna (ca 25) som ligger lite utspridda med skog, natur, djur, sjö som hjälpmedel i verksamheten. Tror att de dagliga verksamheterna kommer upp på omsorgsnämndens arbetsutskott nästa vecka. Inte kommit några handlingar ännu.

Igår besökte arbetsgruppen jag nämnde ovan det särskilda boendet Åbovägen i stadsdelen Högstorp. Vi var tre V-partister som för första gången besökte just detta boende. Trevligt och intensivt samtal med chefen, så rundvandring och träffar med olika personal och inblick i lägenheterna som erbjuds, som alla har samma storlek. 44 platser, 30 anställda. Kultur/nöje är profilen. Wifi i alla lägenheterna. Boendet drivs av Attendo. Det har låtit tala om sig för de dåliga resultaten i äldreguiden. Om detta talar vi mycket – vad är det som brister? -  och chefen berättar om hur de arbetar för att komma framåt. Engagerad personal är prio 1, anser chefen Gustav. Omsättningen av personal har varit mycket hög.

Så till Hemvårdsgruppen Anna Trolle (i stadsdelen Gamla Norr). De håller till i lokaler som en gång i tiden var fritidsgård. Här tas vi emot av den unge man som finns på affischer och annonser om kommunala sommarjobb! Det började som ett sommarjobb och nu har han arbetat här som undersköterska i ett par år. De servar ett rätt stort område i staden per cykel, elcyklar. 85 omsorgstagare får besök, vård och omsorg av 32 medarbetare. De har mycket hemsjukvård. Här blir det mycket samtal med enhetschefen och annan personal runt kaffebordet om otrygghet, om rånförsök (försök ta elcykeln), om behovet av arbetsskor, om att ge omsorgstagarna lite fri tid inom sina beslutade hemtjänsttimmar att besluta om. När det gäller arbetskläder finns nu allt de behöver till hands – förutom skor. Vi talar också om det nästan orimliga i att läsa till undersköterska på distans och utan praktik. Teori och praktik parallellt fungerar bäst är vi överens om.

Vad ger de här besöken? -Ja, det är uppskattat att få visa och tala om sin arbetsplats. Vi lär oss alltid något nytt, Vi samlar på oss erfarenheter. Nu är det tre hemvårdsgrupper på raken som tagit upp bristen på arbetsskor utan att vi nämnt saken. När beslut tas i våra nämnder och styrelser som berör de här verksamheterna så har vi en bild i huvudet och anteckningar i ett skrivhäfte eller digitalt som vägledning. Det är roligt; bästa biten av att vara kommunpolitiker.

Carin Högstedt

20200130

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se

Lördag eftermiddag. Ska naturligtvis in till stan på Kulturnatten. Om inte annat så har jag ett pass på Stadsbiblioteket, där Bibliotekets Vänner har citattävling, en tipspromenad i lokalerna. Brukar vara uppskattat och i mindre eller högre grad svårt.

Så far det genom huvudet; folksamling, munskydd, coronavirus. Hur långt borta från Sverige och Växjö är viruset? Så hemskt att bli av med friheten att röra sig, träffas eller vara som vanligt. Har aldrig tänkt så tidigare inför olika epidemier. Minns att någon gång under 60-talet grasserade influensa så hårt att vi fick en vecka ledigt från skolan. Var det ”Asiaten”? Men myndigheter i Kina och i världen verkar ha koll på spridningen av detta coronavirus, som inte heller verkar vara så dödligt som t ex Spanska sjukan (1918-19). Jag har exempel i marginalen på min släkt, där så gott som alla i stor familj avled i just Spanska sjukan.

Igår började jag – med tvekan – se på Hem till byn, TV-serien som spelades in i början på 1970-talet och nu finns lätt tillgänglig på SVTPlay. Med tvekan för jag minns att jag var helt begeistrad då och vill behålla förnimmelsen av otroligt bra svensk serie. Den handlar ju dessutom om den tid som jag själv bodde på landet, inte ens i något som kan kallas by, men glesbygd. Om vi ska tala om by och centrum, så låg den ett par km från mitt hem och utgjordes av missionshuset och en mjölkbrygga. En gång låg där en skola, men den brann ner – jag tror på 50-talet – och byggdes aldrig upp igen. Nåväl. Mycket igenkänning i Hem till byn. Flera scener minns jag exakt. Ser flera avsnitt (älskar att streama). Bengt Bratt är mannen bakom serien. Den håller fortfarande. Det den handlar om, det som var i sin linda då, är nerläggningen av små gårdar, hopslagningar av ägor, igenväxning, nerläggning av service, stark utflyttning till städerna och hur människor har det och mår i denna omställning. Hur ungdomarna har en enda dröm: Bort från tristessen! Allt som var i sin början då är genomfört.

Så idag läser jag Karin Thunbergs krönika i SvD (25/1) om Livet på landet. Jag känner inte Karin Thunberg men jag känner mig djupt befryndad med henne och hennes tankar i krönikorna. Idag skriver hon om hur det var att vara tonåring och bofast på en skärgårdsö. Inte bara bofast utan verkligen fast. Hur hon stod vid ångbåtsbryggan på sensommaren och ljög för andra om att hon var sommargäst och skulle tillbaka till fastlandet, filmer och balettlektioner. Hur hon senare i livet, från fastlandet, längtar tillbaka till ön så fort hon inte är där. Precis. Det är lätt att både hata och idyllisera. Från tio års ålder till 18 bodde jag i en veritabel glesbygd. Ont om bussförbindelser. Var hänvisad till att lifta, om en skulle längre sträcka. Gick bra på den tiden, men var självfallet inte så säkert. Vissa körde som dårar, andra var inte trevliga. En gubbe stannade mitt i skogen. Klarade mig genom att hota honom med spetsen på mitt paraply, som jag tack och lov hade med mig. Det här är sådant som aldrig berättades hemma. Då hade det blivit stopp på liftandet och utelivet.

När jag läser Karin Thunberg börjar jag minnas ännu mer av livet på landet. Jag klarade mig bra i ensamheten genom att alltid läsa böcker. Uppskattade också naturen och lärde mig mycket om floran. Men visst tänkte jag också många gånger: Varför bor inte vi i stan på en vanlig gata i ett hus med ett nummer på i en helt vanlig lägenhet? Med bio runt knuten. Minns också en jämnårig från stan på besök; -Jag är med i scouterna. Vad är du med i? Jag svarade inte. Vad skulle jag kunna vara med i? Hade inte tänkt tanken. Antingen var en med i församlingen i missionshuset eller inte.

Förutsättningarna för ett liv på landet utan tristess i dagsläget är enormt mycket bättre. Med bra tillgång till internet så behöver ingen förgås av brist på utbud av kultur och nöjen. Med bra kommunikationer behöver ingen lida av depression på grund av isolering. Det finns möjligheter att ha service via t ex digitalt skötta butiker. Kollektivtrafik, skolor, fiber är beroende av politiska beslut. Det går att lösa. Hörde på radion idag om hur posten ska kunna lösas i framtiden, PostNord i kris ju. Någon sa att ska posten kunna gå till hela Sverige inklusive glesbygden så kanske det går att ta mer betalt för brevporto till glesbygden!? Ja, jag tror jag hörde rätt. Det finns väldigt mycket att göra för att landsbygden ska leva och folk kunna välja att bo och driva företag där. Politiska handfasta beslut. Förstatliga posten t ex.  

Carin Högstedt

20200125

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se