I mormors mormors spår, tillbaka till 1600-talet
Dagarna rusar i väg! Och värmeböljan håller i sig. Nu måndag kväll 23 grader i sjön och 27 i luften. Men fläktar lite. Precis hemkommen från möte med kommunala gruppen, som i stort sett pratade valfrågor och valrörelse. Självfallet. Positiva erfarenheter så här långt från valstugan, olika marknader i länet och dialoger med folk. Jag tycker mig ana ett större politiskt intresse än tidigare och frågor om väldigt olika saker. Men osvuret är bäst. Det är svårt att skilja på vad jag hoppas och vad som verkligen sker. Det förstår jag och som sagt; stora skälvan inombords och en trygg förvissning utåt. Sista veckan är avgörande. Det är då som folk bestämmer sig; Vill jag ha ett nytt styre i kommunen? Eller tar jag den valsedel jag brukar? Visst är jag kritisk till nytt sjukhus och nytt kommunhus, visst är det surt att inte fråga oss invånare om vare sig det ena eller andra, men jag röstar väl som jag brukar… Eller ska jag testa något nytt, en ny ledning, ett nytt styre, en förändring? Ja, jag har träffat människor som inte bestämt sig när de står i kö till vallokalen. Olidligt spännande som alltid.
Vänsterpartiet har en jättefin valstuga på Storgatan, byggd av återvunnet material från grunden. Vi hade en toppenrolig invigning med livemusik m m och mycket folk. Ja, jag måste få skryta. De pass jag gjort vid stugan har varit välbesökta och människor har intressanta frågor. Ibland blir det helt enkelt samtal om t ex litteratur. I övrigt har jag varit på marknad i Älghult, där (V) hade proffsigt utbud av material och äpplen. Äpplena tog slut. Det var väldig åtgång på påsarna med info.
Så har jag haft en mycket rolig helg, helt utanför partipolitiken och valet. Den årliga släktträffen, något naggad i kanten av pandemi och bortgångna respektive, gick av stapeln. Utgångspunkt Oskarshamn, hotell Corallen (i gamla varvsområdet där pappa arbetade) , där vi sammanstrålade mina tre bröder med två respektive och jag. Jag hade förberett och dotter och jag rekognoserat inför att åka i vår mormors mormors rötter med början i 1600-talet. Rötterna finns i Döderhults socken och framför allt i byar som Lämmedal, Skrikebo, Flinshult, Eckerhult. Sedan ska vi arbeta oss fram till 1800-talet och byar som Björnhult, Äshult, Lockebo och 1900-talet Veningehult och torpen under, Sandfällan, Holmfällan, Smältängen.
Och ta mig tusan. Vi lyckades med det mesta. Trots hettan (32 grader som mest) och vilsekörningar så hittade vi till slut. Tog lite risker med mycket små vägar, varav en inte ledde någonstans och vi vände. Det var en av tre vägar under resorna med mycket gräs i mitten. Jag körde en bil och var ju rädd att bli hängande på grästorva, men det gick bra. På något sätt älskar jag just detta, att köra på nästan ofarbara vägar. Grannar som nu ser min bil frågar om jag kört rally och det är precis vad det känns som. Vägdammet är helt obeskrivligt. Vi fick rätt bra grepp om byarna och det är fantastiskt att se hur t ex Flinshult är så snyggt, så vackert, så välskött! Det finns liv i de flesta byar vi passerar, men mer eller mindre. Och när vi slutligen kommer till vår egen tid och uppväxten i torpet Smältängen, så är förändringen ett faktum: Inga åkrar, inga ängar är brukade längre. Det växer igen. Våra stigar finns inte, leder ingenstans. Men huset är kvar och vi är välkomna till paret som så småningom fått köpa torpet av Sveaskog och som sköter huset och trädgård och ladugård med kärlek. I två timmar pratar vi om trakten, om folket, om förändringar och hur det såg ut förr. Så trevligt!
Jag tror jag körde 30-40 mil totalt och i gräslig hetta under helgen. Men det var så roligt att träffa bröderna och svägerskorna, uppleva fina miljön i Oskarshamn plus landsbygden, där mormors mormors anfäder och mödrar levt och verkat, i vissa fall in i vår tid på samma torva.
Nu är klockan 21.15. Det är mörkt nästan. Sommaren går mot slutet. Det är som det är, inget att göra åt.
I morgon ABF-möte och så lite utåtriktat valarbete.
Carin Högstedt
Växjö 20220815
@hgstedt