Utflykt i hembygden, syrener, stenknäck, studsmatta, minutjakt o tidspress, budgetmöte
Konvulsioner denna vackra morgon. Uppe tidigt och hade en plan för dagen. Först skriva, så ut med datorn på altanen. Riggade parasoll igår. Svårt att skriva i solsken utan sådant. Allt under kontroll men då fungerade det inte att skriva. Muspekaren gått i strejk. Den måste jag ha för jag är van vid den och det ska gå undan, när jag skriver. Före åtta efter många tappra försök att få ordning på maskinen, så ger jag upp och ringer min datorkille, som har verkstad i närheten. Före kl åtta. Han svarar och lovar hjälp under dagen. Han ringer snart att han har en sådan jag behöver hemma. Jag är där på tre minuter och hämtar en ny mus. Så kl 9.15 är allt fixat. Tack vare David, som är en klippa. Och mitt kontor har flyttat ut på altanen. Vackert väder i dag också, men starka byvindar.
Det fjärde digitala studiebesöket inom äldreomsorgen på kort tid igår. Nu på Centrums hemvård. Jag har kunnat delta i alla. Synnerligen givande även detta. Handlade mycket om hur det är att arbeta med ofta sköra människor under tidspress och minutjakt. Veronica, med gedigen bakgrund i omsorg i kommunen, berättade om hur den utmätta tiden till toabesök etc ofta inte räcker och förseningar uppstår. Människornas, omsorgstagarnas, behov förändras och beslut om insatser ska då ändras. Så är tanken men så är inte verkligheten, förstod jag. Personalens scheman ändras inte i den takt som borde ske. Schablontider för olika insatser stämmer inte med människorna. Och i sista änden är det budgeten som styr, för den ska hållas oavsett.
Vi som var där, ca 10 från Omsorgsnämnden, fick insikt i vad som är utmaningar, svårigheter, bättre förr, sämre förr. Digitala nycklar – mycket bra. Förr hade de jättelika nyckelknippor för att sig in till omsorgstagarna. Telefon istället för papperslappar att meddela sig med – bra – i många lägen. T ex att ringa kollegor, när någon blivit rejält försenad hos någon omsorgstagare. Men bättre förr? Jo, de upplever att de hade mer tid för social samvaro vid sina hembesök. Intressant att höra de som verkligen vet hur vardagen och verkligheten ser ut i den här så viktiga verksamheten. Ensamhet har de noterat som ett ökande problem genom Socialstyrelsens brukarundersökningar. I den undersökningen har just Centrum Hemvård 100 % nöjda med bemötandet. Så ska det vara!
Hade inga inbokningar fredag – söndag och tog lite minisemester. Eller semester? Det har jag ju jämt – eller aldrig – som pensionär. I alla fall; fredagen gjorde jag uppskjutna inköp av kläder. Vanliga vardagskläder. Lördagen blev till en rejäl utflykt, 30 mil, mot Hultsfreds kommun och Vena socken bl a. Åt pizza i Hultsfred, besökte loppis i Virserum (köpte en duk), var i rätt ny retro- och antikaffär i Kristdala. Besökte bekant i Basebo, fikade i solen på genuina landsbygden. Pratade böcker. Körde i mina och släktens hemtrakter från Vena – Kristdala – Bråbo - Libbershult – Korsvägen – Berga – Högsby. Bedövande vackert. Bästa tiden. Syrener överallt.
Söndagen slappdag och bjuden på första rabarberpajen för året i Gasslanda, där dotterdotter visade upp dubbelsaltomortaler i studsmattan. Riktigt skönt på verandan och så vackert landskap.
Igår vardag igen och tog itu med mailen som misskötts flera dagar (förlåt mina vänner som jag inte grattat på födelsedagarna). På kvällen ett trevligt möte med (V) Växjös medlemmar om förslag till budget för kommunen, ett förslag som V och S gjort tillsammans. Budget- och förhandlingsgruppen gick igenom det hela och fick många frågor. Överens om att detta med medlemsmöte om budgetförslag ska bli tradition.
Har en stenknäck i blickfånget. Kom igår kväll. Andra gången på 34 år som en stenknäck visat sig här – och jag noterat den.
Gillar Risenta Solroskärnor helt uppenbart.
Igelkotten här igår kväll. Ensam än så länge.
Carin Högstedt
Växjö 20210601
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se