Amnesti nu! bortgångna studentkamrater, manifestationer utan framgång
Så stod vi där igen i regnet. Precis som för två år sedan. Och många gånger däremellan. Vi samlas vid Speakers Corner för att manifestera, protestera, tala, uttala vår absoluta vilja att ge de ensamkommande ungdomarna amnesti. Vi uttalar vår absoluta ståndpunkt: Sluta bryta mot Barnkonventionen, sluta deportera dessa unga människor till ett av världens farligaste länder, sluta behandla dem som mindre värda.
Tal från scenen av personer från Svenska Kyrkan, Rädda Barnen, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet. Om dessa talare hade de nationella partierna med sig, så funnes en betryggande majoritet för att stoppa utvisningen av ca 80 ungdomar, vilket är aktuellt just nu. Två partier ställer upp på de krav som rörelsen mot deportationerna ställer: Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Över hela landet pågår sittstrejker och demonstrationer mot utvisningarna till Afghanistan. Civilsamhället är engagerade, skriver, talar, tar hand om, stöder – intill eller in i utmattning. Nationella politiken rör inte ett finger. Undrar hur länge det dröjer innan Sveriges Riksdag och regering tvingas be världen om ursäkt för den skamliga behandlingen av unga människor? Vad kostar det inte i pengar att jaga, förvara, flyga dessa människor? De har gått i skolan, de kan svenska, de finns mitt i samhället och är snart klara att gå ut på arbetsmarknaden, som skriker efter personal. Även ekonomiskt är det helt stolligt att jaga dem och på så sätt köra ut dem i ett skuggsamhälle eller köra dem till ett för många av dem okänt land där dödligheten bland civila är skrämmande hög, ett livsfarligt land.
Idag öppnas riksdagen. Så gör något! Stoppa deporteringarna! Visa mänsklighet!
Ser en första konsekvens av att privatisera tekniska förvaltningen i Växjö kommun. Ett avtal med Skanska Schakt och Transport sägs upp och sju chaufförer sägs upp från det företaget. Ett cyniskt resultat minst sagt.
Jubileumsfesten av studentexamen 1964 i Oskarshamn avlöpte väl. Vi var på Hotell Corallen som ligger vid havet bortanför färjeterminalen med utsikt över kobbar, småöar och Blå Jungfrun. När Gotlandsfärjan passerar känns den som inne i rummet. God mat och föredrag om original från trakten. Vi var bara fem från latinlinjen, min klass, där. Totalt var vi 27 deltagare, vilket ju är riktigt bra. Vi startade med att titta på gamla klassfoton, utomhus i den vackra kvällen. Vi höll en tyst minut över de som avlidit. Jag blev skakad av hur många det var från just vår klass. Några visste jag om, men ett par jag haft en relation till och som jag gärna velat träffa – borta. Visst, vi är i en ålder då livet kan ta slut och det är inte särskilt uppseendeväckande. Men det blev väldigt påtagligt vid detta tillfälle.
Stressigt dessa dagar. Mina uppdrag har en tendens att klumpa ihop sig i vissa veckor och på vissa dagar. Viktigast idag att delta i styrelsemöte med prostatacancerföreningen och styrelsen för ABF. Därefter en arbetsgrupp inom partiet för ”strategi framtiden”. Eventuella tomma tider mellan mötena ägnas åt utdelning av Kommunnytt. Vi har täckt Åryd, Furuby, Tävelsås, Vikaholm, Ingelstad, Bramstorp. Nu är bara resten kvar.
Carin Högstedt
20190910
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se