Från moralism i den lilla världen till politik i den stora - om klimatomställning
Sagolik morgon. 19 grader i skuggan. Klockan är 8. Återupptagit simmandet de senaste dagarna. Drygt 20 grader i vattnet igår, när jag äntligen kom hem från olika ärenden i stan. Förmiddagen ägnade jag åt en kurs inom SeniorNet i en tillkämpad ädel strävan att höja min digitala kompetens. Verkar bra. Fem kursgånger till. Sedan går det att avancera. Eftermiddagen på banken för olika ärenden och genomgångar och även digital uppgradering. Kom hem rätt utmattad och gick rakt ner till badet.
Vi är många som tänker, pratar, skriver om klimat- och miljöarbetet och den skam och skuld som enskilda människor känner för sin livsstil. Vi menar det helt fel att lägga allt ansvar på enskilda individer. Det krävs faktiskt politiska beslut för den omställning som behövs. Vi kan sopsortera oss till döds – men det är ju överproduktionen av burkarna, flaskorna, sladdarna, mobilerna vi sorterar som är problemet. De har ju producerats för att tjäna så mycket som möjligt. En slags moralism har uppstått, som inte är av ondo – det är nödvändigt att sopsortera! – men det lär inte rädda planeten. Miljöarbetet behöver lyfta till politiska beslut och krav på produktionen, analyser och konkret omställning.
Igår (26/8) i SvD, i kulturdelen, har Thomas Steinfeld, författare och professor i kulturvetenskap vid universitetet i Luzern, skrivit om just detta ovanstående, moralism kontra analys i klimatarbetet. Ibland blir jag extra lycklig över att ha papperstidning till frukosten. Jag tar en penna, jag streckar för, jag sätter utropstecken, stryker under. En ren njutning att kunna och underlättar att minnas. Steinfeld inleder: ”Det talas mycket om flygskam, men lite om att USAs försvarsmakt dagligen bränner lika mycket olja som hela Sverige. Om vi verkligen vill stoppa klimatförändringarna måste vi flytta fokus från moral i den lilla världen till politik i den stora.” Han skriver vidare att moraliseringen tenderar att skuldbelägga vissa saker, t ex flyget, men det finns studier som säger att om några år är det den digitala kommunikationen som ger större utsläpp av drivhusgaser än flyget. Streamad film för privat bruk är särskilt energikrävande. Det har jag inte tänkt på, där jag sitter och streamar hur mycket som helst. Men återigen. Om jag och du slutar med det (vilket ju kan vara bra av alla möjliga skäl) så har vi inte räddat planeten. Steinfeld har ett bra exempel på något som skulle förändra till det bättre. Varför förs inte godstransporter över till järnväg? I alla år jag varit politiskt engagerad så har vänsterpartiet och – tror jag - flera andra partier sagt: Sverige ska överföra godstrafiken till järnvägen. Hur ser tendensen ut? När jag tagit upp frågan med företag har jag ofta fått till svar att det är för krångligt. Får forska i denna alltför bortglömda fråga. Senare års diskussion om järnvägar har ju rört det faktum att tågen inte kommer och går när de ska, att det saknas underhåll och bortfallet i produktionen på grund av pendlares förseningar kan räknas i jättebelopp.
Som sagt; Thomas Steinfeld – jättebra läsning! Han skiljer på vetenskapens tillförlitlighet och dess giltighet. Bra att ha med sig de skillnaderna i klimatdebatten. Många studier och deras mätningar är tillförlitliga. Giltigheten kan vara mindre, för vad var det som inte mättes? Nya faktorer dyker upp.
Idag ett studiebesök hos hemvårdsgrupp i Öjaby. Jag ordnar besök inom Omsorgsnämndens verksamhetsområde för min egen del som ordinarie i nämnden. När jag sedan frågar om andra i kommunala gruppen vill följa med så javisst, intresset finns. Bra! En kommunpolitiker kan aldrig få för många bilder och intryck av hur verksamheten ser ut. Mer är 7 000 anställda, ca 5 miljarder i omsättning. Mycket att bita i.
I morgon nästan heldag med en arbetsgrupp inom vår kommunala grupp som ska ägna sig åt Agenda 2030 och kommunens kommande hållbarhetsprogram. Ser fram mot det.
Carin Högstedt
20190827
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se