Vilken nyårsafton! Vårväder och annandag, Genusforskning ett hot? Genushatare ett hot!
Kom att tänka på en minnesvärd nyårsafton på Fuerte Ventura, en av de sju Kanarieöarna – hänförande om en gillar karga ökenartade landskap. Jag letade i våra resedagböcker. -Jo, 2002 var det maken L och jag var där en vecka över nyår. Vi vandrade extremt mycket enligt våra anteckningar och såg mycket fåglar, ökentrumpetare till exempel. Ett lustigt djur som påminde om den franska marmotten sprang runt. Vi fick det till genetter när vi kom hem och kunde söka information. Nu när jag återigen kollar är jag mindre säker. I alla fall lurviga mindre djur som inte var särskilt rädda. Den enda kanarieö vi sett dem på. 30 december var vi på vandring 10.5 timmar. Vi gick i ökenlandskap in i landet. Dagen efter, 31/12, var jag igång igen. Skulle vi inte kunna gå till Pozzo Negro, en liten by utmed havet, äta nyårsmåltid och så gå tillbaka? Vi hade gått den här vandringen tidigare men inte ända fram till byn. Jovisst, maken L var med på noterna men tveksam till att vi skulle hinna tillbaka innan mörkret föll. Det var ingen strandpromenad, där vi skulle gå och blir ju snabbt beckmörkt. Vi tar bussen tillbaka, sa jag. Sagt och gjort. Fint väder, badade på en liten playa, såg inga människor men väl fåglar. Satt på restaurang efter 20 km vandring och åt världens godaste fisk- och skaldjursrätter, 15 m från havet. Byn var verkligen liten och där hade nog aldrig gått en buss och definitivt inte 2002. Det blev taxi.
Redan annandag! Julafton avlöpte lika fint som den brukar. Barnbarnen nöjda, maten god och i sällskapsspelet (frågesport) var vi flera som gjorde bort oss mer eller mindre. Promenad runt byn på bortåt en timme. Kallt och lite vitt på marken. Igår var den vita julen över. Plusgrader och allt vitt borta. Idag rena vårvädret. Gick en timmes promenad med flygblad och satt sedan i solen på altanen en stund, livligt uppvaktad av gräsänder, som letar mat under fågelborden. Spegelblank sjö, nästan isfritt. Börjat grotta ner mig i släktforskningen igen. Ska bli bra att få mer tid till sådant.
Jag läser många ledare, både höger och vänster. Bland de bästa jag läst 2018 är Andreas Gustavssons i Dagens ETC 20/12, ”Genushatare ta ert ansvar!” Utgångspunkten är den sprängladdning (visade sig vara en attrap) som placerats utanför Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Borde ha blivit en dominerande nyhetshändelse, skriver Gustavsson. Blev det inte. Varför? Läs själva! Inte heller jag visste att genusforskning får människor att hota, hata och skrämma. Genusvetenskap provocerar alldeles enormt! Det är ju sjukt. Visst har jag sett och hört hur allt med genus skrivs ner av högerskribenter och att Jämställdhetsmyndigheten läggs ner är ju ingen slump eller spariver bakom. Men hot, hat, sprängning? Det går snabbt utför med både demokrati och jämställdhet, om detta fortsätter. Ytterst handlar det om barnen och att få växa upp i ett samhälle där både pojkar och flickor, alla, har friheten att välja sina liv, där vuxna inte trycker in dem i särskilda mönster och roller. Det var ju dit vi skulle komma!
God fortsättning!
Carin Högstedt
181226
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se