Tornedalen, Niemi, vardagsproblem, Destination Småland, landsbygd, småföretag, Dalbo torg
Mikael Niemi! Säger bara det. Vilken föreställning på stadsbiblioteket igår kväll! Några förväntansfulla vände om efter att ha blivit erbjudna enbart ståplats. Fullsmockat alltså. Och vilka applåder han fick. Redan vid femtiden var det köbildning. Jag plus två andra ledamöter från styrelsen i Bibliotekets vänner stod i kassan och hade fullt schå med att skriva in nya medlemmar och ta in entréavgifter. Mikael? Ja, kanske faktiskt snäppet bättre som talare och estradör än författare? Lysande alltså. Roligt. Fyndigt. Jordnära. Fantastiskt. Folkligt.
Denna dag började med informationsmöte om Destination Smålands framtid, det lilla regionalt ägda bolaget som verkar för besöksnäringens utveckling. Och har lyckats! Med små medel jämfört med andra regioners motsvarigheter. Bra oberoende utredning har gjorts under sommaren. Finns det anledning att låta verksamheten gå in i den vanliga regionverksamheten? Blir det bättre? Blir det billigare? – Nej, finns inget som tyder på det. Jag blev stärkt i min uppfattning. Bolagsformen kan ibland vara mycket bra när det handlar om snabba beslut och agerande. Inom besöksnäringen händer saker hela tiden och den lilla skickliga personalstyrkan har nära kontakt till och med de små företagen det oftast handlar om. De små företagen finns ofta på landsbygden, som har en stark utvecklingspotential i just denna näring. Min övertygelse är att mest verksamhets- och ekonomiskt effektiv är den form som Destination Småland nu har, d v s bolagsformen. Det sa jag också på mötet; min personliga uppfattning är att det inte finns någon anledning att ändra det som fungerar bra. Ingen har ju framfört några klagomål! Men på något sätt har frågan lyckats bli en blockskiljande sådan i regionstyrelsen, där S+V+MP röstat för nerläggning av bolaget. Verkar så av media i alla fall. Jag är förvånad. Slutligt beslut tas av nya regionfullmäktige vid budgetmöte i november. Vad handlar det om egentligen?
Givande morgon och så iväg till Noaks Ark för att gå igenom stadgeförslag till en extrastämma med Riksförbundet Noaks Ark. Jag ska vara ett av två ombud på den. Vi diskuterade och analyserade i 1,5 timmar. Vi är starkt kritiska till vissa stadgeändringsförslag som är i vardande, bland annat att riksförbundets styrelse föreslås inte ha några ersättare. Det har ju en motion från Noaks Ark Småland -Halland fått bifall på! För inte alls länge sedan.
Så till kommunhuset och seminarium om ANC, Nelson Mandela och Sydafrika. Nätverket för Kronoberg/Sydafrika bjöd in att lyssna på Magnus Walan, som väl är chef för Diakonia, om hans år i arbete mot apartheid och för ANC och kampen på 1980-90-talet. Så intressant, så eftertänksamt. Framgångar, bakslag har kantat vägen efter Mandelas frigivning och den nya demokratiska konstitutionen. Otvivelaktigt problem med korruption. Men på fråga, så sade Magnus att hoppet om en bättre framtid överväger i hans värld. Sydafrika har en stark oberoende press, såg han också som en positiv tillgång.
Träff med partikamrat på Dalbo torg, där vi stod och delade (V)äxjös Kommunnytt i solskenet. Vansinnigt hungrig och stressad av att en varningslampa lyser i bilen. Var på verkstad igår och beställde tid för både det och service. Inte farligt sa mannen, om inte bilen börjar gå dåligt. Då ska du ställa den direkt. Samtidigt har jag flängt runt som en tok på det ena och det andra – med bilen. Med nerverna utanpå. I tisdags blev jag av med mitt visakort. Säger inte hur. Ringde så fort jag kom åt och spärrade och bad om nytt. Samtidigt har posten inte fungerat här där jag bor. Dagar utan post, och så fullt i brevlådan på kvällen. Märkligt. Fick i alla fall en avi från banken och nytt visakort. Saknar dock pinkod fortfarande. Och pengar. Svärsonen kom och räddade min middag genom att låna ut pengar. Jag förstår att en ska ha reservkort, mobilt bankID med mera. Men efter att ha läst en suveränt intressant artikel i en av rikstidningarna, som jag tyvärr inte hittar just nu, i alla fall en kvinna som skrev och jag fattade att det är inte mig det är fel på, det är systemen för t ex telefonköer och annat som tar död på oss i vardagen. Jag har talat med min bank flera gånger om min PINkod – men jag vet ta mig tusan inte om det är en människa eller en robot som svarat eller både ock. Och det hjälpte mig inte. Fast jag knappade in mitt personnummer flera gånger.
Nu lugn och ro. I morgon städdag i kvarteret och så Växjö DFF-match plus en halv miljon kommunnytt att dela ut. Omväxling och motion.
Trevlig helg!
Carin Högstedt
181019
@hgstedt