Feel-good, 1 maj, organisering, Gulli Petrini, 100 år av rösträtt, #metoo
Såg ”Föregångerskan”, teaterpjäs med suveräna Catherine Westling i rollen som Gulli Petrini, rösträttskämpe med mera 1867 – 1941, igår kväll. Tack vare partikamraten Eva-Britt Svensson så hade vi för ett par månader sedan skaffat biljetter och lyckats hålla kvällen fri från annat. Supertimme med Gulli på Smålands Museum om den långa hårda kampen för kvinnors rösträtt och lika villkor för kvinnor och män. Om spott och spe, om akademiledamoten Albert Engströms elaka karikatyr av henne, om knuffar och sparkar, om sexistiska hotbrev, förvånansvärt lika de som idag skickas via nätet. 100 år sedan. Ja, rösträtt fick vi, tack vare organisering i hela landet och en obruten kämpaglöd, men det kostade tårar också. Och 100 år senare uppstår #metoo-rörelsen.
Gulli Petrini bodde och verkade i Växjö ett antal år. Hon var bl a lärare och fick sparken från det, när hon undervisade om evolutionsläran. När Eva-Britt och jag m fl gjort ”feministisk stadsvandring” är hon en given person att berätta om. Hon satt i stadsfullmäktige och verkade där för ensamstående mödrars väl och ve. Enastående människa!
Och ikväll ska vi på teater igen! Vi ska se en föreställning med Uje Brandelius, ”Spring, Uje, spring”. Han är en tidigare anställd på Vänsterpartiets kansli i Stockholm, som fick parkinsons sjukdom, sa upp sig och bara gör sådant som roar honom numera, enligt tidningen idag. Ska bli mycket intressant på Gamla Teatern ikväll. Upptäckte igår kväll att jag missar ett styrelsemöte med Bibliotekets vänner, men det hjälps inte. Den här teaterbiljetten har den också legat i månader och väntat. Nu är det dags.
Läste en artikel i Valborgsmässoaftons Smp om feel-good-böcker. Som exempel på en sådan skribent nämns Liane Moriarty, som jag gärna läser men aldrig tänkt på som ”feel-good”. Har nyss läst hennes ”En annan Alice” som jag – tyvärr måste jag säga - tycker är tråkigt långdragen. Förstår efter denna artikel att det var mitt behov av trygghet, feel-good, som fick mig att läsa Edit Unnerstads Pip-Larssons och Kastrullresan säkert 50 gånger under barndomen/tonåren. De båda böckerna hade jag i stringhyllan ovanför sängen. Det är väl det behovet som gör att jag numera bara måste ha en deckare till hands, antingen jag läser något annat eller ej. Den måste finnas där, om jag behöver fly verkligheten.
1 maj blev verkligen bra! Det organisatoriska flöt på. Alla visste vad de skulle göra. Vårt nätbaserade aktivistsystem gör sitt. Talen var mycket bra och varierade. Älghults musikkår och Uppvidinge dans och drill höjde stämningen. Talkörerna satt som en smäck. Vi var 220 – 250 i tåget. Jag räknade. Det är svårräknat. Den antiauktoritära växjövänstern går inte i några räta led! Men jag är säker på antalet inom det spannet. Publiken i Sigfridssalen på Vattentorget bestod bl a av många ungdomar OCH 70-talsvänster som hittat tillbaka. Roligt värre och motivationen för valaktiviteter gick uppåt.
I morgon heldag i Gemla med arbetsplatsbesök, lunch på ”Macken”, dialog med samhällsföreningen.
Carin Högstedt
180503
@hgstedt
0706214959
0724525559