Julaftonstankar, minnen och om hemlösheten för mer än 30 000 i Sverige
Julafton 2017. Min första jul som ensamstående på 53 år, efter två äktenskap. Jag kommer inte att använda ordet ”änka”, om det går att undvika. Tycker inte om det.
Det är plus 5 grader ute! Igår 7 till och med. En kliché men i alla fall: Lika varmt som vissa midsommaraftnar. Alltså satt jag ute på altanen läste tidningar, beundrade min bordsgran som jag lite slumpartat köpte på jakt efter lite tallris. Funderade också på alla julaftnar med maken L genom åren. I rader av år hade vi julafton med alla barnen dagen före julafton. Sedan for de till ny julafton på olika håll. Plötsligt var julafton 24/12 bara vår. Då införde vi julaftonsvandringen i ”trestugespåret” i Fyllerydsskogen, den stadsnära skogen som delvis är naturreservat och kapas av den planerade Trafikplats Fagrabäck. Trestugespåret är en led som binder samman tre stugor, som drivs av olika idrottsföreningar och den är ca 11 km lång. Vi annonserade ut julaftonsvandringen och gick för det mesta ensamma, men ibland några stycken, med en lussebulle i ryggsäcken, en julmust och kikare till hands. Fick häromdagen kort från en kvinna som gick med ett år. Hon flyttade sedan till Ljungby. Hon skriver att hon tänker på våra julvandringar, går i pension nu efter 50 år av lönearbete, att hon nu vill engagera sig i praktisk politik. Tack för hälsning och fint kort Eija! Får för mig att du följer min blogg. Efter den långa vandringen smakade julbordet bra!
Sedan kom barnbarnen och vi ändrade vanorna. Alla julaftnar har vi varit i Gasslanda de senaste nio åren, tillsammans med deras närmaste i släkten. Tio-12 personer och gott om paket. Men under kontroll. Vi vet vad barnen behöver, vi vet vad vi själva behöver och meddelar varandra. Det blir många paket men inte så mycket överraskning och inga dubbelköp. I övrigt vandring genom byn, spel, mat, kaffe, Kalle anka för den som vill. Ingen tomte längre, det var alltid maken L. Nu får barnbarnen vara tomtenissar och sköta utdelningen.
En annan kvinna som skickar brevkort (bra gammalt ord) bor fortfarande kvar i annan bostadsrättsförening i Sandsbro. För mer än 30 år sedan bodde vi grannar på samma adress, ”Lennarts tak var mitt golv” som hon skriver.
Jag har fått iväg en del julkort, lite sent men i alla fall, men får tacka andra med nyårshälsningar.
Centrumskolan, den skola som ligger i vårt särskilt utsatta område i Växjö, har varit på nyhtetssidorna, TV och radio på senaste tiden. Dels för att de vann ”retorikmatchen”, de blev svenska mästare i retorik!, dels för att personalen, bl a elevstödjare, ska minskas med 13 personer, dels för att skolforskare Gudrun Svensson kallar personalminskningen ”Ett hån mot barnen på Centrumskolan.” Hon har forskat och skrivit två böcker om skolan. Hon bör veta vad hon säger. Hon är känd för metoden ”transspråkande”, som innebär att flerspråkighet ses som en resurs. Så här säger hon (i Smp igår 23/12): ”Det här handlar om samhällsbygge. När elevernas identitet byggs upp och de får använda sitt förstaspråk i skolan, får vi starka elever som inte behöver gå ut och slåss. De får pennan som vapen och behöver inga pistoler”. Låter lika rätt som enkelt!
Jag rekommenderar DN Debatt, denna dag 24/12, som handlar om bostadslösas situation och hemlöshetspolitik. Det är ju passande att läsa och tänka om just idag. (Det finns inget rum för dem i härbärget, Lukas 2:7). Två professorer i Lund skriver och föreslår att den pågående utredningen om Framtidens socialtjänst ska få tilläggsdirektiv om hur rätten till bostad för kommunernas invånare ska göras till absolut rättighet. 1993 redovisades 9 903 hemlösa i Sverige. 2017 är det 33 250.
I SvD Debatt skriver Monica Brendler Lindqvist, chef på Röda Korsets Center för torterade flyktingar och Eva Nyberg,fil dr, f d forskningsledare på FoU Södertörn om ”Bostadslösa barn – är de ingens ansvar? Ingen institution eller myndighet verkar ha ett övergripande ansvar för hemlösa barn, skriver de. ”Här på socialtjänsten har vi inga lägenheter att hyra ut”, har många fått till svar. Allt bygger på en förutsättning att alla ha råd att betala hyran för det lilla utbud som eventuellt finns. Det är denna brist på ansvar som möter de som har engagerat sig i hemlösas situation och förtvivlat försöker hitta boende åt ensamkommande ungdomar där de har rotat sig. Sverige kan bättre än så!
Ha en riktigt god jul och vi kan väl lova varandra att försöka bidra till ett bättre 2018 än 2017 blev. Det är ju så att det på vissa områden går framåt för mänskligheten. Färre svälter t ex. Men när slavhandel dyker upp igen, börjar en undra. Och alla dessa journalister som mördats och fängslats. Människovärdet och demokratin i fara, minst sagt.
Carin Högstedt
171224
@hgstedt
0706214959
0724525559 (privat)