San Agustin, Maspalomas, barfota, hemmafrun Maj, balkong, öken

Jaha. Sitter på balkong i San Agustin på Gran Canaria. Det är kvällning och 25 grader. Duvorna kuttrar. Vi ser havet om vi står upp i viss vinkel, men det hörs. Första gången på detta lägenhetshotell, som beskrevs enkelt och visar sig vara super på alla sätt. Bra läge, nära till stranden, lugnt och väldigt rent och snyggt. Maken L har svår hosta och feber, så jag roade mig själv med att gå till Maspalomas och tillbaka. 2,5 timmar och ca 10 km. Gick strandpromenaden dit och barfota i sanden tillbaka. Solade på vägen och är lite rödmosig. Väldigt fint väder! Hoppas det håller i sig och att hostan viker undan. Har endast badat i poolen nedanför vår lägenhet. Maspalomas är naturreservat och en öken med sanddyner, som kommit från Afrika. Mycket vackert. Idag gick jag bara till kanten, imorgon längre in om det håller och går. Här finns naturistzoner, vilket jag uppskattar.

När jag vandrade idag så var det inte första gången, men ett bra tag sedan vi var på just Gran Canaria. Kände igen en del, en del inte. Byggs nytt hela tiden. Bland annat har många vindkraftverk kommit till och de verkar ligga hur nära bebyggelse som helst, men har måttlig höjd. Annars är det restauranger och hotell, som växer upp. Kände i alla fall igen den bro varifrån vi en gång började en cykeltur mot byn Fataga, en bra bit upp i bergen. Vi frågade cykeluthyraren om han hade något tips och han sa Fataga. Vi kom fram men med nöd och näppe. Förfärlig stigning och lika brant hem. När vi lämnade cyklarna minns jag att jag anklagade uthyraren för mord. Han ryckte på axlarna och sa att han tog till det första han kom att tänka på. Det blev i alla fall ett minne för livet.

Har tänkt mycket på den boken jag är mitt uppe i nu, den tredje delen av Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj. Jag skrev häromdagen att jag blir arg på henne ibland. Det är mycket kortvarigt och orättvist. Har tänkt idag under vandringen att i boken är Maj ingift i en familj, som är övre medelklass, företagare. Och lite klanartad. Det är ett av hennes problem. Hon vet aldrig hur hon ska bete sig för att bli accepterad.. I det liv som beskrivs är det otänkbart att männen gör något av det som anses kvinnogöra. Det finns inte på kartan! Majs man Tomas och hans syskon har även hemhjälp anställda, åtminstone periodvis. Vi talar nu om slutet på 1950-talet. Jag funderar på om det var så att medelklassen hade mer cementerade könsroller än arbetarklassen. Och varför har jag ingen färsk vetenskaplig undersökning av tidsanvändningen ur klassperspektiv? Och om den finns, så varför vet jag inte om det? Minns när Yvonne Hirdman, professor, var på jämställdhetskonferens i Växjö och berättade om sin avhandling, som jag inte minns namnet på men som handlade bl a om städning av toaletter. Hon blev avhyvlad jäms med fotknölarna av en vikarierande ledarskribent på Smp – och troligen inte bara denne. Tänk att skriva om så banala saker som städning av toaletter! Men städas ska dem, varje dag in i evigheten.

Här är trög uppkoppling och nu ska jag börja försöka få iväg denna blogg. Inte säkert att det går.

Carin Högstedt

160104