Vilken bluff! Gudrun 10 år, bakvägen till COOP, existentialismen, Återträffen, Blå ögon, Marconi

Otroligt! 130 människor ska börja arbeta och det finns inget jobb. Allt är en bluff. Är det möjligt? Det händer idag i Växjö. Fortsättning följer. Vad kan man tjäna på att anställa folk, skriva kollektivavtal och sedan dunsta?

Igår en lång promenad till COOP för att handla. Vi har ett par km till närmaste matbutik och nu gick vi inte närmsta väg utan genom Fyllerydskogen, vårt närskogsområde. Det tog en timme. Vi gick en stig som börjar vid Däldvägen i Sandsbro. Den har jag haft på min göralista i ett halvår. En medborgare har bett att kommunen gör en bättre stig, mer tillgänglig, röjer så fler får lättare att ta sig fram. Nu äntligen gör jag något åt det. Jag går stigen för att se hur den ser ut. Har jag gjort förr men kanske 20 år sedan. Bra stig men oframkomlig med barnvagn, rullator etc. Kan se att det är en dyr historia att göra den helt tillgänglig för även rullstolar. Kommer ut på en bra väg, grus, inte bilväg men framkomlig för cyklar, barnvagnar, rullstolar. Den går mot Norremarks åtevinningsstation genom mycket vacker skog! Nästan John Bauer. Kommer fram till nya fotbollsplanerna och ut vid Kulturarvscentrum, kommunens arkiv och folkrörelsearkiv m m. Ett fantastiskt ställe, fyllt av kunskap och bildning. -Ja det blev en vandring i mycket nära hembygden, som bjöd på nyhetens behag och vackert väder. Så kan det vara att gå och handla på COOP!

I lördags hade SvD en artikel om Jean Paul Sartre och hans nej till att ta emot Nobelpriset. Rätt intressant. Jag börjar tänka på allt av Sartre jag läste som väldigt ung och hur jag fascinerades av existentialismen - utan att riktigt förstå vad den filosofiska riktningen stod för. Och där var jag väl i gott sällskap med många andra. I backspegeln är det ju Simone de Beauvoir som ska prisas. Det är hon som fortfarande har ideologisk betydelse! Sartres moatjé eller vad man ska kalla henne genom många herrans år. När maken L och jag för några år sedan gick till kaféet i Paris, där dessa existentialister brukade sitta ,  så var det faktiskt så: De sitter där fortfarande, svartklädda, lite inåtvända.  Det var fullsatt.

Har inte sett så mycket TV på hela året som de gångna 14 dagarna! Såg Blå ögon igår - fruktansvärt hemskt nära inpå livet i det politiska klimat vi upplever. Sedan Återträffen, som engagerade halva tiden men något störde mig sedan. Kan inte komma på vad riktigt säkert, men en spelfilm ska väl flyta, inte hacka. Men jag är glad att jag kunde se den. Tänkvärd i vilket fall som helst. Jag hade läst igår Åke Edwardsons Marconi Park i ett antal timmar, verkligen sträckläst från 4 på morgonen till frampå förmiddagen. Den handlar egentligen om samma sak. Skillnaden är att deckaren tar ut svängarna och låter mörda ett antal.

Suttit i kommunhuset hela dagen.Tänkt göra stordåd, men det blev mest rensa mail, sortera papper, tänka efter, skicka brev. Samlat ihop mycket material om tiggeri. Ska sätta igång något konkret. Funderat på Araby. När jag körde in till stan så hörde jag del av ett program om Araby i Växjö. Det handlade om vad ungdomarna där vill ha och vad vi erbjuder. Det intervjuade kommunalrådet pratade om övervakningskameror. Som om det och poliser är svaret på utanförskap, arbetslöshet, frustration, trångboddhet, meningslöshet! Och här finns miljoner, statliga miljoner! Men ingen fritidsgård för de äldre barnen/ungdomarna, ingen grannsamverkan. Det är väl för billiga åtgärder, för enkelt.

10 år sedan Gudrun. Vi var på Gran Canaria och dagen efter stormen körde vi från Sturup och 23.an uppåt. Hade förstått av våra anhöriga att det varit en fruktansvärd storm, men kunde inte föreställa oss vad det betydde. Vi kryssade hela vägen hem mellan granarna. Dagen efter var vi ute och körde på landet och såg förödelsen. Träffade ett par farbröder från Sandsbro när de tittade ut över sin skog som låg ner. Husen förunderligt oskadda. I 14 dagar bodde dotter och svärson här för att de hade varken vatten eller värme eller någonting i Gasslanda by. Jag satt i krisledningsnämnden och lärde mig att kontakt mellan offentliga institutioner och landsbygdens organisationer, föreningar och enskilda är a och o. Det är de därute som har kunskaperna om vem som bor var och hur man tar sig dit.Det var största lärdomen. Ett tryggt samhälle måste ha nätverk som håller och då är kontaktvägarna mellan alla dessa superviktiga!

Nu helgdagsafton igen. Sitta ute en stund. Bara två minusgrader. Fullmåne.

Carin Högstedt

150105