Nooshi, Biden, konst i Garaget, glaskonst och strutsar, Bergveckan, Johnny Cash
Det är verkligen trevligt när obekanta människor hejdar mig och talar om hur impade de är av vår partiledare Nooshi Dadgostar. Verkligen. Många sa att de uppskattade Jonas – oavsett vilka partisympatier de hade. Men detta är nytt och nya partimedlemmar kommer. Den trenden har funnits hela den här mandatperioden men takten har ökat väsentligt. Läste just Karin Eriksson i dagens DN (4/7) om hur Biden i USA gått vänsterns Alexandria Ocasio-Cortez till mötes. Här satsas på rätt till sjukvård, rätt till löner att leva på, stödpaket till fattiga och skattehöjning för rika (tänk värnskatten). För att det behövs från ett dåligt utgångsläge förstås, men också för att hålla undan missnöje och nationalism. Hoppas vår statsminister läser och begrundar. Minskade klassklyftor, minskat missnöje och missnöjespartier till höger.
Intressant i DN också DN/Ipsos om hur väljarna tycker att partierna ska samarbeta och regera. Förutom S, V, MP så har centrens väljare med V i sitt förstahandsalternativ. Liberalernas väljare sätter alternativ med SD före alternativ där S, V, MP och C ingår. Hur tillförlitligt nu detta är?
Igår startade Bergveckan och det var vernissage i Galleri Garaget med cider, diktläsning, musik och konst av utställaren Olle Medin. Både han och hustru (från Kumla) var där. Riktigt bra konst i olja, tusch och skulpturer. Dikter av Gunnar Ekelöf och Claes Andersson, båda tillhör mina favoriter. Besökte även Lädja och Rösås. Droppade in på en strutsfarm (oj, så stora strutsarna är! Väger 150 kg. Imponerande, vackra, ståtliga, nyfikna). Besökte Aino Gate, glaskonstnären i Rösås. Visade henne den ring jag köpte av henne för två år sedan och som aldrig lämnat mitt finger. Köpte nu ett hängsmycke av henne, som ska bli en present.
Det var väldigt varmt och vackert väder under utflykten. När jag kom hem vid halvfemtiden kände jag mig urlakad och hade ont i huvudet. Mycket riktigt. Åska på gång. Pinvärk i huvudet medan åskan rullade lite fram och tillbaka och regnet likaså i timmar. Förstår inte varför jag är så känslig för lågtryck och blixtar. Tassi gömde sig som vanligt. Hon är ännu mer känslig och rädd.
Idag är det födelsedagskalas. Dotterdotter fyller 14 och vi närmaste ska samlas i trädgården i Gasslanda. Det blir bra. Tacksam att det inte är 15 och moped. Har börjat oroa mig för det redan, olyckor på småvägarna på landet. Tänk vad maken L skulle uppskattat att vara med idag! Börjar närma sig fyra år sedan han lämnade jordelivet. Svårt att beskriva sorgen och saknaden. Minskar den med tiden? På ett sätt, livet rullar vidare, åtminstone på ytan. Men jag tror den ligger strax under huden oavsett tiden som gått.
Upplevde häromveckan hur jag av misstag tryckte på någon knapp till CD-spelaren i bilen. Inte rörd av mig över huvud taget. Jag har Radion på P1 för att snappa upp nyheter, när jag kör. Men nu hände det att ut strömmar Johnny Cash ”I walk the line”. Maken L skötte musiken, jag körde. Johnny Cash har legat där i dessa år. Kan inte beskriva hur det kändes. Sorgen/saknaden ligger som sagt strax under huden. Samma känslostorm inträffade häromkvällen när jag letade efter någon polisserie att titta på. Den danska Mordkommissionen kom upp. Aldrig sett när det begav sig. Första säsongen, och tror jag, första avsnittet utspelar sig i Horsens på Jylland. Inget särskilt med det kan tyckas, men det blev känslomässigt starkt. Vår första resa på semester med bil neråt kontinenten innebar att första campingnatten var i Horsens. Det blev början till otaliga campingplatser söderut. Det var också på den resan jag upptäckte att jag älskade de rätt primitiva vandringarna i höga berg. Hade jag ingen aning om men det blev nästan en mani. Starka reaktioner av ”Horsens” som blev symbolen för vårt vildmarksliv.
Nu hög tid att slå in paket till tonåringen. Hinner kanske en simtur också. Klantat mig. En färdig blogg med ovanstående innehåll försvann ur datorn. Skrivit en gång till. Pust.
Carin Högstedt
Växjö 20210704
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se