Internationella kvinnodagen, två steg fram ett tillbaka, ABF, fromhetsheder, backlash
Internationella kvinnodagen. Inget fackeltåg från Storgatan och scenen där. Inga möten, tal, demonstrationer. Eller, jo – en hel del men inte i fysisk form. Känns konstigt. Den här dagen började med regiongruppsmöte. Bra möte med diskussion om kollektivtrafikens framtid – efter pandemins utfasning. Väldigt mycket tapp på bussarna. Hur få folk att återvända? Pensionärsrabatter, sommarlovskort till unga, lägre priser, sådant som kan få fler att återvända snabbt. Planerade ett möte med regiongrupp och de kommunala grupperna i Kronoberg om sjukhusbygget nu under våren.
Fick sedan en inbjudan (från en dotter) till föreläsning av lektor Marie Eriksson, Linnéuniversitetet, som jag känner väl. Jätteintressant om feminismen, kvinnosaken och rörelsen historiskt fram till nu. Borde vara obligatoriskt i skolorna varje årskurs. Hoppas det ligger kvar på facebook. Ska inte och kan inte återge det hela. Fäste mig speciellt vid beskrivningen av första vågen, andra, tredje och eventuellt fjärde vågen av feministiska framgångar. Hur vågorna rör sig, precis som rörelserna, att det inte finns några exakta gränser i tid för vågorna. Marie beskriver också hur politiska högervindar brukar följas av bakslag för jämställdheten. 1960-70-talens framgångar i andra vågen, min feministiska lärtid. Som jag skrev något om i förra bloggen. Så kom 80-talet med högervindar och Susan Faludi skrev ”Backlash, kriget mot kvinnorna”. Jag fick bokenjulen 1992 av döttrarna. Minns att jag läste högt för maken L ur boken, som är full av förstrykningar, understrykningar och utropstecken.
Igår en annan läsupplevelse i SvD kultur om ”Fromhetshedern i frikyrkan – en ”skamkultur”. Kristina Lindh skriver om frikyrkokulturen i Sverige och jämför med hederskulturen i delar av världen där staten är outvecklad och familjer/klaner styr. Det gemensamma är den kollektiva kontrollen av kvinnors/flickors sexualitet. Eftersom jag bott i en trakt där frikyrkan var oerhört stark och omfattade de flesta invånarna, så blir jag väldigt intresserad av de rön som dykt upp och tydligen vållat het debatt inom kyrkorna. Jag kan syndakatalogen. När jag i förra bloggen skrev något om dubbelmoral, så var det just detta jag tänkte på; att i min religiösa landsbygdsvärld gällde det att ”hålla på sig” till giftermålet, men samtidigt inte vara alltför fjär heller, för då blev en kanske inte gift alls. Balansgång! I artikeln står att idag är det annorlunda att vara med i frikyrkorna. Inga förbud och inga fördömanden, inga hedersstrukturer. Hoppas det stämmer. Förresten så var det vanliga, hederliga, hårt arbetande, snälla människor som gick till missionshuset. Men någonstans hade idén om att en kvinna kunde tillåtas ha pärlhalsband på sig - men inte örhängen! ha uppstått. För att ta ett banalt exempel. Och kvinnorna var särskilt påpassade. Mina ungdomsår levde jag nära den här miljön.
Har beställt tid hos frisören. Tänkte vänta in vaccinet, men det går bara inte. Hon har antikroppar och visir, så det går nog bra.
Styrelsemöte med ABF avklarat ikväll. Kort och kärnfullt. Ska avsluta denna 8 mars med att lyssna på Nooshies (V) tal lite i efterhand. Och sända en tanke till min vän Monica Lundström/Elinsdotter som skulle fyllt – ja, vi var väl ungefär lika gamla, idag. Hon var eldsjälen, barnmorskan, feministen som var med och drog igång Kvinnojouren i Växjö 1981. Kunnig, rolig, modig. Det passade henne att vara född just 8 mars. Dog alldeles för tidigt.
Carin Högstedt
Växjö 20210308
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se