Nostalgi i Vimmerby, sorg x 2, pandemin, unikt ensam på restaurang
Dagens blogg från Växjö är faktiskt inte från Växjö utan från Vimmerby, där jag mellanlandat för natten, på väg till Gusum och begravning av svägerska Anne, sorgligt avliden alldeles för tidigt i svår cancer.
Jag tror det är 23-25 mil hemifrån till Gusum och jag gjorde så här för jag vet att jag får ont och besvär av höft och knä, när jag kör bil. Bra planerat av mig. Körde via Virserum, Målilla, där jag tittade på Målilla hotell. Det lever. För jag tror 17 år sedan bodde mina bröder med respektive och maken L och jag där på vår första släktforskarhelg. Nära till Stubbhult och andra byar, där vi har djupa rötter. Målilla hotell blev en mytisk historia så småningom. Inte särskilt bekvämt, men roligt.
Nu sitter jag på Vimmerby stadshotell, vilket jag valde för här har jag bott en gång i tiden när jag arbetade som protokollförare i Hyres- och arrendenämnden, då med säte i Växjö. Nämnden hade stort område – Kronoberg, Kalmar och Blekinge län. Det blev mycket resor och hotellövernattningar. För mycket med barn hemma. Så jag slutade efter ungefär tre år. Intressant jobb. Ingen sa åt mig vad jag skulle skriva utan jag fick formulera själv vad som hände under förhandlingarna mellan fastighetsägare och hyresgäster/arrendatorer.
Så mycket har inte hänt på hotellet sedan sist som jag kan bedöma. Om det går att komma in med rullstol så är det via någon form av bakväg, inte entrén. Var jättehungrig när jag kom vid fyratiden. Tog närmaste Thairestaurang. Låg flera våningar upp utan hiss. Ensam i restaurangen vid den tiden. Fick vänta på att beställa. Varför? Till slut kom en servitris och säger förvånat: Är du ensam? Då förstår jag varför jag fick två menyer. Har tiden månne stått stilla i denna lilla stad? God mat och mycket i alla fall.
Läser Dagens ETC från igår 15/9. Gustav Gelin skriver om rekordökning av coronapandemin i världen. Han säger: ”Slutet på pandemin kommer att vara tillfället då vi som samhälle lär oss att leva med den.” Så tror jag också alltmer. Vi ska använda våra hjärnor att komma med nya lösningar på att resa, arbeta och umgås utan att smitta och smittas. Det var roligt och trevligt när jag flög från Växjö till Stockholm en gång i kvarten för olika uppdrag. Men den typen av tjänsteresor kan för det mesta skötas på annat sätt.
I morgon är det inte bara begravning av min svägerska, det är också den dag då maken L gick bort för exakt tre år sedan. Jag planterade, lade på lite ny jord och ansade graven igår. I morgon går döttrarna dit. Min bonusdotter var där i söndags med blommor från sonen med familj i Lund och sig själv. Alltid med oss. Så känns det.
Bor i morgon natt hos min bror i Gusum. Åker hem fredag.
Carin Högstedt
20200916
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se