4. aug, 2020

Simhall vid Växjösjön, vilka är för? digitala möten med begränsningar, "tomplatser"

Den nyss utkomna utredningen om planerad simhall i Växjö verkar fått fram fler frågor än svar – utifrån artiklar/insändare i Smålandsposten. Jag kan inte bedöma nuvarande betongpelares status eller andra detaljer. Men jag vet att kommunen behöver detaljplan och köp av intilliggande mark. OM det är så att Växjö kommun ska renovera och bygga till nuvarande simhall. Och det vill stor majoritet av folket. Det är den optimala placeringen; estetiskt, befolkningsmässigt, kommunikationsmässigt, trafikmässigt… skolor, universitet, stora bostadsområden når enkelt simhallen till fots, per cykel eller med bussar. Då den nu styrande majoriteten (M, C, L, KD, MP) inte är överens om placeringen, antal simhallar, så menar jag att de partier som tydligt är för att den nya simhallen (ombyggd, tillbyggd) ska vara placerad på nuvarande plats vid Växjösjön - och så småningom även ha kallbadhus -  de partierna ska träffas och börja nysta i vad som ska göras, när och hur, med vilka medel. En simhall betyder så mycket för så många att eventuell prestige av olika sort ska läggas åt sidan. Summan förväntade besökare är mycket stor, den är stor idag också. Summan medborgare i kommunen växer och det ger inkomster. Det kostar också. Attraktivitet kräver underhåll, hela tiden. Folkhälsan ska omgärdas med tillgång till fysisk och psykisk stimulans. I det perspektivet är simhallen synnerligen viktig och värdefull.

Igår måndag hade regiongruppen i (V) första mötet efter semestern. Deltog digitalt via Skype som inte var någon önskedröm igår. Frågan är vad den här situationen gör med demokratin? Suveränt att slippa åka iväg till en lokal för ett kortare möte. Men i längden? Att inte kunna se varandra hela tiden. Att ha olika förutsättningar pga uppkopplingars olika kvalitéer eller vad fasen det beror på. Att känna något slags behov av att göra processen så kort som möjligt. Detta är inte mina reflektioner specifikt utifrån vårt möte igår utan efter ett otal digitala möten med olika appar.  Hursomhelst: Vi tog beslut om motion om förbättrad  samverkan med de fackliga organisationerna och grovplanerade hösten.  

Hade också ett utomhusmöte med min nye ersättare i omsorgsnämnden, Tomas. Vi fikade och pratade om aktuella frågor inom omsorgen, behovet av äldreboenden, corona och framtiden. Sannerligen spännande och utmanande område att ägna sig åt.

I morgon har omsorgsnämndens arbetsutskott möte efter långt uppehåll. Då är tomplatser på de särskilda boendena i kommunen på dagordningen. Tomma platser beror delvis på coronan. Anhöriga har inte velat se sina föräldrar/släktingar flytta in på ett boende på grund av smittrisken. Men till större del beror det på att kraven för att få en plats är hårdare än någon gång tidigare och på att LOV (lagen om valfrihet) medfört privata boenden utöver behoven. Kommunen har inte haft kontroll sedan LOV infördes. Ska då tomplatserna – som kostar de också – stängas? Ska de som bor utspridda på boendena flyttas?  Finns en  utredning av tjänstepersoner – ej politiskt förslag ännu – om att stänga ett våningsplan på Hagalund och flytta ca 10 boende till övriga våningar i fastigheten. Det sparar pengar, det vill säga personal, att ha vårdtagarna mindre utspridda enligt uträkningar. Mitt svar tills vidare är att de platser som finns och är tomma ska användas, att kraven på att få en plats ska göras mindre drastiska. Att oro, ångest och ensamhet ska vara skäl för särskilt boende, när någon vill. Det är rimligt, mycket rimligt, eftersom bristen på alternativ är så uppenbar. Det finns inte trygghetsboenden i kommunen. Det finns inte gemenskapsboenden. Inte på flera års sikt. Alla vill inte bo hemma – även om hemtjänst/hemvård fungerar bra.  

Skaffat mig en aktivitetsmätare till handleden. Här ser jag hur många steg jag tagit per dag (plus andra funktioner om jag vill). Satte målet 8 000. Det är inte mycket men eftersom mitt ena ben inte vill ta ett steg ibland så… Får stimulans av detta enkla. Gick över 10 000 steg i söndags (första dagen) och över 9 000 igår. Har varken mer eller mindre ont i knäet än så länge. Nu gäller det att fortsätta på den rätta vägen.

Läser nu Marit Kaplas bok Osebol. Underbar litteratur. Är det ett tecken i tiden att landsbygdsbefolkningen och dess villkor skildras?

Carin Högstedt

Växjö 20200804

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se