Inifrån karantänen: Svenska hjärtan, 62 arter fåglar, sol och göra-lista
Inifrån karantänen. Brukar inte läsa sådana artiklar, men idag ett undantag. ”Idagsidan”, SvD om att jobba hemma: ”De effektivas hemlighet – de följer forskarnas bästa råd”. Helt enkelt råd för hur en ska planera dagarna och få något gjort istället för att skjuta upp. Jag känner ju att ju mer fri tid jag har, desto mindre får jag gjort. Eller tydligare. Jag är rädd för att – Corona eller inte – segna ner i TV-serieträsket. Tendensen finns. Normalt finns en press att ta itu med läsa/skriva/förbereda olika föreningsmöten och kommunala sammanträden. Allt det gör jag hemifrån numera, så hemarbete är vardagsmat för mig. Men nu har alla möten ställts in eller skjutits på obestämd framtid. Pressen finns inte. Då behöver jag råd och därför läser jag om ”de effektivas hemligheter”.
Och blir nöjd med mig själv! Helt förtappad är jag inte. Så där gör jag ju och har gjort i hela mitt vuxna liv. Jag har ska-göra-listor. Jag tidsätter inte, men jag markerar en prioritering med stjärnor: En stjärna ska göras, två stjärnor angeläget att göra snart, tre akut och viktigt. Jag vet att min bästa och effektivaste tid är tidigt på morgonen och förmiddagen. Går därför gärna upp före sex, en timmes god frukost med tre muggar pulverkaffe, P1 och tidningar. Sedan är jag redo att ta itu med vad det vara månde. Det är då jag förmår ta tag i det som jag på eftermiddagen skulle skjuta upp, igen. Ja, artikeln inte oäven. Handlar också om hur en kan hantera mobilen, mailen etc för att inte tappa fokus på jobbet.
Även vi i riskgruppen äldre kan gå ut i naturen, även om rekommendationerna svävar lite på målen. Två meters avstånd till annan människa, en och en halv meter? I varje fall har jag lagt in en rejäl promenad varje dag. Nästan en mil på två dagar och ca 8 000 steg varje dag. Det ska fortsätta. Gymmet kan jag ju glömma. Artrosbenet klarar att gå långa promenader, men värken kommer efteråt. Ska i alla fall fortsätta.
Fint väder. Kunnat sitta i solen på altanen småstunder. Ska fortsätta och med kikaren till hands. Gjorde en lista på alla fåglar maken L och jag sett på eller kring altanen och i Toftasjön från altanen från det vi flyttade hit 1987. Vi har antecknat i olika fågelböcker. En sammanställning visar 62 arter. Bara sådana som vi sett, inte de som bara hörts. Därför faller göken bort liksom ugglor. En del fåglar har vi sett en enda gång. Dit hör stjärtmesen. (Maken L lämnade jordelivet för 2,5 år sedan). Ska som sagt ägna mer tid åt fågelskådning runt knuten. Kunde också börja vårbruket med lite förberedelser för plantering i krukorna ute, men det fortsätter vara minusgrader på nätterna så det får anstå.
Tråkigt i karantänen? Inte så farligt. Skulle göra-listan ta slut (vilket aldrig hänt) så återstår det oundvikliga: Städa! Solen avslöjar dekadensen. Sedan kan en ju alltid räkna hur många gånger det står eller sägs ”våra” äldre eller ”våra” pensionärer i media. I 20 år säkert har jag reagerat mot och strukit ”våra” i olika manus som jag kunnat påverka, inte minst i politiken. Ett otyg. Äldre är inte mer någon annans än medelålders människor.
TV-serier? Ja, för några veckor sedan var jag helt förlorad i att se om Hem till byn, denna oöverträffade svenska serie som startade på 1970-talet. Håller idag också. Nu har jag hittat ”Svenska hjärtan”, en mycket sedd och populär serie om människor i ett radhusområde, av Carin Mannheimer, som gjorde väldigt mycket bra för TV. Har nog sett det mesta på den tiden det begav sig (runt millennieskiftet, tror jag) men inte med någon ordning och reda, eftersom jag ofta var på möten på kvällarna och SvT Play inte var påtänkt. Fängslande serie. Men inte prioriterat på förmiddagen för min del.
Carin Högstedt
20200323
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se