8. jan, 2020

Klassklyftor här och där, Ferrante, dubbelmoralen, memory, statyer, auktionsfynd

Napoli. Neapel. Jag är helt förälskad i TV-serien Min fantastiska väninna, som bygger på och följer, vad jag förstår, Ferrantes bok väl. Jag är helt fascinerad av miljön i kvarteret där flickorna bor, av 1950-60-talen. Det är mycket våld, klanbråk, gapande och hot. Gamla oförrätter glöms inte. Dubbelmoral – flickor och kvinnor går inte säkra, trots att de också hyllas som madonnor. 1960-talet kommer med en TV, folk i kvarteret samlas för att titta på denna TV. Bilarna blir fler. Det går att studera vidare även som fattig flicka, om hon är riktigt duktig i skolan och en lärare övertalar föräldrarna samt hjälper till med avgifter.

Jag har upplevt detsamma. Riktigt duktig i skolan och min lärare övertalade mina föräldrar så jag fick börja på Högre allmänna läroverket i Oskarshamn 1956. Där tog jag realexamen och studenten, som den första i min släkt. En kusin gjorde sammaledes ungefär samtidigt. Jag växte upp i en helt annan miljö än Neapel, landsbygd, men med dubbelmoral, med klassklyftor OCH framtidstro. Det var möjligt att studera. TVn kom. Granne kom hem till oss och tittade på vår TV när det var något reportage om kungahuset. I denna glesbygd gick klyftorna mellan de som ägde sin jord och de som arrenderade torpen under huvudgården. Den privatägda gården Veningehult 1 är den mycket gamla storgården. Jag kan inte minnas att jag någonsin satte min fot i det huset. Det fanns som en barriär, som vi från torpen nog inte funderade så mycket på men inte forcerade. Mitt hem var torp under Veningehult 2, statligt ägd. Där var vi på julkalas hos den arrendatorns familj. Ska kolla med mina bröder hur de upplevde det hela.

En förenande länk i bygden var ”missionshuset”, en aktiv avdelning av Alliansmissionen och Helgelseförbundet. Där träffades de flesta oavsett ägandet eller brukandet av jord. En majoritet av de bosatta var med i församlingen, tror jag mig kunna konstatera. -Ja, det är mycket som jag kommit ihåg när jag sett på Min fantastiska väninna. Bland annat mitt härliga minne av Neapel. Hur jag sitter på trappan runt en staty på ett torg, läste en bok mitt i ett vimmel av människor och bara njöt. Maken L var på språng för att köpa biljetter till tåget som skulle ta oss till flygplatsen för att komma hem efter en vecka i Gaeta, som ligger lite norrut från Neapel. Vet att de här positiva timmarna vid statyn gjorde att jag tog med mig det hem; en staty av en kvinna på häst på Stortorget i Växjö som mötesplats! Saknas fortfarande något sådant storslaget i Växjö, en plats som alla vet var den finns och som inte kostar något att sitta på eller vid.

Hittar i våra resedagböcker maken L.s anteckning från 6/4 1996, statyn på Piazza Garibaldi: ”Ett enormt tutande, bilköer, vespor, myller av människor, sirener från polisbilar, solen bränner…”. Jag minns också en katolsk procession som passerade. Läser med intresse ett reportage i någon av rikstidningarna för några dagar sedan om Neapel som resmål. Japp. Skulle sitta fint.

Hade en heldag igår med barnbarnen. Gick igenom ett par album med gamla foton på släktingar med dotterdotter. Härligt med någon som är intresserad av min släktforskning och lär sig känna igen dessa individer. När hon var hos tandläkaren på eftermiddagen hade dotterson och jag egentid. Vi åt, pratade och så spelade vi memory. Något som vi båda vet att jag är helt urbota dålig på. Men jag lyckades skärpa mig, när det bara var vi båda, så jag vann inte, men inte långt ifrån andra omgången. Bra dag.

Kanske nämnt detta tidigare men i alla fall; har upplevt hur Tassi, katten, skickat iväg en emoji på facebook. Satt vid datorn och skulle svara en person på fb, när Tassi lyckades lägga tassarna på tangenterna och skickade en emoji till personen ifråga. En ”snäll” sådan. Jaha. Här gäller det att skydda tangenterna.

Min mellandotter övertalade mig att hänga med till Kvarnamåla och auktion i söndags. Ja, övertalade är väl starkt. Jag tänkte på att det är kallt i den stora bygganden, kan vara halt och är mörkt. Men visst ville jag med! Här träffade vi min bror med sambo från Kalmar och dotterns särbo. Fick med mig lite roliga saker hem, sju timmar senare – för bara ca tre hundralappar. Blev helt stumma när dottern fick en snygg rejäl bokhylla med dörrar och vitrin, tre delar, för 20 kr. Särbon tog den med sig. Inget fel alls – bara ingen mer som bjöd! Roligt och resan gick bra, trots kompakt mörker och snöblask. Kvarnamåla ligger några mil söderut.

Nu är helgdagarna över och mötesverksamheterna dras igång. I morgon har V.s arbetsgrupp för omsorgsfrågor träff och gemensam lunch på diakonicentrum. Bra start på vårsäsongen. Sex plusgrader ute. Blött. Inte inbjudande.

Ha det gott!

Carin Högstedt

20200108

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se