Krig eller forskning, fuckcancer, Sune, Tännsjö, Etzler, flashback barndom
”Världen håller andan”. Efter attacken – risken ökar för fullskaligt krig (DN 4/12). ”Tiotusentals flyr från Australiens bränder”. Många liknar senaste dygnets händelser längs Australiens östkust vid ett krigstillstånd. Till helgen väntas ännu värre situation. (SvD 4/1). Samtidigt i SvD: ”Seriemördarceller slår ut cancer: Ruskigt effektivt”. Flera sidor om cancerforskningen och dess framgångar. Andra delen av tre, sida upp, sida ner. Ska läsas med omsorg och gott om tid.
Å ena sidan vansinne på politisk toppnivå, bränder som är helt outstanding svårbemästrade, folk dör, djur i tusental dör. Å andra sidan: Forskningen på väg att hitta medel som i varje fall kan hejda cancer. Det kommer nya rön hela tiden. Läser Prostatanytt, medlemstidning från Prostatacancerförbundet. Andas framgång där också, men återstår mycket att göra kring diagnoser, efterbehandling och kunskapsspridning.
Minns att jag mitt i livet tänkte att nä, Cancerfonden får inga pengar av mig. Folk med cancer dog ju runt omkring mig; moster, faster, farbror, faster, kusin, pappa… Förstår nu bättre att forskningen tar tid och att nu är skördetid (vågar jag skriva det?). När maken L fick sin diagnos i juli 2014, så fanns behandlingar som sköt upp det oundvikliga i tre år.
Ja, det jag tänkte säga var egentligen det enkla, basala, självklara att om mänskligheten koncentrerade sig på forskning kring sjukdomar och klimatåtgärder, om vi följer beslutet om Agenda 2030, så… ja, vilken framtidstro vi skulle ge framtida generationer. Men nu är det krigsrubriker som dominerar och förödande bränder. Kan inte låta bli att citera en cancerforskare från Toronto i SvD: ”Det stora politiska misslyckandet i Sverige är ju att man inte har tillräckligt med sjuksköterskor för att driva sjukvården. Här är sjuksköterskebrist ett okänt begrepp.” Ja, det är ett misslyckande som förefaller helt onödigt i ett rikt land.
Och Apotekstjänst vill ha ersättning för fadäserna med uteblivna läkemedel. Av regionerna. Och av vilken instans ska de som blev lidande av de obefintliga medicinerna få ersättning? Har det varit på tal? Vad kostar cirkusen? Sjukt!
Jag känner ibland att jag gör bäst i att dra mig tillbaka och in i mina intressen. Sådan tur att jag igår fick en bok på posten, som handlar om en avlägsen släktings liv, som missionär i Japan, Kina m fl länder. Läste ut den direkt. Kommit över den genom en random (förlåt, men tycker om det ordet) historia. Han börjar med sin barndom i torpet Rosmåla utanför Oskarshamn. Berättar hur han fick följa med till sin mormor i Smältebro (torpet Stensryd). Hon var min morfars fars syster. Han beskriver stugan och fattigdomen, som dock inte uteslöt att kaffe bjöds på, från en ”trebenakokare”. Birger, som skrivit om sitt liv, föddes 1928. Hans familj rörde sig i närheten av Oskarshamn på olika gårdar, som arrendator och så småningom som ägare. Jag känner igen och till både byar och vissa personer. Jag har också gått på Rödsleskolan. Jag har också varit i ”missionshuset” i Svalliden. Jag bodde tvärs över vägen och gick i söndagsskola där, när jag var mellan fem och tio år, 1950-55. Stora skillnaden mellan Birger och mig är att han upplevde kriget, mörkläggningen, ransoneringen, kölden. Jag föddes nästan samtidigt med freden.
Hur som helst; Läser och upplever min egen barndom och uppväxt i dessa trakter från ett annat perspektiv än mitt eget. Helgelseförbundet (Birgers församling) var starkt i Smältebro med omnejd, där jag levde 1955-65. Glad att jag fick vetskap om boken och tillgång till den. Vissa kunskaper från den ska vävas in i min egen släktforskning. Birger med hustru som missionärer arbetade mycket med leprasjuka (spetälska). Den hemska sjukdomen finns fortfarande i olika delar av världen. Alla intäkter från boken går till leprabekämpning.
Igår, DN debatt 3/1, hade Torbjörn Tännsjö, filosof, intressant debattartikel om jämställdhet och att avskaffa all diskriminering av kvinnor. Tål att läsas flera gånger och fundera kring. När en sedan vänder blad, så ges en intervju av Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler. En behöver inte hålla med om allt, men så bra, så oförutsägbart. Jag använder ”oförutsägbart” när jag verkligen läser. Ofta skummar jag och tycker att ja, det här kan jag ju utantill. Gott Tännsjö och Etzler!
Nya året startade med att se Sune-filmen med barnbarn och dotter. Vi skrattade alla – högt. Skönt. Sedan jobbat fram en motion om att enkelt uttryckt börja med tillitsstyrning av hemtjänsten i Växjö kommun. Sluta med ”minutstyrningen”.
God fortsättning!
Carin Högstedt
20200104
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se