Staffan Stalledräng i Dädesjö och SvD, julafton i Gasslanda, Den vita stenen, Parasit
Julaftonens SvD hade en helsida om Staffan Stalledräng, som ”livade upp julen långt före tomten”. Bengt af Klintberg har skrivit. Vi huserade samtidigt på Folklivsinstitutionen i Lund en gång i tiden. Han blev kvar vid ämnet folklivsforskning, är professor och har skrivit böcker om folkliga sägner då och nu – t ex ”Råttan i pizzan”. Den här artikeln handlar om bakgrunden till sången om Staffan Stalledräng och hans hästar, en medeltida ballad, som vi fortfarande sjunger. Går inte in närmare på legenden om Sankt Stefan. Men hur kan vi veta att den sjöngs/lästes på medeltiden? -Jo, ett bevis finns i Dädesjö gamla kyrkas takmålningar. Målningarna är från 1200-talet och visar Staffan som ser stjärnan när han vattnar hästarna, ”tuppundret” (en stekt tupp får livet tillbaka) och steningen av stalldrängen, som blir martyr.
Dädesjö ligger ett par mil nordost om Växjö. Vill man veta mer så finns ett praktverk från 1957, Allhems förlag, om Mäster Sighmunder i Dädesjö av Bengt G Söderberg. Många fina foton från kyrkans målningar och dekorationer, sammanfattning av forskningen vid denna tid kring de unika målningarna. När boken skrevs hade Dädesjö en station på järnvägen mellan Växjö, Brittatorp, Sävsjöström. Den gamla kyrkan skulle rivas för en ny 1793-94, men blev kvar och tjänade som förråd tills målningarna (som varit dolda) upptäcktes i början av 1900-talet. -Ja, det blev mycket om gamla kyrkan i Dädesjö – väl värd ett besök liksom artikeln av Klintberg. Budskapet får bli: Riv inte gamla hus, kyrkor eller annat!
Julafton – fest i åtta timmar i Gasslanda med alla döttrarna, svärson, barnbarnen, deras farmor, farbror, morfar med särbo. Knytis, glögg, kaffe med kakor och bullar, julklappar, ”Kalle Anka”, vandring runt byn och avslutningsvis en MIG-runda, ett frågespel (allmänbildning) där barnbarnen utmärkte sig med sina kunskaper. De har också den goda smaken att önska sig böcker i julklapp, så det är lätt fixat. Trots att vi vuxna alltid säger: I år får det vara slut med julklapperiet, så blir det en rejäl hög under granen, men trenden är minskning. Och vintage.
Hamnade av en slump på ett TV-program om ”Den vita stenen”, huvudskådespelarna i TV-serien från 1973 (bok av Gunnel Linde 1964) fick berätta om hur serien blev till. Jag säger bara: Bättre TV-serie finns inte! Helt underbar. Finns i öppet arkiv på SVT play.
Småfåglarna har varit osynliga en tid. Grubblat på varför, bytt foder och matare. Kan deras cirklar ha blivit rubbade när ett träd fälldes häromsistens, ett träd som stod några meter från matstället? I alla fall så dök det upp några igår. Blåmesar och talgoxar.
Juldagen är lataste dagen i mitt årshjul. Får vara hur slö som helst. Legat och läst hittills. Så kom jag på att jag ska se filmen Parasit. Blir perfekt ikväll. Folkets Bio visar den. Så många recensenter och vänner kan inte ha fel: Det blir en bra avslutning på denna juldag. Filmen är jättebra! Temat klassklyftor - igen. Bara några veckor sedan jag så ”Sorry, we missed you”, också tema klass och mycket sevärd, om ni missat!
Och ytterligare ett tips – läs Jonas Aronssons insändare i Smålandsposten 23/12. Berättigad fråga och rubrik: ”Hur ser den politiska kartan ut i Växjö kommun?” Följer kommunens partier det politiska mönstret på riksplanet? Bra att frågan ställs. Tendensen är nog att åtminstone större kommuner följer rikstrenderna. Samtidigt är kommunpolitik ofta mer personbunden än ideologisk. Slutligen är det valutgång och matematik som avgör vilken koalition som kommer att styra kommunen nästa period. Vi har ett par år på oss att tala med folk om alternativen.
God fortsättning!
Carin Högstedt
20191225
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se