Hiroshima, Edita Morris, Ester Blenda Nordström, Elin Wägner, Tina Persson, igelkottar, Agenda 2030
Får se hur länge det fungerar att sitta ute och skriva. När jag väl stökat undan allt nödvändigt och burit ut datorn, så börjar åskan mullra. Klarade en rejäl cykeltur till Skogslyckans kyrkogård och COOP på Norremark – hotfulla svarta moln – men nu är ovädret ikapp. Löpsedlarna skriker om tromber, åska och skyfall.
Minnesdagen för offren i Hiroshima och Nagazaki för 74 år sedan samlade 30-40 personer i tisdags kväll. Det innebär fullsatt och ståplats i det lilla kafé Fontaine. Monica Braw, japankännare, journalist, författare, berättade om sin biografi om Edita Morris, ”Jorden är vårt hem”. Återigen en för många okänd kvinna som från ett tämligen lättsamt överklassliv gått till att bli kärnvapenmotståndare, fredsaktivist och människorättskämpe. Jag har precis läst ut ”Ett jävla solsken” av Fatima Bremmer, en biografi om Ester Blenda Nordström, journalist, författare, äventyrerska, som inte gav sin familj en lugn stund. Hon levde med samer som lärare, som piga på bondgård, reste som tredjeklasspassagerare till Amerika, deltog i expedition i Sibirien… Skrev artiklar från sina resor på ett sätt som attraherade läsarna. Boken handlar också om livet i allmänhet i Sverige första hälften av 1900-talet och inte minst om de litterära vännerna till Ester Blenda och däribland Elin Wägner. Boken kan bara rekommenderas. Välskriven och intressant om den tidens feminister och förebilder, deras villkor och svårigheter i en tid, då homsexualitet var kriminell.
Mötet på Hiroshimadagen antog en resolution om att Sveriges riksdag ska ändra sig och anta antikärnvapenavtalet, vilket ju det hittills blivit nej till från en majoritet i riksdagen. Tina Persson läste egna dikter – så bra, så väldigt bra poesi! Missade musiken för jag skulle till bussen.
Jag kom hem 21.30 och möter tre igelkottar på altanen. Fascinerande att se dem så nära. Under en och en halv timme tultade de runt, åt, drack i omgångar. Knuffades kring matskålen. Jag hämtade en till och då blev det lugnt. Funderade på om jag skulle ha valt ett begränsat intresse och forskat i på djupet. T ex någon uggleart – eller igelkottars liv och leverne. Istället för att kunna lite om mycket?
Åskvädret vek undan. Solen skiner igen. Badar fortfarande de flesta dagar. Vattnet varmt och skönt.
Ja, så publicerades min artikel om ”prylbantning” och cirkulär upphandling i Smålandsposten idag och med foto. Den är alltså en kommentar till en annan artikel häromdagen av ett antal organisationer. Läs gärna 8/8 på Smp.se! Offentliga upphandlingar är inget lätt ämne. Det finns många åsikter om vad som får ställas för krav eller inte enligt LOU, Lagen om offentlig upphandling. Under årens lopp har jag varit upphov till het diskussion om möjligheten att ställa krav på att företag ska visa jämställdhetsplan, när Växjö kommun upphandlar. Nu handlar det om att ställa krav på att produkter består av återvunnet material och liknande. Finns kommuner som tillämpar det. Bra! LOU är mer tillåtande numera. Och alla länder har skrivit under Agenda 2030, Parisavtalet, så det är bara att köra på, att använda alla medel och verktyg som finns.
Media har skrivit om plastbantning på torget i Malmö. Möllevångstorgets handel har förbjudit plastpåsar. På bara ett torg en lördag användes 20 000 påsar! Nedskräpning runt torget var legio. Se mer om detta i t ex SvD näringsliv 6/8. Enkel åtgärd och naturligtvis en liten sak i det stora hela. Det bästa är förstås att företagen bakom produkterna och handeln tar ansvar för att icke nedbrytbart material produceras och används överhuvudtaget. Men om vi ska nå målen i Agenda 2030 ska inte enskilda människors handlingar missaktas. Möllevångstorget kan göra att intresset för klimat och miljö väcks hos enskilda medborgare. Det intresset är också viktigt för den omställning och paradigmskifte som är nödvändigt. Tänka nytt, tänka annorlunda, mindre slentrianmässigt.
I Dagens ETC (5/8) ser jag att FN varnar för att arbetet med Agenda 2030 går för långsamt. En rad organisationer (Greenpeace, Action Aid, Amnesty, Oxfam bl a) kräver nu att det inrättas en global fond för att uppnå målen. Agenda 2030 säger att hunger och extrem fattigdom ska utrotas. Utvecklingen i många länder går åt helt fel håll med ökade klassklyftor och därmed fler konflikter, anser organisationerna. Det stämmer med mitt intryck av situationen i världen.
Carin Högstedt
20190808
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se