Älghult och pestkyrkogård, villatomter, släktspaning, fingerborgsblommor, Lejonkungen
Sommarspaningen i Smålandsposten tisdag 16/7 är naturligtvis en slump – men precis det Maria Riis skriver om ska jag ägna dagen åt tillsammans med dotter: Släktforskning i geografi och historia. Leta hus, byar, gårdar, ruiner… Ha en riktigt spännande utflykt. Sommarspaningen är välskriven, trevlig, intresseväckande. Nu är vi vänner på facebook, skribenten och jag.
Vi börjadegårdagen med att äntligen uppsöka pestkyrkogården i Gilbonderyd, Älghults socken. När vi väl hittat skylten så var det en kort vandring bland blåklockor. Ett litet område är inhägnat med en kedja och i mitten står en sten som rests till minne av offren för pesten som härjade i byn 1710-11. Har inga belägg för att släktingar i Gilbonderyd dog just av pesten de åren. Minnesstenen är upprest under 1900-talet. I september 1806 dör minst sju personer, flertal barn, av en annan pest, ”rödsot” (dysenteri).
Målet för dagen är min morfars fars och hans anors bosättningar i Fliseryds, Döderhults och Högsby socknar. Vi kör lite galet och hamnar på en väg mellan Gadderås och Skogsby, liten väg som jag troligen aldrig åkt innan. Det intressanta här är vägkantens enorma rikedom av fingerborgsblommor i alla kulörer. Aldrig sett något liknande!
En hel del av våra nerslag har vi gjort tidigare, en del är nytt. Jag försöker se framför mig hur flytten gick mellan gårdar och byar. Morfars farfar tog sig från Älghults socken över gränsen till Kalmar län 1835 och hamnade i Kvillegärde i Fliseryd först. Han var som så många andra dräng på olika gårdar. I Fliseryd tjänade många i släkten på Ramshults gård. Den är jättefin kan vi konstatera. De bodde på torpet Målen och sedan på Målegatan som gamla och uttjänta. Flyttarna i senare led gick norrut: Örliden m fl ställen tills de kom till Veningehult nr 2 i Döderhults socken och bland annat det torp, ägt av staten, där min morfars far, min morfar och så min mamma och pappa arrenderade till in på 1960-talet.
Ibland blir vi nerslagna av tillståndet på landsbygden. Som i Sibbetorp och Mjölerum. Nergånget, mycket tomma hus. För det mesta glatt överraskade av att byar och gårdar finns kvar och är väl omhändertagna. Goda exempel är Hyltan, övre och nedre. Också Stensryd och Brusemåla vid gammal väg som är körbar men inte mer. Över huvud taget blev det många grusvägar med gräs i mitten, otvivelaktigt en viss tjusning med det trots oron för att fastna med bilen. Nåväl. Lyckad utflykt som ger mersmak, Finns alltid mer att upptäcka.
Ser i media att försäljningen av villatomter går trögt i kommunen. I årsredovisningen för 2018 läser jag att det har planerats och sålts tomter utanför Växjö stad. Det hela avslutas med mantrat ”Tillgången på villatomter utanför Växjö är god och vid årsskiftet fanns 34 tomter till försäljning”. Allt utanför staden behandlas i ett svep. Men tänk om alla 34 tomter ligger i Dädesjö! Eller om hälften av tomterna i realiteten inte är det minsta attraktiva på grund av sitt läge? Åtminstone alla sex kommundelscentra ska redovisas var för sig, med antal tomter, avsaknad av, attraktivitet, behov av detaljplaner, behov av köp av mark… anser jag. Har blivit lite bättre efter åratals tjat och motioner om tillgång på bostäder och tomter utanför Växjö, men det går inte på räls.
Idag premiär på ”Lejonkungen” och barnbarnen, deras mamma och jag ska på bio. Passar bra i kylan. Idag plus 13 grader vid kl 7. Förra året samma dag och tid plus 26.
Carin Högstedt
20190717
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se