statsminister, extraval, pest och kolera, Stenfelt, the wife, Svälten, äldreomsorg
Så har vi en regering eller åtminstone en statsminister! Med den kompakta motviljan mot extraval var det troligen bästa möjliga utgång sett från vänsterhåll. Men det svider. Kanske inte så långvarig regering? Misstroendehot från (V) är bräckligt, men kan spela roll. Vi skulle naturligtvis haft med den slopade värnskatten som en fråga att driva misstroendeförklaring om! En så tydlig klasspolitik, enkel att förklara. Nåväl. Svårt, väldigt svårt att veta vad som händer om eller om inte! Avundas ingen inblandad som stått i skottgluggarna i den långdragna processen.
Har knåpat ihop några sidors verksamhetsberättelse för kommunala gruppen. Håller nu bland annat på med valberedningsarbete inför V Växjös årsmöte. Det finns rätt gott om villiga medlemmar, men kassörer står inte på kö. Inte i någon förening där jag är inblandad i valberedningsarbete eller har varit.
Bokat två studiebesök med anledning av mitt nya uppdrag som ledamot i omsorgsnämnden, ett på ett särskilt boende och ett i en hemtjänstgrupp. Träffade igår en vän och åt lunch. Vi pratade mycket om ”daglig verksamhet” och där känner jag att jag vet alldeles för lite. Så det får bli nästa djupdykning.
Fredag eftermiddag, nästan kväll. Lagat böngryta efter nytt recept. Blev bra. Kan ersätta en del köttätande med sådana grytor. I övrigt inte hållit ut med att vandra någon halvtimme eller timme varje dag. Sitter hellre och tittar på gamla TV-serier på Svtplay. Eller läser. ”Svälten” har jag läst ut. Lärde mig mycket. I slutet tar författaren upp andra (utöver Sverige 1860-talet) hungerkatastrofer runt om i världen, t ex Indien senare i tiden och även hur lagstiftningen ändrats efter att miljontals människor svultit ihjäl. Det har kommit lagar som säger att det finns ett ansvar för att förebygga hungerdöd. Men inte överallt. Och det händer fortfarande.
Läst i ”Ätten Stenfelt” om min morfars fars syster, som gifte sig med en Stenfelt och deras son Per August och hans hustru Konstance. Den familjen fick 13 barn, två dog som spädbarn, två fick engelska sjukan och blev funktionshindrade hela livet, nio klarade sig bra och blev vuxna. Hela tiden var det knapert och de fick arbeta hårt, Per August som statare, arrendator, industriarbetare, trädgårdsmästare. De flyttade otaliga gånger. De levde alltså i slutet på 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Fantastiskt att kunna läsa om sina (icke så nära) släktingar och deras liv i den här boken!
Tyckte om filmen ”The wife”, som jag såg härom eftermiddagen. Var det ett sammanträffande att Svenska Akademien är scenen eller? Vet inte. Får ta reda på. Nu ser jag fram mot att se På Spåret.
Trevlig helg!
Carin Högstedt
190118
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se