Fattiga och rika, då och nu, Västerbro, George, extraval
Har precis läst ut Elizabeth Georges ”Det straff hon förtjänar”, 700 sidor. Tänkte faktiskt då och då avsluta läsandet av denna ordrika och föga actionartade deckare, men hon har något Elizabeth som fångar trots allt, hon är speciell, och jag läste vidare, om Havers och Lynley. Tjugonde romanen hon skrivit. Nu har jag börjat på julklappsboken, som jag önskat; Svälten av Magnus Västerbro, som fick Augustpriset 2018 för denna populärvetenskapliga bok. Den handlar alltså om åren 1867-69, som var nödår, svältår, torkår, svartår, oår – många namn på okärt barn finns det. På första sidan i inledningen, Nöden och den rumlande konungen (Karl XV), läser jag om bonden Nils Borg, som gick 108 mil till Stockholm och kungen för att beskriva situationen för folket i inre Norrland och vädja om hjälp. Det kom hjälp, från Stockholm, från Sankt Petersburg, från Krimhalvön. Hungersnöden i Sverige var inte okänd. MEN. ”Bara de som kunde bevisa att de en gång skulle kunna betala tillbaka fick något bistånd att tala om.” Det betydde att välbärgade bönder fick bistånd, de fattiga fick knappt något alls. Och osökt kommer jag att associera till Växjö kommuns socialtjänsts etableringslån. Bidrag har omvandlats till lån i jakten på att spara biståndspengar. Det är 150 år senare. Synen på fattighjonen då på 1860-talet var enligt Västerbro en tid med extrem individualism; alla måste göra rätt för sig. Gör din del, var anständig, lydig och skötsam – eller dö. Klyftorna var enorma. Stora delar befolkningen levde i misär. Att hjälpa folk för mycket skulle göra dem lata, passiva och bortskämda. Så var den rådande och styrande människosynen. Tufft att leva då. Och många dog.
Läsvärt i SvD idag en debattartikel av Dennis Martinsson och Tova Bennet, doktor respektive doktorand i straffrätt. ”Skälet till hårdare straff för unga tycks vara hämnd”. Längre straff för unga riskerar att skapa ökad brottslighet och starkare kriminell identitet. Finns ingen forskningsförankring i de politiska kraven på hårdare straff enligt dessa skribenter. Men det struntar nog majoriteten i riksdagen i. Nu gäller det att ta fram hårdhandskarna, hård, hårdare, hårdast – vilket parti vinner det racet?
För övrigt anser jag att extraval är högst befogat. Tiden bara går. Fråga folket!
Carin Högstedt
181229
#hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se