Tassi-katten, sorgevecka, hållbart arbetsliv sökes, hjärtintensiven, byråkratin växer
Igår var avlidne maken L.s 73.dje födelsedag. Vi samlades efter jobben två av mina döttrar, svärson och barnbarn, som alla bor nära. Vi satt i köket med tårta och choklad, kaffe och te. Pratade om Lennart, vad han sa och gjorde i olika situationer. Jag fick hjälp med posthögen från olika instanser. Det är mycket att fylla i och jag har blankettfobi. Nu har döttrarna gjort en lång lista på vilka jag behöver kontakta och avsluta abonnemang/medlemskap etc. En granne i närliggande hus kom med blommor. Vi har bott grannar på olika ställen i Sandsbro sedan början på 1970-talet. Hans hustru, en av mina absolut bästa vänner, dog i cancer för några år sedan. Fuck cancer, säger jag, denna förfärliga farsot.
Katterna mår bra nu. De äter ”Gourmet, mon Petit” med mycket god aptit. Ska berätta varför Tassi heter Tassi. Jo, 1954, tror jag, bodde vår familj i Svalliden utanför Oskarshamn. En vinterkväll var jag och några lekkamrater i Fröjdekulla, en bondgård någon km hemifrån. Vi gick nyfikna in i ladugården och bonden var där. -Ska ni inte ha en kattunge? undrade han och pekade på en kull tämligen nyfödda ungar. Han ville naturligtvis slippa ta livet av dem. Jomenvisst ville jag ha en katt! Jag bar helt sonika hem kattungen i famnen och hoppades att det skulle gå vägen med föräldrarna. Det gjorde det! Inte helt utan protester men i alla fall. Mamma döpte kattungen till Tassablanka, men det blev snabbt Tassi. Och hon blev min bästa vän. 1955 flyttade vi en mil in i landet, till min morfars arrendetorp. När flyttlasset gick från Svalliden och vi satt i lastbilen kom jag på att vi glömt Tassi. Stopp! Hittade henne i ett uthus. Hon blev 11 år ungefär och det var rätt mycket på den tiden. Försvann i skogen – kunde vara räv eller lodjur. Kanske en jägare.
Så för några år sedan hittade en av döttrarna en kattunge utanför sitt hus, i ett dike i en by norrut i kommunen. Blöt och ynklig. Ingen i byn ville kännas vid henne. Eftersom dottern då hade fyra katter, så kom hon bedjande till mig. Som fullkomligt smalt. Katten var en kopia av min gamla Tassi! Randig på samma sätt, samma färger, klok. Så så fick den hittekatten ett hem och rätt namn.
I dagens DN på DN Debatt har en forskare skrivit om det som jag var inne på för ett par veckor sedan; ”Alltfler styr och kontrollerar – allt färre gör själva jobbet”. Patrik Hall, professor i statsvetenskap, har undersökt och kommit fram till en kraftig ökning av chefer och administration i offentlig sektor till skillnad från utförande personal. Det kan ju ha många olika orsaker, men det vore intressant att se hur det ser ut i Växjö kommun under en tidsperiod. Att ha koll på läget är ju minimum. Ska nu bli av att skriva den där utlovade interpellationen.
Allvarlig artikel i Smp igår av sjuksköterskor på avd 1/HIA (hjärtintensiven) på Växjö lasarett: ”Ohållbar arbetsmiljö – nu orkar vi inte mer”. De beskriver en konstant underbemanning, utmattning och patientosäkerhet. Redan för 3,5 år sedan slog de larm. Sedan dess har antalet vårdplatsen minskat från 19 till 8!? Ibland vårdas patienter på fel vårdnivå för att plats saknas på intensiven. Skriver de. - Ett besök på HIA ter sig mycket motiverat!
Dagens ETC de senaste dagarna har varit fullmatade med intressant läsning. I onsdags (27/9) om delade turer, som är i växande inom städbranschen. Berättar om Mario som två dagar i veckan kommer hem halv tolv på natten och stiger upp vid halv fyra igen för att klara av kvälls- och morgonpass med städning i butiker. Hans barn får vara ensamma alldeles för mycket, anser han. Personer som jobbar delade turer har svårt att planera det övriga livet och får för lite tid till återhämtning, säger en studie. Ja, det säger sig självt.
Lugn dag.Ska delta i sista manifestationen för amnesti för de afghaner som befinner sig i Sverige. Det är den femte i raden fredagsträffar kl 16.00 vid Storgatans scen i Växjö. Arrangörer Vi står inte ut och Unga i Sverige.
Stort och varmt tack till er som besökt mig den här veckan, som skickat kort och blommor, ringt och mailat. Blir alldeles rörd av all denna vänlighet, som också bryter tystnaden och tomheten.
Carin Högstedt
170929
@hgstedt
0706214959