Liv i en bubbla, praktiska göromål, AfD o tyska valet, rädda LSS, förklara för en katt?
Vaknar kl sex måndag morgon efter tio timmars sömn! Var helt slut efter mycket nattvak igår. Följde tyska valet från sängen. Det var högtidsstunder för maken L att följa olika val i andra länder och gärna på orginalspråken, tyska, engelska, franska. Jag följde rapporteringen från tyska valet innan jag somnade. Nytt högerpopulistiskt (är det rätt ord för detta parti? Är osäker men det används i media. Främingsfientligt extremparti till höger bättre, tror jag.) AfD. Det nya partiet, fick 13% på ett bräde. Rösterna kommer från CDU och SPD, två demokratiska partier. Ja, inte blev Europa eller världen ett uns bättre av detta resultat.
Så de svenska nyheterna från TV: Över 2000 överklagningar av LSS-beslut första halvåret! Mycket bra artikel i Smp i lördags (22/9) om hur det är att vara anhörig till funktionsnedsatt nära person: ”Sjuka och anhöriga slits sönder av läget i Sverige”. Maria Lorensson skriver: ”Man är arg, förbannad och frustrerad. Kan de politiska partierna ta sitt ansvar och ändra lagarna – så att funktionshindrade människor äger rätten till sina egna liv. Som det är nu sliter det psykiskt sönder både den sjuka och de anhöriga.” Svårt att ens se någon ekonomisk besparing i detta! Kom på att Eva-Britt Svensson och jag har en artikel liggande på Smp sedan sådär tio dagar om just tillgänglighetspolitiken i Växjö kommun och LSS. Skickade påminnelse.
Läste med uppskattning en av dagens ledare idag i Smp. Inte ofta det händer men Martin Tunström har en alldeles egen intellektuell hederlighet – har jag alltid tyckt. Dagens (25/9) handlar om Universitetsplatser, kvalitet kontra kvantitet. Självklart att kvalitén är viktigast. Detsamma gäller f ö det svenska biståndet. En procents-målet kan inte vara viktigare än innehållet i biståndet, där satsningar och hjälp till självhjälp för jordens kvinnor och barn och demokrati ger mycket tillbaka. Är jag säker på.
”Rapport” meddelade också att enligt lärarfacket så har inte barngrupperna i förskola/skola blivit mindre, nej, något större. Stora löften, extra pengar från staten – vart tar de vägen? Enligt statistik i Växjö kommun har grupperna minskat något. Men det går säkert att visa på motsatsen också. Statistik är en sak. En annan att gå ut i klasserna/ grupperna och se hur det ser ut. Och hur det låter, hur högljutt det är.
En vecka sedan maken L, in i det sista full av idéer och önskningar, vandrade vidare. Nästa måndag är begravningsakten. Det är mycket att tänka på och jag ska idag gå igenom akten med vår officiant Sofie. Vi ska fastställa programmet för akten och försöka få ihop alla önskningar bland de närmaste till en vacker och minnesvärd avskedsstund. Men först ska jag kontakta kyrkogårdsförvaltningen (som bett mig ringa) för Skogslyckans kyrkogård, där urnsättning ska ske så småningom. Vi bestämde det enklaste tänkbara från början, men när vi (dotter och jag) tittat på platsen i verkligheten, så ångrar vi oss. Det ska bli en plats för just Lennart. Skogslyckans kyrkogård ligger mellan Sandsbro och centrum av Växjö. Perfekt att stanna och besöka när som för oss som bor här i närheten.
Katten Sally var mest maken L.s katt, Tassi är min. Sally blev påtagligt orolig när inte Lennart kom hem. När en man ringde på för att hämta en sak, så satt hon utanför dörren. Mannen ifråga klappade henne, som Lennart brukade. Hon blev så glad. Såg att hon tittade efter honom och tänkte följa efter, när han gick. Då brast mitt hjärta. Jag kan inte ersätta Lennart i Sallys värld och inte förklara för henne.
Veckan har gått och jag har levt i en slags bubbla. Människor har ringt, skrivit, skickat blommor, mailat, SMSat, bjudit på mat, skrivit minnesord – stort tack till Bengt Johannisson i Smp, som skrev så bra om entreprenören Lennart, Eva-Britt Svensson om ”Vänsterpartisten som levde livet fullt ut”, Lennarts kusin Britta Svensson i Expressen och alla andra som på något vis uppmärksammat denna tragiska död och oss anhöriga.
Solen skiner äntligen i Växjö. Altangolvet är torrt för första gången på jag vet inte hur länge. Ett dagsverke ska göras. Ni som tycker jag borde höra av mig direkt – det kommer, men tar tid. En dag hyperaktiv – nästa utslagen. Ungefär så. Trevliga samtal med ”farmor”, barnbarnens i Gasslanda, farmor. Vi har 25 meter mellan varandra och är nu båda ensamstående, mormor respektive farmor. Bor dessutom nära barnens skola, gångavstånd för dem.
Carin Högstedt
170925
@hgstedt
0706214959