Jawad - tvångsavvisad, domen blir stenhård, Johannes Anyuru, Sommar i P1
Satt stilla och lyssnade på hela Sommar i P1 idag. Spanat in just denna dag då Johannes Anyuru talade, poet, författare med rötter i Araby i Växjö, miljonprogramområdet med vissa bekymmer. Johannes kom denna vår med boken ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”, en dystopi (negativ framtidsvision) om terror och rasism i Sverige. Har inte läst den själv ännu. När attentatet på Drottninggatan inträffade 7 april i Stockholm, så blev visionen verklighet. Många hörde av sig till Anyurus förlag och ville ha hans kommentarer i TV och radio. Men han skrev istället och DN publicerade hans kommentar någon eller ett par dagar efter attentatet. Han berättar om detta, om sitt liv, om sin bästa väns död, om sin omvändelse till islam, om svårigheten att tro på ett gott liv som muslim, som människor i denna värld och konstaterar gång på gång att ”det är fortfarande fred i Sverige”, som ett halmstrå. Det är så bra, det är så tänkvärt, så seriöst. Jag får gåshud.
Artikel i DN idag, reportage från Kabul. Terese Cristiansson, text, Sandra Caligaro, foto. Den handlar om Jawad, som är tvångsutvisad från Sverige till Afghanistan, från ett hem hos Maria Karlsson, som har gård och ekologiskt bageri på Tjörn. Där har han varit i tre år och Margareta betraktar han som sin mamma. Denne yngling går att läsa om, hans historia, hans flykt, livet i Sverige. Han kan bara läsa och skriva på svenska. Han har bara varit en enda natt i Kabul tidigare, under flykten från Wardakprovinsen i Afghanistan. Han har satts på flyget med tvång och han enda hopp är att kunna ta sig tillbaka till Sverige och familjen. ”Och det ska jag säga dig, man behöver inte föda sitt barn för att älska det” säger Maria på Tjörn.
Det finns flera tusen afghaner i Sverige som ska utvisas. Det finns många Jawad, utan anhöriga och som har fått fotfäste i Sverige. De är unga och nära till arbetsför ålder. Problemen i Sverige är bland annat att den arbetsföra befolkningen är för liten jämfört med äldre och barn. Det är stora rekryteringsbekymmer, både i privat och offentlig sektor. Så tacksamt att ha nära till mer arbetskraft! Kan en tycka lite krasst, men det är ett faktum. Oavsett så är det inhumant att hantera Jawad och hans olycksbröder på detta sätt. Jag är övertygad om att om Barnkonventionen och ”människors lika värde” spelar någon som helst roll i framtiden i Sverige, så blir domen hård. Stenhård.
Växjö kommun har fått bidrag till cykelvägar på drygt 11 miljoner kr från Trafikverket/staten. Vad jag förstår ska alla pengarna läggas på cykelvägar i Växjö stad, förutom något för förbättring i Rottne. Det jag inte blir klok på är om det är ett krav att det ska vara i staden från bidragsgivaren. Annars finns det anledning att fördela även till orter utanför Växjö stad. Behoven är stora. Fler vill cykla till jobbet och har elcyklar, som gör det möjligt med cykelpendling längre sträckor. Sedan räcker inte 11 milj kr så långt.
Igår bara slött och slappt i solstolarna. Idag gick jag upp kl 5, började städa kl 6 och slutade 13.00 för att lyssna på Johannes. Solen skiner. Det är en riktigt vacker sommareftermiddag. Såg för övrigt en vacker Amiral, fjäril, på försommaren. Sedan inte en fjäril förrän igår och idag. Frös de ihjäl? Förra året hade vi gott om dem och jag köpte fjärilsbok och kunde artbestämma dem. I år en Amiral och hittills två kålfjärilar!?
Carin Högstedt
170714
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se