25. jun, 2017

Midsommarfröjder, då och nu, amnesti nu! RUT 10 år, moralisk hållbarhet, solidaritet

Trotsar vinden, molnen och kylan (13-14 grader) och sitter ute och skriver. Klockan är halv nio på förmiddagen, söndag efter midsommar. Börjar landa efter den plötsliga ledigheten, som kan ge mig lite ångest; i vilken ände ska jag börja göra allt det som är eftersatt och som jag tänkt? Det ordnar sig känner jag nu.

Maken L och jag var hos barnbarnen med fler i Gasslanda på midsommarafton. Väderprognosen sa att i Gårdsby (2 km från G-landa) skulle det börja regna kl 17.00. Och banne mig, prognosen höll på minuten! Men då hade vi grillat, ätit ute, fortsatt med att äta jordgubbar, gått runt byn (en bra bit), spelat krocket och boccia, så kl 17.00 blev det kaffe och farmors synnerligen läckra jordgubbstårta i verandan. (Oj, skatungar i fejd med varandra. Jagar varandra runt en buske. Eller är det en lek?)

Tänker på midsommartraditioner, de som min familj hade på 60-talet när familjen bodde i torpet Smältängen, mellersta Kalmar län, utanför Oskarshamn. Jag hade flyttat hemifrån men besökte gärna mina föräldrar under midsommar och på semestern. På midsommarkvällen gjorde vi upp en eld utanför huset och grillade korv. Där var mamma, pappa, mina tre yngre bröder, min dåvarande man och sedan 1965 en dotter. Det var det hela. På dagen åt vi säkert gott. Det gjorde vi alltid. Mamma var fenomenal på god mat och kakor/tårtor. Senare på kvällen brukade det vara någon Agatha Christie-film eller liknande höjdare på TV. Jag gick naturligtvis gamla vägen ner mot sjön och plockade blommor. Floran här var mångsidig – jag skriver ”var” för vägen är bortsopad nu och därmed kanske stor blåklocka, backsippa, mandelblom, kattfot… Kalmar läns flora är för övrigt betydligt rikare än Kronobergs.

Läser Tove Lifvendahls ledare i SvD denna dag 25/6. Läsvärd minst sagt och här är avslutningen: ”V, MP och L har nu lagt sin röst på amnesti-alternativet. SD är bortom allt hopp. Min fråga: finns det bland andra partier något som har förmågan, orken, viljan att tänka längs en väg som både principiellt och praktiskt, moraliskt, politiskt och ekonomiskt bär framåt?” Hon berättar om att nyligen dränkte sig en 16-åring i Halmstad i desperation, att av 50 kommuner säger sig drygt hälften känna till självmordsplaner. Vi talar om de ungdomar som väntar på besked om utvisning eller ej. Om de som utvisas till Afghanistan, ett land som de ofta inte varit i över huvud taget. Vi talar om ungdomar som går i skola i Sverige, som om några år är färdigutbildade och behövs på en arbetsmarknad som skriker efter kompetens och nya medarbetare. Vi talar om Afghanistan, ett land dit ingen rekommenderas att åka, för det är farligt, livsfarligt. Men dit skickar Sverige medvetet unga människor rakt ut i ingenting, inget jobb, inga kontakter, inget hem, ingenting mer än gatan,  kriminalitet och prostitution. Eller döden. Amnesti nu! Förläng inte plågan!

Läser också Nina Björks suveräna artikel i DN idag: ”När Sverige la ut livet på entreprenad”, om RUT-avdraget 10 år. Jag kan inte återge den långa artikeln – läsvärd i högsta grad! – men hon resonerar kring det faktum att vissa jämför människor och maskiner och menar att en investering i en maskin ska vårdas på bästa sätt av de som är experter och samma sak med människor. Varför ska den som är jurist inte ägna sig åt det istället för att vabba eller läsa läxor med barnen? Det finns ju andra som är bättre på de ”enkla” jobben? Enkelt uttryckt: ”Vad händer när vi betalar andra för att leva våra liv?” Nina Björk avslutar med slutsatsen att om vi inte hinner leva våra vardagliga liv, varför har vi då ett liv? ”Om det är vad realismen kräver – ja, då måste vi sluta vara realister. Om det är vad den kapitalistiska ekonomin kräver – ja då måste vi å det snaraste börja arbeta för en annan ekonomi”.

Nu trotsar jag inte bara vind och kyla utan även ett rejält regn. Under tak i hörnet på altanen går det, men skönt är det inte längre. Bra för grundvattnet dock!

Fick iväg en insändare till ETC Växjö tillsammans med maken L igår. Vi skriver om Trafikplats Fagrabäck och det nödvändiga behovet av omställning för att nå miljömålen och överlämna en hållbar utveckling till kommande generationer. Amnesti för ungdomarna som riskerar utvisning är också en hållbarhetshandling. Vad ska barnbarnsbarnen tänka om oss annars?

Carin Högstedt

170625

@hgstedt

www.carhog14.se

www.maqt.se

carin.hogstedt@vaxjo.se