Budgettal fullmäktige 170613 oredigerat, fortsättning följer

Budgettal 2017, Carin Högstedt (V)

Alla lyssnare, tittare, åhörare!

I lördagens DN hade Niklas Orrenius en nyhetskrönika, som är svår att gå förbi: Hamzeh, 19 år, landade i Kabul en timme efter sprängladdningen, som tog livet av 100-200 människor. Han kunde inte låta bli att titta i kratern och såg en massa kroppsdelar. Hamzeh är för första gången i sitt liv i Afghanistan. Gränspolisen frågade honom om han är afghan. Han visste inte sa han. Han har bott två år i Sverige men är född i Iran. Orrenius träffade Hamzeh första gången i förvaret i Åstorp. Han har följt honom per telefon. Hamzeh fick motsvarande 300 kr när han kom till Kabul av en hjälporganisation. Han har tio kr kvar när han berättar för Orrenius att folk skrattar åt honom när han frågar efter jobb, att han tog bussen till en annan stad och att det är likadant där. Ca 1000 män samlas i en rondell tidigt på morgnarna för att om möjligt kunna få ett påhugg  på något bygge. Hamzeh också. Finns inga. Människor här som har möjlighet flyr landet, bygger inga hus. Han bor tillfälligt hos en snäll kvinna med sex egna barn. Han har sett var uteliggarna håller till. Han är snart där han också, säger han. Han har ingen släkt, inga kontakter. Han ser hur polisen skjuter demonstranter. Han är livrädd.

Detta sker mitt framför oss nu. Det minsta vi kan göra, som individer, partier, i organisationer är att stötta Vistårinteut-rörelsen, sprida kunskap om det som pågår, påverka i humanistisk riktning. Om vi skulle åka till Afghanistan och hämta tillbaka Hamzeh och de andra, skulle vi inte komma in. Det är alldeles för farligt enligt UD. Amnesti nu för de barn och unga som riskerar utvisning till Afghanistan.

Ett annat mörkt stråk finns många berättelser om. En mycket tydlig sådan är Smålandspostens Inblicksredaktions berättelse om Per Berg, 30 år men på 2 års nivå i utveckling. Han har haft personlig assistans 106 timmar i veckan enligt LSS. Nu är det slut med det. Inte för att Per klarar sig själv, utan för att… ja, vad? Det är värre än en Kafkahistoria att begripa. Det handlar ju om människor som är totalt beroende av andra för att klara vardagen. Frihetsreformen. LSS. Sparobjekt? Kan det vara möjligt i Sverige 2017?

Häromdagen kom nyheter om att kvinnors sjukskrivningar på grund av dålig arbetsmiljö ökar. Sjukskrivningar är frekventa inom de kvinnodominerade arbetsplatserna skolan, vården, omsorgen, i Sverige, i Växjö kommun. Växjö kommun ska ha gott rykte som arbetsgivare – annars blir det ännu svårare att rekrytera. Såg att andra kommuner nu beslutar sig för maxantal medarbetare som en chef ska ha att chefa över. Har Växjö kommun något sådant på gång? Flera av förslagen i S+V-budgeten under område arbetsgivare skulle skapa ett hållbarare arbetsliv med friskare medarbetare: Heltider som norm, tillsvidareanställning som norm, kortare arbetstid istället för löneökning, på sikt bort med delade turer. Bra så långt, men vi kallar området ”Makt och inflytande över arbetet” och inte bara för att det låter bra. Vi i V tror att det finns all anledning att göra en maktdelningsreform, där personal ges mer utrymme för självstyre; intraprenader eller liknande. Att känna delaktighet och inflytande på arbetsplatsen skapar förutsättningar för trygghet och frisknärvaro samt attraktionskraft. Viss decentralisering är aldrig fel. Försöksverksamhet med kortare arbetsdag drar också intresse till sig. Växjö kommun ska vara steget före som arbetsgivare.

Det är stora skillnader mellan de båda budgetförslagen, speciellt vad gäller finansiering. Vi i S+V tar in mer pengar från invånarna för att ge tillbaka bra äldre – och tillgänglighetspolitik, god utbildning och social politik. Vi har stora mål – att minska klassklyftorna, att avskaffa barnfattigdomen. Vi löser inte det  med en budget, om vi skulle vinna omröstningen, men inriktningen är självklar för oss. Det är en ideologisk grund som ger mig/oss trygghet. Vi vet vart vi ska: Jämlikhet, jämställdhet. Ett samhälle som ger medborgarna tillit. Där varken innanförskapet eller utanförskapet bygger murar och vallgravar. 38 öres skattehöjning är faktiskt en viktig pusselbit i strävandena för en kommun där alla barn blir sedda, hörda och förstådda, där skolan är avgiftsfri, inte bara på papperet, tillgänglighet är genomförd och äldre har en måltidsmiljö som är värdig och inte befordrar undernäring och kan fylla vardagen med aktiviteter. För att nämna några möjligheter 38 öre mer skatt ger.

Agenda 2030 – handlar om att globalt arbeta med FNs 17 mål för en hållbar värld. Det handlar om att avskaffa fattigdomen, skapa fred, utbildning till alla barn och unga, klimatåtgärder. Det är bråttom. Mycket av arbetet som Sverige åtagit sig genom att skriva under hänger på kommunerna. Och kommunerna ska göra det ihop med sina invånare. I min vision är det ett arbete som kan skapa förståelse och dialog mellan grupper och individer, stad och land, unga och äldre, nya svenskar och gamla. Allas kunskaper, krafter och fantasi ska tas tillvara för en bättre värld, som vi kan överlämna till kommande generationer med gott samvete.

Bifall till S+V-budgeten