Kanske hopp för afghanska barn o unga, nyttan o nöjet med att bo på landet
Sannerligen en synnerligen skön vårhelg! Nu 17.30 12 plusgrader ute. Satt ute ett par timmar igår kväll utan att frysa. Kollade in solcellslamporna vi har här och där. De som ej lyste har maken L bytt batterier på idag. Jag har cyklat några timmar både igår och idag och delat flygbladen. Och räfsat löv. Behagligt trött av fysiskt arbete. Kaffestund i köket med valberedningen för vår bostadsrättsförening. Det går framåt med den också.
Lagom omväxlande vecka väntar. Tänker bevista PROs årsmöte i morgon, ett årsmöte jag inte har någon uppgift i, bara lyssna. Fredag ledigt för utflykt över helgen till Oskarshamn och släktforskarmässa där. Blir total avkoppling.
Smålandspostens helt suveräna reportageteam Inblick skriver i lördagens tidning del 6 om de ensamkommande afghanerna: ”Ny dom ökar chansen för utvisningshotade”. En 17-årig afghansk pojke som levt större delen av sitt liv i Iran och saknar föräldrar och andra kontakter i Afghanistan - bedöms som ”särskilt sårbar” enligt Migrationsöverdomstolen. Inga kontakter, ingen kunskap om landet, ingen släkt – en utsatt situation för ett barn som kan hamna i vilken skit som helst. Javisst! Äntligen – det är ju det vi/de säger #vistårinteut – rörelsen som arbetar i Sverige med dessa barn. I Kronoberg finns ungefär 15 barn i den här situationen just nu, som är hotade med utvisning. Ungefär hälften av afghanska barn i Sverige har vuxit upp i Iran. – Hur kan Sverige och svenska myndigheter bortse från så enkla fakta, att de fortsätter utvisa barn/ungdomar till ett land dit ingen svensk tillråds att resa av säkerhetsskäl, ett land där barnen har noll nätverk och ingenstans att ta vägen? Men kanske vänder det nu?
Var ute i Gasslanda igår och besökte barnbarnen med föräldrar. I besöket ingick att snickra ihop den fågelholk som maken L.s syster Bibi gett barnbarnet Noah när han fyllde år i höstas. Holken i ett platt paket från Naturbokhandeln Stenåsa, Öland. Starholk och nu gäller det att få upp den innan stararna kommer. Kajsa 9 år visade sig vara en hejare på skruvdragaren, ett verktyg som saknas i mitt hem. Jag berömde henne och då säger hon: ”Jag bor ju på landet.” Underförstått, då får en lära sig att fixa och dona. Starholken kom upp i en av de jättestora lindarna på gården. Snyggt! Inbjudande!
Carin Högstedt
170326
@hgstedt
carin.hogstedt@vaxjo.se