Hushållsarbete, Vinternatt, positiva berättelser ur verkligheten, hackspett
Kom hem rätt tidig eftermiddag igår. Solen var på väg ner och det var jättevackert ute. Satte mig på altanen med tidningar och då kom minsann en hackspett, den vanliga större, och angrep talgbollar och nötter i fågelmatarna. Väldigt sällan vi har sett hackspettar här hemma. I övrigt är det gott om änder i sjön och i våra buskar finns pilfinkar i mängder, talgoxar, blåmesar, nötväckor, kajor, skator, kråkor.
Idag fortsatt vackert med frost på träden och spegelblank sjö. Maken L tog ut alla mattor och dammsög lägenheten på förmiddagen. Jag tog itu med kökslådor och så möblerade vi om en aning och satte upp ett par tavlor, som stått länge på golvet. Som belöning blir det hämtmat från HongKong till kvällen. Har redan börjat oroa mig för julstädningen. Snart advent.
Ser att Vinternatt, Diakonicentrums härbärge för EU-migranter, behöver volontärer. Dags att anmäla sig. Någon form av insats ska jag göra.
Märker att jag för första gången i mitt liv läser sportnytt – ja, bara om Växjö DFF, men i alla fall! Det har bara inte hänt mer än när jag kollat foton på sportsidorna och räknat kvinnor-män. Brukar bli 90% män/pojkar, 10 % kvinnor/tjejer, men det är inga nya siffror. Har en stark känsla av att det blivit bättre med jämställdheten i media från idrottsvärlden. Ska räkna igen. I alla fall är det färre som fnyser åt damfotboll.
Så kallat strategisamråd igår. Ordförandena och vice ordföranden i nämnder och styrelser samt förvaltningschefer träffas för att lyssna på föreläsningar. Igår var temat företagsklimat och utveckling. Bra att IOP (idéburet offentligt partnerskap) fick uppmärksamhet liksom de konkreta inslagen av MKEF, mångkulturell ekonomisk förening, som har hållit på ett antal år med hemtjänst på olika språk inklusive teckenspråk och Skanskas projekt som gett fasta jobb åt några nyanlända. En av dem var en palestinier som berättade om vägen till Sverige och till arbete. Inte spikrak precis! I Palestina hade han familj, företag, pengar. Varför då flytta till Sverige? –Jo, han kunde inte vara säker på att sonen kom tillbaka vid liv, när han gått till skolan. Precis just det. Oron, osäkerheten, vetskapen att barnen inte går säkra. En hårfrisör berättade om hur hon klipper och friserar ett par av de hemlösa som vistas på diakonicentrum varje månad. Idén fick hon genom tidningen Faktum. Det har gett henne ett nytt innehåll i livet. Och naturligtvis även de hon träffar och gör fina i håret!
Ha en skön helg!
Carin Högstedt
@hgstedt