Vi bara lyder, Paulsen, Hallhagen, skylla på någon annan, Fridafors, Degeberga
Två flottar, övergivna av människor, ligger utanför stranden här vid Toftasjön, där maken L och jag bor. Flottarna är populära fågelrastplatser. Ibland är det fullt slagsmål om reviret. Här är kanadagäss, fiskmåsar, fisktärnor, häger, gräsänder, storskarv (två gånger), sädesärlor och – för första gången på de 29 år vi bott här – kom fyra strandskator häromdagen! Det blev ett nytt ljud från en flotte och minsann – strandskator. Sett enstaka inne i stan men aldrig här tidigare. Fågellivet plus de 25-35 (?) olika hundarna som promenerar förbi/dag på GC-vägen mellan oss och sjön gör altanhänget riktigt varierat och spännande. Kanske fyller det kvoten behov av att se TV-serier, eftersom jag inte tycker mig behöva se en enda? Har börjat fundera på vilken sort av alla fina hundar som passerar jag vill ha. Men det kommer inte på fråga säger maken L och katterna.
Jag är avundsjuk, mycket avundsjuk, på skribenter som kan sammanfatta dagsläget i svensk politik i en kulturkrönika så suveränt som Erika Hallhagen i SvD Kultur söndagen 17 juli, igår alltså. ”Den stolta svenska traditionen att skylla på någon annan” är rubriken. Brunkolet, asyllagstiftningen, vapenexporten… och invävt visor av och med Allan Edwall ur ”Grovdoppa” 1979. Tack Erika. Vi är säkert många som känner det som du uttrycker, men det är inte många som kan säga det så befriande enkelt.
Kunde inte heller låta bli att kryssa för (jag läser papperstidningar för det mesta) Björn Wimans söndagskrönika i DN igår. ”Denna gång har terrorismens grundläggande omänsklighet visat sig så konkret” om Nice-tragedin och ”om terrordådet i Nice är början på ett krig är det ett krig som inte kan vinnas med vapen”. Kan inte sägas och skrivas nog många gånger: Våld föder våld föder mer våld. Tanken på Turkiet och dödsstraff gör mig livrädd. Turkiet som EU-medlem, vilket jag tror skulle vara positivt under förutsättning av att de upprätthåller mänskliga rättigheter, är långt, långt borta från verkligheten.
Ytterligare en artikel på djupet som jag läst med stort intresse är ”Med låtsasjobb mot framtiden”, DN kulturbilagan fredag 15 juli (varför är det som jag tycker är intressantast alltid i bilagorna?). Det är Roland Paulsen, han med boken om arbetsförmedlingen ”Vi bara lyder”, som skriver. Boken ligger här oläst, men nu ska det bli av (ska bara läsa ut senaste deckaren först, ”Störst av allt” av Malin Persson Giolito, sannerligen annorlunda deckare). I DN skriver Paulsen om enkla jobb och åtgärder, ni vet de där ”jobben” som ständigt byter namn och är så många och så lika varandra att inte ens proffsen på AF kan hålla räkning på dem. Läs Paulsen! Han beskriver det vi är många som misstänker: Klyftan mellan de med fasta jobb och facklig uppbackning och de som jobbar på nåder på vikariat, timanställningar, sysselsättningsåtgärder och inte minst de som arbetar ”under statligt hot” om att inte få uppehållstillstånd eller återförenas med sin familj, den klyftan kommer att växa, kontrollapparaten likaså. Jag hörde igår en debatt i radion om medborgarlön/basinkomst. Inte lätt att genomföra basinkomst, säger inte det, men debatten måste föras om varför vi lever och om det verkligen är bara för att arbeta. Lite klyschigt men i alla fall. Kortare arbetsdag är ett bra svar tills vidare.
Bröt med letargin här hemma igår och åkte till Degeberga antikmarknad nere i Skåne. Ville dels göra en utflykt, dels överraska en av mina döttrar som tillsammans med särbo hade ett marknadsstånd. Bland annat sålde de vår gamla korkskruvssamling, som vi rensat ut. Köpte inte tillbaka dem! Mängder av saker till salu! Så mycket folk! Hembygdsföreningen arrangerar denna marknad, som är en stor tilldragelse i antiksverige. Körde trevliga småvägar hem och stannade i Fridafors, på ett fritidscentrum vid Mörrumsån för kaffe och våffla. Där var idrottsplaner stuguthyrning och en fin oas, som vi inte vetat om tidigare.
Nu ska jag fördjupa mig i min mormors anor och deras boplatser för att åka till Oskarshamn imorgon och rekognoscera inför kommande släktträff. De flesta anorna är i Döderhults socken.
Carin Högstedt
160718