10. jul, 2016

Globalt perspektiv, insyn i flyktingläger - tårar, "vi älskar Sverige"- skändat

Hej alla!

 Söndag morgon friskt i luften, 13 grader. Jag tar ut datorn och sätter mig tillrätta för att skriva blogg/ar och lyssna på sjö- och andra fåglar samtidigt.  Har hört Anna Kindberg Batra (M) och Isabella Lövin (MP) tala i Almedalen liksom övriga partiledare. Främst för att höra hur de tacklar jämställdhet, jämlikhet, våld mot kvinnor, funktionsnedsättningar, flyktingmottagande.  Kvar är Jonas Sjöstedt (V), som talar ikväll.

Jag kan redan nu göra viss sammanfattning; Jag älskar Sverige, men kommer aldrig mer skriva eller säga det. Det är ett skändat uttalande, bakom vilket vi äkta svenskar som vet hur en beter sig lägger misstro mot de som talar svenska med brytning, de som bor så trångt att de har svårt att studera. Det är riktat mot människor som har hotats av bomber och granater, har lurats åka med dåliga båtar över haven, sett många drunkna. De har mardrömmar och trauman med sig. Nu ska de dessutom från dag 1 lära sig ett nytt språk för att eventuellt få stanna i Sverige, 50% chans? Många ska ut ur landet – vart är de ingen som svarar på. Isabelle Lövin (MP) gjorde intryck i sitt tal (någonstans i mitten) när hon berättade on flyktinglägren i Sudan med fler länder. Hon har varit där som biståndsminister, vet hur det ser ut, hur barnen har det. De som nu inte får komma till Sverige, de som är här utan tillstånd men nu ska svältas ut, eller de som TUT och ska ut om ett par tre år. Det är till sådana läger som i Sudan med miljoner boende som de ska till, i bästa fall. De har ofta inget hemland, som tar emot dem.

Tro mig som SFI-lärare i 10 år, så vet jag vilken betydelse det har med en lärare som kontakt i det nya livet. Vet hur intressanta grupperna blir med mångfald av nationaliteter. Vet också hur komplicerade förhållandena kan vara den första tiden. Hemlängtan – ja, trots allt, inte till kriget men livet före, psykiska på frestningar, ont om pengar, oro för framtiden. Stanna eller inte? Barnen? När får jag träffa barnen, som är kvar någonstans på vägen till Sverige? Självfallet ska mottagandet innehålla en vän/fadder/mentor, som är behjälplig med enkla men svåra saker som koderna till det svenska samhället. I Växjö arbetar Röda Korset med faddersystem och kommunen bidrar till handledningen för volontärer. Bra! SFI ska erbjudas, inga köer, rakt in i studier och praktik när den nyanlända är mogen, har i förekommande fall barnomsorg och för föräldralediga ska finnas öppna förskolor, där barnen är med och där sker samtalen på svenska. Validering har inte talats mycket om. Inte heller Stefan Löfven (S) tror jag nämnde det. Validering är viktigt och  - misskött i Sverige. Men det är klart;  När PUT blir TUT och framtiden oklar minskar motivationen till validering  från både arbetsgivares, myndigheters och individens sida. Och ändå ligger det en poäng i att lära sig svenska (eller annat språk) när en ändå är här! Språkkunskaper tynger inte. Kan komma till användning.

Isabella Lövin (MP) började sitt ta med att tala om hur bra det går för Sverige och hur världen har stor respekt för detta land. Hon tog sjukskrivningarna som det stora problemet, att många ”stressar bort sina liv”. ”Världen står i brand”. Om Brexit ansåg hon att rött kort ska användas mot enskilda länder i EU som inte sköter sig. Tvärt emot vad andra partiledare sagt. Hårt arbete, kompromisser, fler ska ta ansvar, färre populister.

FN har beslutat om 17 hållbarhetsmål. Sverige ska från sin plats i FN driva feministisk utrikespolitik. Kvinnor ska delta i förebyggande arbete för fred och delta i konfliktlösningar för fred och säkerhet.  Lövin (MP) avslutade i positiva ordalag. Indirekt kom jämställdheten in, men inte flyktingmottagandet eller svenska brister i äldrevården till exempel. MP är ”gröna samhällsbyggare” och det globala perspektivet hon höll var bitvis uppfriskande.

Carin Högstedt

160710