100 år, socialpsykiatri, besparingar? skolpengar, 2000 drunknade på två veckor, är det möjligt?

I morgon 9 juni 2016 skulle mamma fyllt 100 år, om hon levat. Jag brukar uppmärksamma födelsedagen i all tysthet med att försöka hålla fritt i kalendern. Det är ofta en jättefin försommardag som passar att sitta ute och läsa i en solstol med sällskap av fåglarna, som jag ibland tror är döda människors själar. Nåväl. Mamma föddes som fjärde barnet i en syskonskara som blev fem. Hennes far, min morfar, var jordbruksarbetare och de var bosatta i Smältebro utanför Oskarshamn på en gård med beteckningen Bockara nr 6, som ägdes av familjen Börjesson. Allt enligt församlingsböcker. Enligt andra källor så byggde min morfar torpet Hagalund, intill Börjessons, 1909 och senare friköpte han det och blev då ”lägenhetsägare” som det betecknades. Huset, som de lämnade på 20-talet för ett annat torp två km bort, står kvar och ser bra ut fortfarande.

Jag berättade igår att S+V vunnit ifråga om kostnaderna för måltiderna i Växjö kommun. Det blir inga besparingar! Men lugn och ro blir det aldrig. I den budget de borgerliga presenterat finns en besparing på socialpsykiatrin med fem miljoner kr. Återigen är det en organisationsförändring (allt centraliseras till socialnämnden) och införandet av LOV som ska fixa fram fem miljoner kr. S+V räknar inte med sådana pengar! I mitt parti är vi inte alls säkra på att centraliseringen är bra och i varje fall så är det fel att räkna med nerskärningar. Meningen är väl ändå att socialpsykiatrins patienter och omsorgstagare ska ha den vård och omsorg de behöver för att få bättre liv och hälsa?! Skulle det uppstå några effektivitetsvinster av organisationsförändringar, så är det bra, men varför räkna in vinster innan de eventuellt uppstår? Fem miljoner motsvarar tio tjänster.

En annan större skillnad mellan de båda budgetförslagen är anslaget till utbildningen, förskola, grundskola, gymnasium, särskola, fritidshem, där S+V lägger 124 miljoner kr i nya pengar och då ligger vi 30 miljoner över den borgerliga budgeten. Färre barn i förskolans grupper och de lägre klasserna i grundskolan är bl a avsikten. Men trots pengar så är det inte enkelt när det saknas mängder av lärare av alla sorter. Det kommer, tror jag, att krävas insatser för rekrytering och reformer som får Växjö att sticka ut som arbetsgivare. ”Snabbspår” till fasta jobb och slut på evighetslånga vikariat, bort med delade turer, generöst med fortbildningar och kompetenshöjningar. Kommunen måste låta tala om sig som kommunen som vågar ta nya grepp. Och nu talar jag inte om läraryrket specifikt utan om arbetsgivarpolitiken i allmänhet. Växjö kommun – där jämställdheten genomsyrar all politik och inte minst det som kan beskrivas som arbetsmiljö! Med det mottot blir det lättare att rekrytera.

I dagens SvD (8 juni) finns en mycket angelägen artikel att läsa. Det är Kurdo Baksi, samhällsdebattör och författare, Sanna Vestin, ordförande för Flyktinggruppernas flyktingråd, FARR plus tre till som skrivit med rubriken ”De svagaste placeras på gatan”. Det handlar om den nya politiken att avslå asyl och skicka tillbaka folk snabbt som ögat. –Ja, det är väl rätt logiskt: Du får inte rätt att stanna här och då ska du inte heller vistas här. Men – och detta har jag skrivit om tidigare och jag har ställt frågan men aldrig fått svar: De som inte har något land att återvända till? De som har fått fel hemland genom dåliga språkanalyser? De som inte tas emot någonstans? Vad ska de göra? Ca 21 000 utvisningsärenden är ouppklarade, en del gömmer sig, andra har inget land att komma till och vistas här öppet. Med den nya politiken som en förfärande stor majoritet i riksdagen snart ska besluta om, så blir skillnaden dels att det kommer bli många fler som ska utvisas, dels att för dem som inte har någonstans att avvisas till dras rätten till bostad och dagersättning in; ”de svagaste placeras på gatan”. Artikelförfattarna kallar tillståndet många lämnas i för ”utvisningslimbo”. Limbo (latin) betyder ungefär ett randområde mellan himmel och helvete. I samma SvD intervjuas minister Ygeman av Frida Svensson. Han får fråga om den skarpa kritik som Rädda Barnen och Röda Korset riktat mot att barnfamiljer kommer att splittras. Han svarar att alternativet hade varit värre med boende på Malmös gator. Men varför kommer aldrig följdfrågan: Hur har dessa människor det idag? Lever de gott i bostäder och i så fall var? Det är ju människor det handlar om. Och om de inte är döda, så lever de någonstans och troligen under betydligt sämre förhållanden än de Sverige kunnat prestera.  Bara de senaste två veckorna har ca 2000 människor drunknat eller försvunnit på Medelhavet. Men sådant kanske en inte får tala eller fråga om?!

Carin Högstedt

160608