Dädesjö skola, efter särskolegymnasiet, fågelsällskapet, fysisk motion

Söndag morgon. Satte mig ute med datorn och budgettexter. Gick på väderprognosen: slöjmoln, varmt, uppehåll. I verkligheten regnat, mulet, men 16 grader, så det är rätt drägligt här ute. S+V håller på med att färdigställa våra budgettexter, så vi läser och skickar ändringsförslag till samordnare Ola Palmgren, S, som har ett rejält jobb att göra. Vi har delat upp de olika politikområdena mellan oss. Jag har arbete/företagande och trygghet/säkerhet/folkhälsa.

Gårdagen enbart kroppsarbete: grundlig städning av kök och hall, handgräsklippning, rensning av något jag tror är löktrav och som växer på varje möjlig yta och kväver allt annat. I och för sig vita vackra blommor, men jag gick loss på flertalet. Sedan per cykel  ut med de sista ca 250 ex.en av (V)äxjös kommunnytt alltmedan maken L cyklade runt i fyra timmar i övriga Sandsbro. Sedan var vi vrålhungriga och drog igång grillen för schnitzel och ugnen för klyftpotatis.

Tar till mig en debattartikel i DN 15 maj: ”Gymnasiesärskolan leder alltför sällan till arbete”. En nationell studie, den första! av unga vuxna med intellektuella funktionsvariationer och deras arbetssituation som är bedrövligt dålig. Hela 78 % står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Två forskare skriver om detta och rapporterar att 47 % av drygt 12000 elever som slutade särskolan 2001-2011 har daglig verksamhet, en obetald sysselsättning inom LSS. 6,6 % studerar på folkhögskola eller komvux. 22 % har hel- eller deltidsarbete, bara 339 personer av 12 269 har arbete utan subventioner. 24 % är varken i arbete, studier eller daglig verksamhet. Män med bakgrund i särskolan är i arbete i betydligt högre utsträckning än kvinnor.

Studiens huvudresultat – att unga vuxna med intellektuella funktionsvariationer undanhålls rätten till arbete och då även arbetets sociala, ekonomiska och hälsomässiga fördelar – bör få ett stort genomslag och leda till kraftfulla politiska satsningar och det måste ske nu. Väntan har varit lång nog. Så avslutar Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap och Jessica Arvidsson, forskare i hälsa och livsstil, sin artikel, som med all önskvärd tydlighet visar hur prioriteringar görs och inte görs i dagens Sverige. Ska omgående ta reda på hur det är i Växjö kommun. Var för inte så länge sedan på besök på gymnasiesärskolan på Kungsmadskolan. Fick gott intryck av undervisningen. Men vad händer sedan?  En grupp inom denna skola gjorde en gång ett medborgarförslag som gick ut på att de ville ha arbete efter skolans slut. De fick bifall på den, om jag minns rätt, och kom tillbaka efter något år och frågade varför inget hänt.

Köpte ett par mattallrikar på loppis för att använda under krukor modell större på altanen. Brukar köpa uddaporslin till det. Dessa var dock vid närmare betraktande alltför fina, Rörstrands Eva, design Gunnar Nylund. Har inte hittat årtal men det känns som 1950-talet och jag tror de fanns hemma hos oss. Nu fintallrikar här! Allt går i cirklar.

 Dädesjö skola. Försöker att inte skriva ner den upprördhet jag känner. 3-4.orna ska flyttas till Braås skola. Nej, skolan är inte nerlagd för det, bara hälften. Håller det för otroligt att mellanstadiet kommer igång igen. Hoppas jag har riktigt riktigt fel i det. Men framför allt är det sättet att hålla berörda utanför processen, som gör ont. Förändringar kan vara befogade, önskvärda, nödvändiga, men de berörda föräldrarna, barnen och bygden i övrigt, ska involveras i processen.

Ser en skön dag framför mig. Solen kommit. Kanske städar vardagsrummet, kanske inte. Ska träffa barnbarnen i eftermiddag och i övrigt altanhäng med datorn. Imorgon biltur till några orter utanför Växjö med ytterligare 600 flygblad och på eftermiddagen hämta barnbarn på fritidshemmet. En storlom, två ringduvor, ett gäng pilfinkar och några kajor är mycket frekventa gäster här. Plus skatorna förstås och fiskmåsarna.

Carin Högstedt

160522