Bromma en sardinburk, Noaks Ark, Bibliotekets Vänner, förintelsen

Lördag förmiddag, fågelräknardag, kulturnatt och mycket annat. Grått och regnigt, trist, blåst. Bromma flygplats igår kväll en mardröm; Fullpackat, inga stolar att sitta på, ingen golvyta heller, så mycket folk. Alla flyg ut i landet verkade skulle gå samtidigt. Träffade ordföranden för Småland Airport. Han höll med om att förbindelserna Växjö – Stockholm är usla. Styrelsen försöker få flygbolaget att köra mindre plan för att få fler avgångar, sa han. Uppe i luften var det bra, nerstigningen kändes som stormbyar kastade oss som en vante hit och dit. Vinden när vi klev av planet var så stark att jag höll på att lyfta. Kanske var det extra mycket folk som flög för att tågen ju stod stilla i förrgår och det tar ett tag innan stoppen är inarbetade? 13 timmar på väg (taxitiden oräknad) och drygt tre timmars möte i Stockholm. Orimligt – speciellt som det är omöjligt att få arbetsro i en sardinburk (Bromma). Köpte till slut en deckare för att göra något. Höghastighetsbanan – när kommer den? Ska bli någon form av besked på måndag. Undrar hur tydligt det kan vara, när ingen finansiering är klar. Östra dragningen (Växjö) lite längre och dyrare än den västliga, men andra analyser behövs – var gör banan minst skada i naturen, djurlivet, gårdar, byar, produktion av livsmedel? Var gör den mest nytta av utveckling för regioner, arbetsplatser, företagande, människors möjligheter att ta sig till kontinenten, universitet? Må bästa dragning vinna och glöm inte de förbättringar av Kust-till-kustbanan som är en förutsättning för att höghastighetsbanan ska vara en tillgång. Dubbelspår Alvesta-Växjö, mötesplatser på Kust-till-kust och andra förbättringar kräver mångmiljoninvesteringar! Nu. Oavsett.

Styrelsemötet med Noaks Arks förbundsstyrelse gick bra, tycker jag. Finns mycket att rapportera till styrelsen här hemma, Noaks Ark Småland/Halland. Det ska hinnas med nästa vecka, som är lite lugnare än den gångna. Det handlar alltså om arbete med HIV-positiva, med stöd, rådgivning, testning, med förebyggande, med föreläsningar, med volontärskap och det faktum att HIV fortfarande är en socialt stigmatiserande sjukdom – trots oerhörda medicinska framgångar på senare år. Folkhälsomyndigheten bidrar liksom regioner och ibland även kommuner. Ju mer jag lär och lyssnar på rapporterna från de olika delarna av landet, desto mer imponerad blir jag av – ofta ideellt – engagemang och verksamhet till fromma för enskilda och familjer.

En av mina favoritkrönikörer i Smålandsposten, den lokala dagstidning vi har i den här änden av Sverige, är historiker Olle Larsson. Har hört honom tala på en Vilhelm Moberg-dag. Minns att jag sa till honom att han var briljant. Jag brukar inte slösa med beröm och jag menade det verkligen. Denna lördags krönika 30 januari 2016 heter Därför måste vi minnas. Den handlar om Belzec i sydöstra Polen och vad som händer i juli 1942. Den handlar om ”förintelsen”, som kallas så för att detta folkmord var så ”unikt i sin systematik och omfattning” skriver Larsson. 11 miljoner judar skulle dödas. Andra – som romerna – mördades också. Den korta enkla krönikan ber oss att inte glömma. Ögonvittnena från dödslägren är borta. Nu är det vår uppgift att berätta hur det var. Det skulle kunna hejda upprepning av vansinnet. Eller? Saknar källhänvisning till berättelsen i kåseriet. Men det går säkert att få. Läs och dra paralleller till det som händer i vår tid. Olle Larsson är bördig från Oskarshamn, som jag. Rätt många oskarshamnare här i Växjö, som jag känner och känner till.

Kulturnatten – vilket utbud! Ska försöka gå på någon debatt och sedan vara i stadsbiblioteket och puffa för Bibliotekets Vänners citattävling. Välkomna dit! Jag ska vara där 19.00 – 20