Fackpamp, kommunals kvinnor, Köln, Stockholm, könsmaktordning, nätbrott

Så var vi där igen! Sprit, porr och lägenhetsaffärer. Vi lite äldre minns ju Hans Ericsons, Transportarbetarförbundets ordförande, semester på en Kanarieö i mitten på 70-talet. Det var ett resmål som bojkottades av Transport som protest mot Francoregimen. Men det påverkade inte Ericson det minsta. Bilden av honom sitter för evigt. Dagens ETC plockar fram den i ledaren 15/1. Andreas Gustavsson menar att ”fackpamp” är ” ett mentalt sjukdomstillstånd som gång efter gång lyckas få fäste hos fackföreningsrörelsens högsta kast”. Det är verkligen synd om de lokala kommunalarna som inte har en aning om vad som pågår och får en sådan här historia i knäet. Om detta är en ”sjuka” – jag är beredd att hålla med – makten stiger åt huvudet i alla sammanhang – så ska varje organisation ta fram och diskutera koderna, uppträdandepolicy, medborgerligt ansvar och medlemmarnas inflytande. Det hjälper inte att lämna Kommunal – eller ja för stunden – men nog kan Kommunals alla kvinnor mobilisera för ordning och reda, makt och inflytande över ”högsta kastens” göranden. Och var är revisorerna??? Det är ju inga direkt sofistikerade saker som kommit till ytan!

Förvånande också över det nymornade uppvaknande som blivit följden av Köln och Stockholm. Så här får det inte vara, sägs det. Eller på politikerspråket: Det är helt oacceptabelt. Men var har ni varit?  Har ni över huvud taget förstått begrepp som ”kvinnors underordning”, ”könsmaktordning”, den globala ordning som säger att kvinnor/flickor är mindre värda än män/pojkar? Det är ju inte precis något nytt. Dessutom pågår det dygnet runt i den reala världen men också på nätet. Är det någon skillnad på övergrepp i den fysiska världen och i den virtuella? Den frågan prövas nu rent juridiskt i ett våldtäktsmål som rör underåriga. Frågan är ju hur de utsatta mår och kommer vidare, oavsett hur kränkningar/sextrakasserier/övergrepp går till. Och hur kan detta våld stoppas.

Anmälningar av sådana brott torde vara en liten del av det som händer. Det finns ju ingen intresserad mottagare. Polisen i Växjö har ingen statistik på nätbrott och redovisar inget sådant i sina trygghetsmätningar. Nu har dock kommunstyrelsen beslutat att kommunen vill ha reda på sådana brott också – ett V-förslag som gick igenom. Cykelstölder (redovisas noggrant av polisen)är naturligtvis kriminellt men det är även hat/hot/terror på nätet. Om det inte är så i alla delar, så finns det att ta itu med juridiskt. Ser i något media att polisen i Stockholm säger att ser de tendenser till trakasserier nästa Stockholmsfestival, så stänger de festivalen. Men detta har ju hänt? Och inget gjordes såvitt jag vet.

Som Jämställdhetskommitténs ordförande i Växjö kommun – detta var runt millennieskiftet – drev jag att barnen i skolan skulle sluta med tillmälen som ”hora” och ”bög” och liknande kränkande uttryck, som var på väg att bli så frekventa att de förlorat sin betydelse. Men inte för alla. En del barn tog naturligtvis illa vid sig. Jag försökte få skolförvaltningen att öppna för att varje skola/varje klass (högstadiet) skulle kunna skriva ett kontrakt mellan föräldrarna, barnen och de vuxna på skolan där de lovar att avstå från tillmälen av den arten. Det blev inget. Det fanns motstånd och det var inte politiskt. Kanske gick jag fel vägar? I detta sammanhang var jag på besök på en skola en dag eller halv. Jag frågade elever om dylika tillmälen förekom. Javisst, sa de. Vad gör de vuxna åt det? Ingenting, var svaret. Jag pratade med vuxna. Förekommer sådant här? Nej, då tar vi itu med det, var deras svar. Jag grubblade på vad som låg bakom. Kanske så enkelt att det är lättast att inte höra. Det är alltid lättaste vägen att inte höra, inte våga fråga, inte agera, inte lägga sig i. För alla nästan är det så. Det är mänskligt men inte hållbart. Kanske de senaste händelserna kan resultera i mer samtal, mer kunskaper, fler anmälningar, mer uppmärksamhet på denna synnerligen viktiga könsfråga. Eller är det en av många fyrbåkar, tänds och släcks lika snabbt. (Refugees welcome!) Vi får se. Ut på gator och torg, erövra det offentliga rummet, kvinnor och flickor har lika stort behov av trygghet och säkerhet och lika stor rätt att röra sig ute, även på natten! Det handlar om framtiden för barn och barnbarn.

Igår var det premiär på Suffragette i Växjö – och jag missade den! Låg däckad hela dagen och kvällen. Nog om det. Är bättre och ska se den naturligtvis, men det var en bitter kväll, det medges. Ville uppleva gemenskapen med övriga publiken.

Carin Högstedt

160116