Juldagsvandring, Fagrabäck, Josef Frank, Sara Granér, knipa, ekorre, prislapp på människor
Härlig juldagsvandring i Fyllerydsskogen, nästan tre timmar och 1 mil säger maken L, 2 säger jag. Vi gick från Toftasjövägen genom Sandsbro och delvis på ”trestugespåret” till Norrastugan och därifrån på elljusspåret och stigar till VAIS-torpet och sedan via Rydet och utmed golfbanan hemåt. Det är i alla fall minst 12-13 km. Enda djurlivet en ekorre. Ömsom sol, ömsom regnskurar och hagel. Fin skog bitvis. Svenska kyrkan har avverkat en hel del. Ligger timmertravar och luktar gott. Rätt så många ute och promenerade. Gott om motionärer som springer i proffskläder. Träffade ett par som ville prata politik. Mannen sa att han var chef för bygget av Fagrabäcksrondellen för 30 år sedan och att dåvarande Vägverket gjorde den enfilig som ett försök. Detta försök har alltså pågått i 30 år!? Gör den tvåfilig menade han. Precis. Istället för tre rondeller och flera hundra miljoners kostnader, intrång i naturreservat med mer – gör om, gör rätt! Tänk hållbart, småskaligt och fossilbränslefritt! (MP) har tänkt till vad jag förstår. De har en skrivelse till kommunstyrelsen som hävdar ungefär detsamma som (V). För att fullmäktige ska få ta ställning till den synnerligen storskaliga Trafikplats Fagrabäck, så ska (V) lämna in en motion i denna vecka, om jag får råda. Blir orolig när jag ser att Trafikverket (väl?) satt ut en massa pinnar i området som ska bli trafikplats. Redan på gång?
Julafton i Gasslanda var fylld av fika och mat, stim och stoj. Barnbarnen var jätteglada över sina presenter. Mycket med Star wars, spel och böcker. Mina armbandsklockor föll dem också i smaken, liksom maken L.s presenter, inköpta i Sydafrika. Jag hade önskat mig Sara Granérs ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera”. Döttrarna hade uppfattat detta. Därtill ville jag ha nya kastrullunderlägg. Tänkte att det kan ju inte kosta särskilt många kronor. Får ett paket från Svenskt Tenn med underlägg (för varma grytor) och en tillhörande bricka, design Josef Frank! Får hänga dem på väggen istället för ha under grytor. Döttrarna är magnifika ibland.
Julaftons förmiddag satte jag mig på altanen med en julmust och mammas stora tomteglas, okänt ursprung men kanske bort mot 75-100 år. Eller inte. Hur som helst arvegods. Ser en fågel i sjön som avviker mot änderna. Konstaterar med hjälp av kikare att här är en knipa. Tar fram en av fågelböckerna för att göra en notering och ser att förra året på juldagen har jag antecknat en knipa i Toftasjön. Lite roligt. Samma knipa som firar jul i denna sjö?
Läser SvD.s näringslivsbilaga från igår. Toppar med Andreas Cervenkas julkrönika. ”Att börja se människor som människor – se där en julklapp som är alldeles gratis”. ”Att se människor som människor och inte som kostnader. Det är en julklapp som alla förtjänar.” Det är på gränsen till klyschor – eller borde vara. Milde tid, ska detta budskap behövas i Sverige 2016? Svaret är uppenbarligen ja! Med tanke på det som händer, det som skrivs, det som sägs, det som väcker oresonligt hat och till och med mordlusta, så, ja, människor är människor och vi föds inte med en prislapp stämplad i skinnet. Tack och lov. Men många stämpeldynor är i farten just nu.
God fortsättning!
Carin Högstedt
151225