29. nov, 2015

Julstämning i Älghult, hemost, järnväg o kråkfötter, Paris Kiribati, Mamma Mu

Igår var det dags; julmarknaden i Älghult. Maken L och jag var där strax före öppnandet kl tre. Lång kö till huset Muséet, där av bygdens folk egentillverkade produkter säljs. Det är lammskinn, ljus, knäckebröd, Älghultskrönika 2015, Kalender och annat. Men kön förklaras av en produkt: Hemosten, den runda julosten. Det är trångt kan jag lova. Någon konstaterar att detta är värre än mellandagsrean. Jag föses närmare och närmare disken. Men väl framme är ostarna slut. Vi är många som blir utan. Måtte vara något särskilt med dessa hemostar. Inhandlar ostkaka och knäckebröd istället. Utanför finns stånd med korvar från Gullaskruv. De tycker vi om och på några minuter har vi en kasse med julmat, senap, kryddsalt för lamm. Och för några minuter glömde vi den vegetariska linjen, erkännes. När jag var sådär sex-sju år och mamma och mormor ystade, så fick jag göra en liten ost själv. När jag väl skulle skära i den och smaka på underverket, så slant jag med kniven. Det blev ett djupt hack i pekfingret. Ärret syns fortfarande.

Årskrönikan omfattar 320 sidor. Det är nr 72. Vilken prestation! Krönikorna innehåller alltid ett kapitel om Vad hände i Älghult för 100 år sedan? Denna gång har Charlott Åberg skrivit utförligt o intressant om vad som hände 1915. Bland annat var det även då julmarknad. Inom politiken diskuterades utbyggnad av järnvägen. 1923 kom första tåget till Älghult och städerna Oskarshamn och Växjö kunde nås per järnväg från Älghult. I räkenskapsböckerna framgår vilka djur och fåglar som ansågs skadliga och som gav skottpengar vid dödande. 189 kråkor hade redovisats och för dem fick en 25 öre styck. Känner igen det från min pappas ekonomiska redovisning, kassabok, som han höll på med från tio års ålder. Han sköt kråkor och ekorrar, rävar bl a och fick betalt, en icke oviktig inkomst för en ung människa på 1920-talet och landsbygden.

Vi träffade bekanta i vimlet på marknaden. –Men har ni åkt till Älghult? Förvånade. -Ja. Det finns skäl att göra det. Från stan till det genuina som Hembygdsföreningen håller liv i med den äran. Ska läsa hela krönikan i julhelgen.

Det blev mycket kultur igår. Besökte galleri med Ida Adlers konst, som hon visar under samlingsnamnet Evolution. Intressanta målningar. Var också inne på Växjö Auktionskammare och tittade på utbudet av saker, som säljs på nätet. Alltid roligt att titta på gamla saker, men det är så gott som köpstopp från vår sida. Så bara titta.

Klimatmötet i Paris närmar sig. Klimatet och flyktingsituationen hör ihop. I tidskriften Sveriges Natur nr 5 i år sägs att om Paris är sista chansen för planeten jorden, så kan det vara för sent för öar i Stilla Havet. På Kiribati förbereds evakuering. Krig och elände i norra Afrika har delvis orsak i torkan, som också är en konsekvens av klimatförändringar.  Så vart tycker vi i det relativt opåverkade Sverige att klimatflyktingar ska ta vägen?

Äntligen vettig information om kossornas påverkan på utsläpp: Johan Ehrenberg, Skyll inte på Mamma Mu, Dagens ETC i torsdags 26/11. ”Om kossans gödsel återanvänds i odling blir den klimatneutral. Om den ligger på gödselhögar och ersätts med konstgödsel ökar utsläppen. Även om vi gör biogas av gödseln är det bara en förbättring om vi inte samtidigt minskar mängden fossil energi.” ”Skyll inte på korna. Skyll på diesel i din bil”. Det gäller att hänga med i svängarna, när klimatfrågor diskuteras. Det är inte enkelt. Det är i hög grad en fördelningsfråga. Citat Göran Greider Dagens ETC 25/11: ”Den rika världen bär alltsedan den industriella revolutionen den historiska skulden till åtminstone 80 procent av de koldioxidutsläpp som nu hotar att förändra klimatet”. Och i DN idag 29/11 skriver tre företrädare för tankesmedjan Katalys: ”Det finns inte några stora makroekonomiska skäl mot en generell arbetstidsförkortning. I grund och botten är det en billig reform som för med sig många fördelar både för individ och samhällsekonomi. Den skulle bidra till att minska arbetslösheten och miljöförstöringen”. Nytt citat, kan inte låta bli, det är så bra: ”En arbetstidsförkortning ska ses som en maktreform: att ge den enskilde mer makt över sitt liv. Det är också en välfärds- och jämställdhetsreform eftersom den möjliggör både mer fritid och ett jämställdare familjeliv”. Precis. (V)-motion om att åtminstone testa på några arbetsplatser, som behandlades av Växjö fullmäktige nyligen, mötte oförståelse för sådana argument. Däremot kan (KD) och (SD) försvara vårdnadsbidraget för familjens skull! (V) på nationell nivå hoppas jag kommer att driva just kortare arbetsdag som den stora reformen för social hållbarhet, jämnare fördelning av betalt arbete och obetalt, tillgång till fritid och barnens uppväxt och som klimatåtgärd. Men det kräver att några fler partier och fackliga organisationer tar ett omtag för jämställdhet, jämlikhet och social hållbarhet såväl som ekonomisk och ekologisk. För att gå från ord till handling. Så stort hopp att detta ska hända kan jag ärligt talat inte se just nu, men som vanligt så gäller det att inte ge upp.

Så till slut kulturchef Björn Wiman i DN idag 29/11. ”Äntligen? Åt dagens verklighet kan bara den hjärtlöse jubla”. Det handlar om Syrien och Samar Yazbeks skildring av kriget i ”Resa in i tomheten” och hur döda barn och vuxna dras fram från nerrasade hus efter varje bombexplosion. Den syriska regeringen fäller oupphörligen bensinbomber över civilbefolkningen. Den fråga vi kan ställa oss är inte varför människor flyr från Syrien utan varför någon stannar? som någon sagt.  Läs Björn Wiman. Läs Samar Yazbeks skildring av Syrien, alldeles speciellt om du tänkt eller sagt: Äntligen! när regeringen slog till med begränsningar i Sveriges mottagning och asylrätten. Skulle människor sova på gatan i vårt kalla land? har varit ett argument. –Ja, jämfört med att vara i Syrien så är det klart bättre, men inte nödvändigt. Det hade gått att ordna sovmöjligheter med hjälp av privatpersoner. Här finns för övrigt i vårt Sverige en rätt stor grupp människor, EU-migranter, som sover ute varje natt. I bilar, kartonger, husvagn i bästa fall. De nekas plats att ställa upp sina fordon. De lever i hög grad av frivilligas hjälp, kläder, filtar, mat. Men de lever inte bra. Barnen får inte gå i skolan, trots alla konventioner som säger det. Tak över huvudet nekas. Undantag finns. Vissa kommuner klarar mänskliga rättigheter åt denna grupp, någotsånär i all fall.

Arbetsdag idag. Förbereda veckan som kommer. Det är en så kallad företagsvecka i Växjö kommun. Det betyder besök hos ett 30-tal företag av tjänstemän och kommunstyrelseledamöter.

Carin Högstedt, 151129