Bokmässa, könsstympning av flickor, orgelhistoria, Älghult, krönika
Oj, vilken bokmässa i Växjö igår! Kom på att jag känner väldigt många trevliga människor och alla var där! Lyssnade på det sociala företaget Macken, som presenterade tre av sina lyckade nya företags grundare: Kvinna från Thailand, kvinna från Libanon och man från Somalia. Alltid lika roligt att lyssna på hur de kämpat sig fram och om det stöd de fått av Mackens företagarutbildning m fl. Kvinnan bakom Mammornas kafé nämnde även Kulturparken Småland som stöttat. Pratade med många av utställarna, fick nytryckta Älghultskrönikan 2015, där en av mina bloggar är med, den jag skrev efter att ha varit på Älghults marknad förra året. Jag skrev alltså inte för Älghultskrönikan, men en av redaktörerna läste och ville ha den i boken. Jag är glad och stolt. Samlar ju på krönikorna och nu är jag med i en! Kanske skriver jag något om mina anfäder och mödrar i Älghults socken till nästa krönika.
Jag lyckades nästan avstå från att köpa på mig nya böcker; har ju nyss gjort en jätteutrensning av de vi hade. Men det blev ett par plus en beställning av ett jätteverk om en kyrkorgel som f d vattenexperten i Växjö kommun, Jan Forsberg, skrivit. Ja, här var folksamling och polisbil uppställd utanför biblioteket, där mässan hölls. Missade samtliga seminarier för jag pratade med utställare och besökare. Kände mig stressad av det faktum att jag också höll på att städa och inreda köket efter renoveringen. Svårt att göra det på bokmässan. Hann i alla fall med lite av både ock. Njuter av köket.
Idag ut med (V)äxjös Kommunnytt i brevlådor. Kallt, blåsigt. Men ska göras. Sedan till Gasslanda där svärsonen är jättesnäll och byter däck på våra bilar. Däcken förvaras i ladugården. Roligt att träffa barn och barnbarn där. Missade klass 2.s musikalföreställning på Sandsbro skola i veckan som gick, en vecka som var överlastad för min del. Nu ska det bli lugnare och högre faktor adventsljus och trevligheter.
Läste DN noggrant idag till frukosten. Inte allt men ledaren om könsstympning och Wolodarskis söndagskrönika. Ca 38 000 flickor och kvinnor i Sverige har könsstympats beräknas det. Ca 19 000 är i riskzonen för att bli könsstympade. Det är förbjudet men det hjälper inte stort. Hur kan Sverige delta i att få bort denna sedvänja? Ingreppet är utbrett i Afrika, Mellanöstern, Peru och Indonesien t ex. Obligatorisk undersökning av barn har diskuterats. Men vilka barn? Ledaren vänder och vrider på problemen. Det är bra att inte vara tvärsäker. Jag gillar det. För ett antal år (10?) sedan fanns en förening som arbetade mot könsstympningen. Har inte hört av den på länge. Jämställdhetskommittén i Växjö kommun, där jag var ordförande några perioder, arrangerade välbesökt offentligt möte om denna djupt rotade sedvänja. Barnmorskor berättade om vad de får se av ingreppens konsekvenser och plågor vid barnafödande t ex. En elev på Katedralskolan hade gjort en film om detta, som var jättebra. Vilket bra skolarbete. Vi använde den ofta i publika sammanhang och den här frågan diskuterades. Jag tror att barnmorskorna i Sverige har en nyckelroll i bekämpandet. Jag vet också att t ex Erikshjälpen har mycket bra projekt i Afrika, där de arbetar med hela människans situation, utbildning, fattigdomsbekämpning för att komma åt denna kontroll av flickors och kvinnors liv och sexualitet. Jämställdhetskommittén lades ner efter många års framgångsrikt arbete. Den bestod av nio plus nio ledamöter från alla partierna. Det vågar jag påstå – att det var framgångsrikt. Nu har vi mångfaldsberedning med tre ledamöter. Var sak har sin tid, har Hans Alfredsson sagt: Att kratta löv har sin tid, att älska har sin. Hur jag nu kom att tänka på det.
P Wolodarski skriver om EU, om flyktingar, om Schengen, om euron, om Merkel. Det är också resonerande. Slutsatsen är självklar men måste nog upprepas varje dag och stund: ”Att öppenhet och Europas enhet åter hotas är inte flyktingarnas fel. Det är ett mått på 28 demokratiers oförmåga att lösa gemensamma problem.”
Nu ut i kylan.
Carin Högstedt
151122