Stå i bredd, Elin Wägner, feminism, Ebba Witt-Brattström refugees welcome

Så otroligt intressant och roligt en kan ha det en söndag i september i Småland! Närmare bestämt på Elin Wägner-sällskapets höstmöte på S.t Sigfrids folkhögskola. Det började egentligen i lördags, men jag kunde inte lägga hela helgen utan bad om att få delta i två aktiviteter idag: Camilla Carnmo, kulturjournalist om sociala medier och Ebba Witt-Brattström om att Stå i bredd, vilken är titeln på hennes senaste bok. Camilla avdramatiserade sociala medier, var rolig och gav tips om intressanta bloggare, twittrare och sajter med lyckade resultat. Publiken var ca 55 kvinnor i mogen ålder plus ett par män. Jag är säker på att flera testar facebook eller instagram när de kommer hem. Alla där var nämligen inte uppkopplade. Jag följer nu Rättviseförmedlingen, som jag inte kände till innan. Rättviseförmedleingen har 80 000 medlemmar.

Så kom Ebba Witt-Brattström. Hon fick årets väckarklocka (för att ha väckt oss) och ska i sin tur föreslå någon som hon vill väcka. Hon funderar på det tills vidare.

Hennes föreläsning handlade om det som hände i litteraturen under 1970-talet, som enligt Ebba var det decennium då vi läste som mest i Sverige. Ebba berättade om Äktenskapsfrågan, dikten av Sonja Åkesson, som brukar kallas Vara vit mans slav. Vara vit mans slav – ett argt angrepp på maktlösheten och underordningen som oavlönade hemmafruar befann sig i. 1970 kom Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Den skakade recensenter och politiska ledare. En kvinna, städerska, som tjänar 4.50 i timmen – skriver en bok! Fanns inte på kartan.

Ebba tar upp Du, människa av Marit Paulsen, som också handlar om det dubbla förtrycket: kvinna och arbetare. Hon har med Ulla Isaksson och Paradistorg, där modersmystiken är viktig. Kerstin Thorvall – Det mest förbjudna. Dotter till en dotter och SY Glädjen av Inger Alfvén, Gun-Britt Sundströms Maken och så Märta Tikkanen med Män kan inte våldtas. Ebba menar att 70-talet hade en sprängkraft, att kvinnorna ställde sig i bredd och lyfte de frågor och ämnen de ville, också det som tidigare varit skamfullt att skriva om. De män bland författare som hon tog upp var Göran Tunström, Ingmar Bergman (Scener ur ett äktenskap), Ulf Lundell, Sven Lindquist och Per Olof Enquist. Dessa författare och det de skrev på 70-talet anser Ebba har påverkats av tidens feminism och hon nämnde Ulf Lundell och Jack som ”halvbefriad”. Sedan kom 80-talet och stå i bredd blev ute.

1970 var jag 25 år, gift och hade två barn. Jag fullkomligt frossade i de här böckerna.  Jag har läst nästan alla hon nämnde! Jag gjorde det under 70-talet. Jag har läst om Maken av Gun-Britt Sundström för inte så länge sedan. Jag har köpt Sonja Åkessons samlade dikter för ett tag sedan, för jag vill läsa i den ibland. Tyvärr kan jag inte återge Ebbas föreläsning. Finns lite stand-up i henne, men jag lovar; det var lysande. Och helt plötsligt förstod jag vilket privilegium det varit att leva, läsa, vara nyfiken och förbannad under 1970-talet! Fast det började väl på 60-talet?

Så stort tack till Elin Wägnersällskapet, till Elin Wägner inte minst, som följer oss på facebook sas det idag. En förebild, en föregångare. Det var Pennskaftet som gav Ebba Witt-Brattström kunskaper om hur det står till i världen. Ebba menade att den boken borde alla i högstadiet läsa.

På onsdag är det REFUGEES WELCOME i Växjö kl 17.00. Elin Wägner är säkert med oss där.

Carin Högstedt

150913